Utdömd 2 årig Abessinier frisk!
Känner jag behöver få ur mig ilska och uppgivenhet.
Förra söndagen märkte jag att min ena Abessinier var hängig. Trodde hon fått ett grässtrå i halsen då hon haft det en gång tidigare och uppvisat samma beteende. Hur som ringde jag direkt på måndagsmorgon veterinären och fick komma in med henne direkt. Efter nedsövning och provtagningar ringde de upp mig och sa att hon var så illa däran att jag borde avliva henne. Njurvärdet var på 600 och det var lite protein i blodet. Veterinären sa att njurarna med det värdet var körda och att det inte var lönt försöka med något. Men om jag ändå ville det skulle jag söka mig till annan veterinär då de inte hade möjlighet att ha övervakning med dropp dygnet runt. Men att det var onödigt då hon hade ont och inte skulle få något bra liv.
Jag bröt ihop och var väldigt nära att göre enligt deras rekommendation /(de bör ju veta bäst..), men min son propsade på att vi skulle ge henne en second opinion och åka 6 mil till den andra stationen, jag resonerade även så att hon ju ändå bara är 2 år och varit helt frisk i övrigt så vi gjorde så. De lade in henne med dropp och värdena började snabbt bli bättre. Nästa dag behövde hon inget dropp och åt/drack med god aptit samt gick på låda. Efter ett till dygn under observation fick hon komma hem då värdena var normala. Mest troligt är att hon fått i sig något giftigt ute (något som jag förövrigt aldrig varit med om under de 40 år jag varit kattägare). Allt såg bra ut, värden och ultraljud.
Lättnaden och glädjen är förstås stor, men ilskan mot den första vet-stationen börjar också bli stor. Veterinären jag hade att göra med har jag även känt tidigare inte haft speciellt mycket till övers för katter. Det irriterar mig att vissa veterinärer kanske ger upp för fort för det är ju "bara en katt".
Är det fler med liknande erfarenheter/upplevelser? Hur hade ni gjort i min situation?
Usch så jobbigt för er!
Det här med värdena vågar jag inte uttala mig om riktigt, men med en så ung katt bör man rimligtvis misstänka akut njursvikt i första hand, och då finns ju ofta hopp och möjlighet att göra något. För jag antar att diagnosen blev akut njursvikt?
Hade katten istället varit 17 år (och börjat dricka och kissa mycket, tappat hull och muskelmassa, börjat kräkas etc) så hade det varit närmare till hands att misstänka kronisk njursvikt. Även då brukar man ofta kunna ge katten en tid till, med hjälp av specialkost etc. men det beror ju på hur katten mår totalt sett.
Så - vad kan man då göra?
Jag tänker att det kanske vore bra att återkoppla till den första veterinären, så att veterinären får förklara sin bedömning. Det kan kanske också vara till nytta för andra katter som veterinären kommer att möta framöver.
Får du inget acceptabelt svar eller om du upplever att det är ett mönster att katter får otillräcklig vård eller att veterinären inte "kan katt" finns möjligheten att göra en anmälan till Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård https://www.vetansvar.se/ .
Dock kan det ju bli lite knepigt om du senare vill kunna anlita samma veterinär igen.
Kanske kan du också fråga den veterinär som gjorde en second opinion rörande er katt om veterinär 1 "borde" ha insett att det rörde sig om behandlingsbar akut njursvikt.
Funderar jag. Men rusa inte iväg i någon slags affekt och anmäl, utan tänk igenom det en tid först.
Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
Det finns tyvärr elaka människor som lägger ut förgiftat kött för att göra hundar och katter sjuka.
#0 Låter lite som med min ena hund (Sookie). När hon krampade (ville ej komma ur de, var mycket kraftiga och behövde sövas ner osv.) så blev vi förflyttade från mitt "lokala" djursjukhus till Strömsholm (behövde övervakas dygnet runt). Det "lokala" sjukhuset hade inte resurser att hjälpa henne mer. Egentligen är det inte öppet dygnet runt, men en veterinär stannade kvar med min älskling och övervakade henne från kvällen vi kom in akut tills vi sedan förflyttades nästa dag.
Samma kväll (kom dit, till Strömsholm kanske lunchtid/tidig eftermiddag eller så) sa en person till mig att "det är inte fel att avliva". Hade jag velat avliva henne och inte ge henne en chans till återhämtning, så hade jag väl inte åkt med en sövd hund (och två djursjukvårdare) i en bil i x-antal mil…då hade ju hon kunnat få somna hos den lokala veterinären!
Hon låg nersövd fram till kvällen och började sedan försiktigt väckas…sedan var hon inlagd på intensiven några dagar till och efter hon sedan fick komma hem har hon i det närmaste blivit helt återställd. Hon har lite sämre balans (och skäller möjligen mer), men annars inga direkta men från att ha varit nersövd i 24 timmar med kraftiga kramper.
Hon får mediciner mot kramper flera gånger om dagen och har sedan skräckdagarna (i början på 2019) inte haft några mer kramper. Vet ej till 100% om det är epilepsi eller om hon lyckats förgifta sig på något sätt.
Superhunden Sookie 💕 (så här såg hon ut på sitt återbesök)
Starta ny diskussion