Du får tänka på att katter sover stor del av dygnet - så nog bör du kunna vara hemifrån en hel del på helger och lov, tänker jag. Och har du kattvakt som kan bo hemma hos dig så kanske det blir till ett spännande äventyr för katten 😊. Det behöver inte vara negativt.

Om det är rätt val eller inte att bli kattägare ska man tänka igenom innan man blir kattägare. Väljer man att bli kattägare ÄR man kattägare och får anpassa sig efter det valet.

Livet tar inte slut bara för att man delar livet med en katt och när du dessutom skriver att du känner dig "jättefäst" vid katten nu, tror jag att dina ångestkänslor och grubblerier om att livet går dig förbi egentligen handlar om något annat.

Vet inte hur gammal din katt var när du ”fick” den men katter utvecklar sitt beteende åldersvis..

Kattungetiden, ungkattstiden, den mogna katten och den åldrande katten.

Som innekattsägare är det fint att få vara med under hela resan.

Sen att du känner dig låst eller ibland inte kan släppa din katt när du är borta är något som jag tror alla hängivna husdjursägare känner.

Den ångesten man kände när kissen lämnades till kattpensionat på somrarna var inte att leka med.

Numera åker kissen med på våra äventyr - alla kattägare har ju inte den möjligheten men kattpensionat eller kattvakter är också ett alternativ.

Ta det lite lugnt med tänkandet och slappna av och njut av din katt. 🐈‍⬛

Jag och mitt ex skaffade våra katter gemensamt. När vi gjorde slut behöll jag katterna. Även om jag inte ångrar det och aldrig skulle göra mig av med dem så känner jag igen mycket av det du skriver. Jag känner ofta dåligt samvete över att lämna dem på dagarna och det är inte lätt att få kattvakt alltid så det är väldigt svårt för mig att resa eller bara spontan. När jag skaffade katterna hade vi liksom två familjer att be om hjälp, det är svårare när man är ensam. Kan inte spontant sova borta och som singel kan det såklart kännas som en boomer ibland ;)

Men som redan skrivits sover katterna större delen av dagen. Det finns faktiskt katt-dagis om man ska resa iväg en längre tid och det finns bra grupper på Facebook med personer som älskar katter och gärna ställer upp och passar! Kanske du har familj som kan ställa upp ibland?

Och skulle det inte gå ihop och det dåliga samvetet tar över kan du adoptera bort katten. Det är säkert så svårt och personligen skulle jag bara göra det om jag var absolut tvungen för katternas bästa men min syster gjorde det när hon gick isär med sitt ex och märkte att katten mådde dåligt av att bo i en liten 1a.

Jag håller dock med om att detta är något som borde tänkts igenom INNAN. Det är ändå ett liv du har hand om.

Det är mycket lättare att ha två katter när det gäller det dåliga samvetet. Om man är mycket på jobbet är det skönt att veta att katten inte är ensam. Även om man är hemma mycket så måste man ju gå hemifrån nån gång. Och även om en katt sover mycket så är den ju ändå ensam.
Däremot skulle jag inte rekommendera en till katt om man är osäker på om man faktiskt vill vara kattägare (ägd). Det är ju möjligt att det inte är optimalt för dig. Men det vet ju bara du. Tänk utifrån kattens bästa. Om man tänker sig själv tillsammans med sin katt t.ex dom närmaste 15 åren ska man känna att 15 år kommer aldrig att vara tillräckligt. Om det istället känns jobbigt och att man är fast så är det kanske inte värt det. Det ska vara roligt och givande att ha djur. Samtidigt som det ska vara givande för djuret att vara med dig. Man ska ju inte jämföra barn och djur men dom har det gemensamt att dom är beroende av en för att må bra.