Det låter som goda förutsättningar för att de snabbt ska bli vänner, men för kattungen är det kanske lite mycket på en gång.

Börja med att hålla hanen i ett annat rum så att kattungen får gå runt och bekanta sig med er och miljön ordentligt utan att han kommer och stör eller distraherar.

Kattungens "attacker" är nog mest lite ambivalenta lekförsök, dvs. att hon är väldigt nyfiken samtidigt som hon fortfarande känner sig lite hotad och osäker.

Hade hon varit rädd på riktigt hade hon försökt undvika den större hankatten så mycket som möjligt.

#1: tack snälla för ditt svar. Jag har oxå tänkt att om hon var väldigt rädd skulle hon inte gå nära honom. Är även lite halvslagsmål normalt? Att de kommer ihop sig lite. Båda är lite rädda, jag upplever min hane lite rädd då han springer iväg när hon fräser ifrån.

#2 Ja, båda katterna är osäkra på varandra och inte helt övertygade om ifall det är en vän eller en fiende, men båda katterna är samtidigt så unga att nyfikenheten tar över. De är båda i sin mest lekfulla ålder och lek med likasinnad kattkompis är det roligaste som finns för en sådan katt. Vid direkt närkontakt drabbas de återigen av den där osäkerheten och då kan sammandrabbningen bli lite mer "på riktigt" igen.

Det är dock bra att ha i minnet att katters lek går ut på att leka jakt och slagsmål och det kan både låta och se väldigt verkligt ut. Om det är på allvar eller inte märker man på hur katterna förhåller sig till varandra i övrigt och efter en sådan brottningsmatch. Är det på riktigt blir katterna skärrade en lång stund efteråt. Är det bara på lek kan katterna plötsligt lägga sig och vila eller gå och äta som om ingenting hade hänt.

#3: tack, jag är inte van vid katter. Detta är mina första. Visst det ser och hörs lite obehagligt men jag hoppas och tror som du att det är deras osäkerhet som tar över. Just nu ligger de och sover i vars ett rum, det tar på krafterna att få ny kompis 😉

#4 Ja, är man inte van vid hur katters lek med varandra ser ut så är det lätt att bli förskräckt. 😅 Det du berättar om katterna i övrigt om deras nyfikenhet på varandra övertygar iallafall mig om att deras kompisrelation är på helt rätt väg.

#5: tack för dina svar. Du har fått mig att tro på detta. Ett tag var jag rädd att jag gjort ett jättestort misstag som köpte en katt till.

#6 Ja, det är många oerfarna kattägare som lämnar tillbaka kattungar helt i onödan p.g.a. att de inte är vana vid hur katter beter sig när de leker med, lär känna och innan de känner sig trygga med varandra.

Att det inte funkar KAN förekomma, men det är väldigt ovanligt. Jag har under alla mina år med olika gruppkonstellationer faktiskt aldrig varit med om det. Det tar bara olika lång tid, men i dina katters fall tror jag att det kommer gå fort.

#7: kan tänka mig det, det ser läskigt ut och hörs ju en del när de jagar varandra. Jag tror jag ser framsteg här hemma, min gamla katt vill ju så gärna men hon är en tuff tjej. Det är hon som ligger överst i ställningen och han trånar efter hennes bekräftelse nere på golvet, men det kanske är ok? Han har dessutom börjat "prata", är det som han söker efter henne? Han försöker närma sig henne och har lyckats lukta på henne någon gång.