Kan du prova att ignorera katten och vända ryggen till/gå därifrån när hon gör sånt här? Enligt principen: "Bits man så tar goset och uppmärksamheten tvärt slut".

Jag kan inte lova att det hjälper mot s k kärleksbett, men det är väl den strategi som jag spontant kommer att tänka på. Om det inte fungerar att bara be katten att backa undan (katter är ju olika som personligheter, olika "påstridiga" osv).

#1: Hmm kan ju pröva :) Hur fungerar det när hon sitter i knäet då? Ska jag bara lyfta ned henne?

#2 Då skulle jag säga ett lugnt och tydligt "nej", lugnt lyfta ner katten och gå därifrån, utan att ge katten någon ytterligare uppmärksamhet för stunden.

"Bits man så tar uppmärksamheten slut".

#3: Okej det kan jag pröva. Tack för svar :)

#5: Ah, nä hon "attackerar" inte. Hon går lugnt fram, stryker sig. Nafsar lite, fortsätta stryka sig. Hon gillar tår särskilt mycket.

#6: Du ska inte hänga upp dig på ordet attack - kolla videon och se vad han föreslår.

#7: Tack för tipset men ja, hon har inget lekfullt kroppsspråk alls. Det kan ske när hon halvsover. Har även prövat leka med henne men då springer hon bara till sin mat-tunna och jamar 😅

#8: Fast det gäller att skapa rutiner.

En katt halvsover inte den bara döljer sin vakenhet .😺

#9: Jaha, det visste jag inte! Smarta kissar :) Får försöka skaffa en rutin!

Det bästa är om du kan lära dig att läsa av hennes kroppsspråk, och när hon börjar bli så där "överstimulerad" att ett kärleksbett är på gång så avbryter du och går därifrån, eller avleder genom att ta fram en leksak, som hon t ex kan få fara iväg och jaga. Men är hon redan igång och kärleksnyper så ignorera henne och gå därifrån.

#11: Jag kan se om jag kan få det på film :)

Jag fick det ganska snabbt på film. Som ni ser behöver jag inte ens röra henne. I slutet försökte jag bara visa att hon faktiskt biter, men hon gör det samtidigt som hon försöker kela

Vi hade en katt en gång som vi hade bekymmer med eftersom han brukade bitas. Så småningom lärde vi oss dock varandras signaler och vi slutade klappa innan bitresponsen utlöstes. Det där med att ignorera ett beteende man inte vill förstärka är ett bra sätt.

Beträffande att bita i tårna … det hade vi en annan katt som gjorde. Han bets aldrig någonsin annars, inte ens hos veterinären när något gjorde ont. Så småningom släcktes det beteendet ut också, nästan. 🙂😻

Hoppas du kommer underfund med något bra sätt för just din katt. 😼

#13 Det ser mest lekfullt ut på filmen, eller som om hon inte vet riktigt hur hon ska reagera.
Om du försöker låta bli sådant som utlöser retningen, dvs bitningen? T.ex. inte sticker fram fingrarna mot munnen. Om hon är van att bitas då kan hon tro att det är en lek och reagerar på det.
Det är bra att du bara är lugn och ignorerar/avvisar.

#15: Tack för svar! Jag har hört att man ska sträcka fram handen så att kisse själv kan reglera hur hon vill bli kliad men du har rätt, om det är ett inlärt beteende och hon inte vet hur hon ska reagera så är det ju inte konstigt att hon gör det. Hittade en äldre video när hon gör detta. Här är hon inte lika "fram och tillbaka" här utan lite lugnare. Denna videon låter jag henne fortsätta bitas för att demostrera vad hon gör men den är som sagt också en gammal video

Kan det här ha börjat när hon var liten och tappade tänder eller något? Fick hon leka och brottas med händer som liten? Ett problem är att kärleksbett kan bli allt hårdhäntare med åren. Mitt förslag är att du inte erbjuder henne att nosa på ditt finger, och att du avbryter så snart hon ens antyder att hon vill göra så här. Det kan vara "gulligt" hos en kattunge, men inte hos en vuxen katt som riskerar att bli allt mer hårdhänt. Och förstås inte alls bra om hon skulle ha samma beteende mot barn/katträdda. Det positiva är att det mest troligt går att få ordning på om du är konsekvent och ger det tid.

#17: Ah, vi hade henne inte som kattunge utan hon är en omplacering. Så det är mycket möjligt att det började då. Vi fick henne förra året mars eller maj, någonstans där om jag minns rätt. Hon är 4 år idag :)

Ja det ska jag göra, tack så mycket för hjälp!

Nu har jag inte läst hela tråden, men läste någonstans något om att katter regarera på ljusa toner. Så när min ena katt gett mig kärleksbett eller nafsat så ha jag sagt "aj" i en ljus ton. Belönar bra beteende, så när hon inte nafsat så har hon fått godis och ännu mer kel, men så fort något kärleksbett/nafs sker så är det slut på mys och jag ignorerar katten. Det har funkat och kärleksbett/nafs har definitivt minskat. Sker väldigt sällan.

#19: ja det har jag inte tänkt på, att ljusa toner reagerar de bättre på. Vet inte om jag kan belöna henne med just godis för hon blir helt manisk när det gäller mat - jamar konstant, svansen börjar vibrera, går fram och tillbaka. Men belöna med kel kan jag göra, bra tips! :)

Annars säger man att djur generellt uppfattar mörka röster/ett mörkt tonfall mer som ett stopp eller ett nej.

