Hur gammal var Svante när han togs från mamma och kullsyskon?

Det låter onekligen som att han skulle må bra av en kattkompis att härja runt med, och som kan säga ifrån när det är "stopp" (d v s lära honom var gränserna går).

Att aldrig leka med honom med händerna, att vara extremt uppmärksam på hans kroppsspråk så att du kan gå därifrån i tid (innan han ens fått chansen att börja), att alltid avbryta och gå därifrån om han försöker, att avleda är förstås sådant du kan prova/fortsätta jobba med.

Det låter som att han behöver massor av lek och stimulans, men det är inte dig han ska bita i…

Att han biter så det blöder är inte heller så bra. Katter har ofta en bakterie i munnen som heter Pasteurella Multocida och som kan ge upphov till allvarliga infektioner. Skulle något bett gå lite djupare eller om det blir ordentligt varmt/rött/svullet/smärta kring ett bitsår så får du vara observant och ta dig till läkare så att du får antibiotika i tid.

#1: Han var 13 veckor när jag fick honom. Jag bor i lägenhet och varit tveksam till en katt till. Har istället byggt upp klätterställning och liknande som han älskar att busa i . Mycket fart är det i killen. Jag arbetar deltid så han är inte förmycket själv heller. Leker gör vi oxå tillsammans. Har väl inte direkt övat på att gå undan när jag ser att det är på gång. Jag vet ju att det vore bra med en kompis som ’sätter honom på plats’ men på nåt sätt måste ju jag kunna ta den rollen? Hur? Tänker och hoppas att det växer bort men är ändå lite orolig att det ska bli värre. Givetvis håller jag koll på betten.

Tyvärr brukar vi människor ha svårt att ersätta en galen kattkompis.

Och just det här med var gränserna går lär sig katten av kattmamman och kullsyskonen, d v s av andra katter (ofta just i samband med lek och "brottning").

Jag hade själv en väldigt hårdhänt kattunge en gång i tiden (är rätt säker på att han fått lämna mamma o syskon för tidigt). Dock bet han aldrig, men jag var sönderriven från topp till tå. Han kastrerades, fick en kattkompis och dagliga koppelpromenader. Vid 1½ års ålder hade han helt slutat att leka "attackrobot", och resten av livet var han den vänligaste, mjukaste och mysigaste kattpojken man kan tänka sig.

Har själv två katter i en lägenhet på knappt 40 kvm och tycker att det fungerar bra.

#3: så olika djur kan vara. Svante varken river eller klöser. Blir kanske att jag ändå får fundera på en kattkompis. Funderar lite på koppel, har ingen som helst erfarenhet eftersom mina tidigare katter bodde på landet. Kan jag själv begränsa det till en gång om dagen? Varannan dag? Eller behöver katten ut flera gånger om dagen?

#4 Mina kattpojkar gick alltid ut en gång om dagen, vanligtvis varje kväll.

Det var en rutin som blev extremt viktig för min aktiva kille, och det var inget vi kunde hoppa över, då jamade han tills matten gav upp och gick med ut. Han brukade vilja vara ute mellan 20-45 minuter per kväll, och då gick vi över gårdarna här hemma (40-tals gårdar kring flerfamiljshus). När snön kom valde han att hålla sig inne några månader.

Den andra katten gick ut mer sporadiskt, det var aldrig lika viktigt för honom. Han satt mest still ute, och njöt av solen, vinden och lukterna.

Jag tror att det är viktigt att man har en tid och en rutin kring sina koppelpromenader. Att man inte låter katten bestämma eller går ut flera ggr/dag. Utan att det blir förutsebart för katten att "så här gör vi hemma hos mig med koppelpromenader". Många katter verkar därtill gilla rutiner.

Katten är ju till sin natur ofta något av ett nattdjur så att gå ut till kvällen tror jag personligen är en god idé.

En del upplever att katterna kan stå och tjata vid ytterdörren, och tipsar om att man aldrig ska låta katten gå ut för egen tass utan alltid ta katten i transportbur ut för att slippa tjat vid ytterdörren. Jag har själv aldrig haft problem med katter som tjatat vid ytterdörren (annat än vid den tid på dygnet då vi brukat gå ut). Men ska katten tas i transportbur ut så gäller det att selen redan är på, tänker jag.

Om du väljer att prova koppelpromenader: välj en så säker och bra sele som möjligt till katten, och låt katten få vänja sig vid selen inomhus först.

Vi bor i en lägenhet också, på 69kvm. Vår första katt visade starkt att hon behövde en kompis redan från början, hon mådde rätt dåligt. Bland annat bet och rev hon oss, jagade fötter och gjorde en del saker helt oprovocerat mot oss. Så efter några veckor skaffade vi oss en kompis åt henne, allting upphörde så fort de hade blivit bra kompisar. Idag är hon världens goaste katt och har varken bitit eller rivit en enda gång, inte ens på lek. Hon är väldigt försiktig av sig nu😊 Rekommenderar er att testa med en kompis, även om ni bor i lägenhet. Är bättre med 2 katter som kan leka av sin energi med varandra, samt vara glada och kanske ha det lite mer trångt, än en ensam katt som kanske behöver en kompis ❤

Svante är 6 mån äldre och hans hyss bara ökar. 🙄Hans senaste tilltag var att ligga uppe på köksskåpet kasta sig ut mot taklampan (gammal antik i bla porslin) krasch och nytt inköp av lampa.😕 Svante vill alltid ligga högt, därför har jag satt upp hyllor till honom längs taket. Rätt så glad blev han för det. Nu till mitt stora nya problem.😬 Jag har köpt en ny stor tv. Så fort jag inte underhåller honom och gör något för mig själv, står han och kloar hysteriskt på tv’n. Påstängd eller avstängd spelar ingen roll🤨 Varit hos veterinären och han är fullt frisk. Jag leker med honom länge varje dag😊 Jobbar deltid så han är inte ensam så många timmar🙂Promenerar ute i sele 1-2 gånger om dan🙂 Tacksam för råd hur jag ska göra för mitt tålamod tryter🤓

#7 Jag tycker att du ska skaffa en kattkompis till honom. Får han leka ordentligt med en annan katt så skulle jag tro att han blir lugnare och inte hittar på massa hyss.

Det är svårt för en människa att ersätta en annan katt, och eftersom det har gått ganska lång tid nu och inte blivit bättre så kan det ju vara värt att prova skaffa en kompis. Tar man en katt från ett katthem så brukar man kunna lämna tillbaka den om det verkligen inte fungerar.

Ja, en kattkompis hade nog varit bra för katten.

När det gäller katter från katthem så är det lite olika. Men det stämmer att seriöst arbetande katthem tar emot katten igen om det verkligen inte fungerar i nya hemmet. Alla katthem är dock inte beredda att ta emot sina tidigare gäster igen, om det inte skulle fungera i det nya hemmet.

Katthem lånar dock aldrig ut katter "på prov" utan adoptionsprocessen är densamma, och man förväntar sig att adoptivfamiljen är seriösa i sin önskan om att få adoptera. Så man kan inte vända sig dit för att "få prova". Men adopterar man på vanligt sätt, och gör kloka val och beslut, och har oturen att det inte alls fungerar med den katt man redan har där hemma (trots att man gör vad man kan), så tar seriöst arbetande katthem emot sin forna gäst igen.

När det gäller TVn så luktar den förmodligen fel i din katts nos. Katter är väldigt känsliga för lukter.

Katter har doftkörtlar under tassarna. Förmodligen försöker kisse nu få TVn att lukta bättre. Det blir tryggare hemma då. 😊