Vi har två katter. En huskatt och en renrasig ragdoll. Den kastrerade katten Svante bodde här först. Världens mysigaste från start. Han var alltid med mig, massa spinnande och kel. Sedan köpte vi ännu en hane, just för att Svante behövde sällskap när vi var på arbetet. Svante och nya katten kom till en början inte överens men är nu tillsammans som bröder och busar mycket varje dag. I samma vända slutade Svante vara kelig med mig. Han ville inte längre sova med mig, inte heller sitta med mig i tv-soffan som vanligt. Inte för att han var med nya katten, han hade bara ingen lust. Jag har fått acceptera läget. Inte trängt mig på men samtidigt försökt fjäska lite genom goda belöningar. Detta förändrade inte hans nya sätt att vara mot mig i övrigt. Så har det varit i över ett halvår nu. Men idag åkte min sambo iväg med minsta katten för kastrering. Och få fort de stängde igen dörren blev Svante som förbytt igen. Han kom upp i min famn. Han blinkade mig i ögonen, strök sig mot mig gång på gång. Hela tiden spinnandes. La sig i mitt knä, slickade mitt ansikte. Följde mitt varenda steg. Hur ska jag tolka detta? Är han orolig över vart minstingen tog vägen eller är han lättad över att han är borta?