Däremot föredrar katter ofta ljusa röster när man kommunicerar i största allmänhet med dem.

#21 Precis! Så funkar det med mina katter. 😻🙂

#21 & #22: Hehe jo det har jag märkt. Säger man Honey eller HonHon (som jag brukar kalla henne) i ljus ton brukar hon svara antingen genom att jama själv, eller med ett "brrr!" och så kommer hon tassandes mot en. Jättesöt 🥰😍

Kommer hon inte när man ropar på henne kommer hon alltid när man säger "kksssksssksss". Lite off topic men undra varför det är så universalt att alla katter reagerar på det ljudet?

Använd ett spö eller liknande istället för fingrar.

#21: Stämmer delvis, men just "aj" fungerar bättre i ljusa toner.

#25 Har du något vetenskapligt stöd för det, eller är det din egen erfarenhet med egen katt?

#26: Har inte sett någon studie på det, men har hört om andra med likande erfarenhet. När jag t.ex. kollar på när katterna leker och de går över gränsen så brukar första varningen låta som ett lite högre mjau, men i ljus ton. Så det är det jag härmar. Och det har funkat bra för mig och även andra.

#27 OK. På en av de etologikurser jag gått, tog man upp det här med att ett lågt tonfall ofta signalerar "nej" eller "stopp". Jag tänker då också på djur som morrar dovt o s v.

#28: Det funkar säkert också, men det känns mer aggressivt när katten endast vill leka. Jag tänker mycket på att det ska vara reko och jag vill personligen inte gå direkt till det som låter mest aggressivt. När jag uppfostrat katterna jobbar jag mycket med positiv förstärkning och ignorerar mestadels de dåliga beteenden och det har funkat väldigt bra med våra 3 katter. Inget klösande på soffan, väcker inte oss på nätterna, leker inte med våra händer eller fötter och hoppar inte upp på diskbänken. Jag vill jobba med katterna, inte mot dem.

Jag förespråkar också att ignorera negativt beteende. Inte heller jag har problem med det du nämner, och jag har aldrig ens försökt uppfostra mina katter… De har t om mat ståendes framme på en bänk alltid. Och de rör den - aldrig. Katter är olika, och inte alla "stökar runt" där hemma. Mat på bänken har jag i förhoppningen att de hittar den om det skulle hända mig något så jag blir sen hem.

Men biter katten så bör man jobba med att släcka ut beteendet eftersom beteendet kan förvärras på sikt och väldigt många katter har bakterien pasteurella multocida i sin munhåla.

Jag uppfattar inte ett vanligt nej eller stopp som aggressivt, men det blir förstås vad man gör det till. Hamnar man på en aggressiv nivå så hamnar man fel. Aggressivitet löser inget.

Enklast i detta fall är väl att sluta med det mänskliga beteendet som triggar till slick och bit.

Katten leker och det är gulligt på en kattunge men det är inte katten som skall uppfostras utan ägare - sorry om jag låter hård. 🙏

#31: Ska jag sluta klappa min katt? Sedan så är ju hon en omplacering, jag hade hoppats att beteendet skulle gå bort men det har det inte gjort så nu efter att hon varit här i mer än ett år så vänder jag mig hit för att se vad ni säger :)

#32: Du ska sluta att låta din katt slicka på dina fingrar och använda dom till leksak.

Det du gör är inte att klappa och i situationen vill din katt leka - hitta andra lekar till din katt, ett spö ett snöre.

Det är inte katten som ska fyas för den gör inget fel.

Du triggar kattens byteslek men det är inte din avsikt om jag fattat det rätt.

Om du vill klappa din katt gör det när det är dags och din katt är beredd och då inte genom att den får leka med dina fingrar.

Det har ingenting att göra med att katten är en omplaceringskatt.

Katten är en ungkatt och ser världen som sin lekplats.

När den lekt färdigt och är trött är det dags för klappar och softstund.

Min Oberon var inte en knäkatt, men på kvällen när jag lagt mig i sängen hoppade han ofta upp och satte sig på täcket och mjölktrampade en stund (högljutt spinnande) innan han kom och la sig uppe vid mig för att gosa lite. Han älskade att bli klappad i pannan när man gosade med honom och spann otroligt högt och intensivt då. Han buffade med pannan och fick han möjlighet slickade och tuggade han på fingrarna, först löst, men det blev ofta något maniskt och överexalterat i det beteendet och rätt som det var gjorde det oftast lite för ont. Samma sak med barfota fötter under täcket. Han kunde liksom inte stoppa sig själv om han fick möjligheten.

Oberon var allt annat än en aggressiv eller labil katt. Hans tendens att slicka och gnaga på händer och tår i vissa situationer berodde på "övergosenergin" i den situationen. Som om han blev så full av den upphetsade energin att han inte klarade av att helt passivt bara ligga och bli klappad. Som om min hand eller mina tår blev leksaker fulla med kattmynta i de situationerna.

När katter reagerar så här är det inget de kan styra över viljemässigt. För att beteendet inte även ska bli ett invant beteende, förvärras eller utökas även till andra situationer får man bara försöka undvika att ge katten möjlighet att bita/tugga/gnaga på tår och fingrar. Med Oberon gick det bra så länge han inte fick fingrar eller tår precis framför nosen när han var gosig.

Här finns tips på hur du kan leka.