Hej!
Jag är ganska ovan som kattägare och skulle uppskatta att få råd från er som är mer erfarna. Jag ber om ursäkt om det blir ett långt inlägg, men jag behöver nog bara få vräka ur mig all frustration jag känner över min kära katt:

Jag har en katthona som heter Maisie. Hon är en brittisk korthår med stamtavla född 2018-06-29 (hon är alltså 11 månader). Jag har haft henne sedan hon var 12 veckor gammal. Kastrerade henne när hon var 6 månader. Hon är min första katt och jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig, även om jag förstås läst på innan om allt man behöver veta. 

Jag tycker att hon enda sedan jag fick hem henne inte har betett sig som kattungar brukar göra. Hon har aldrig direkt varit busig och nyfiken och lekfull. Under tiden jag har haft henne har hon aldrig väckt mig på natten utan hon sover hela nätterna, hon klöser inte på möbler, hon har aldrig rivit ner någonting, rör inte gardinerna, har aldrig haft problem med att gå på lådan… Det är nästan konstigt hur lite hon tar sig för. Jag har två höga klösträd till henne och hon klöser visserligen på dem men är aldrig inne i grottorna eller högst upp i klösträden. Hyllorna som jag har satt upp i olika nivåer på väggen för hennes skull bryr hon sig inte alls om.

Framförallt så är hon väldigt, väldigt svåraktiverad. Eftersom hon är ensamkatt ägnar jag mycket tid åt henne och försöker leka med henne flera gånger per dag, men hon är inte speciellt sugen på att leka. Hon har nästan ingen initiativförmåga att leka själv med sina leksaker, och när jag eller någon annan försöker leka med henne är hon väldigt svårflirtad och sitter mest och tittar men är väldigt ”seg” och det händer inte så mycket. Jag vill ju försöka få henne att kuta av sig ordentligt, men det går inte. Och det har bara blivit svårare och svårare att aktivera henne den senaste tiden. Förmodligen är det efter kastreringen som hon blev ännu latare…

Jag försöker allt jag kan komma på i lekväg: vippor av alla dess slag, laserpekare, toarullar fyllda med godis, aktiveringsleksaker, bollar, möss, hemgjorda leksaker, klickertränar tricks osv.osv. Men det är som att varje lekstund består av att man själv sliter som en galning för att få igång henne medan hon mest sitter och tittar, gäspar och tvättar sig. Ibland  kan hon leka lite grann och ibland ligger hon och lurpassar på leksaken men man kan få vänta så länge på att hon ska attackera den att både man själv och hon verkar ge upp till slut för det är som att hon inte orkar. Det är aldrig så att hon rasar av sig och verkligen är "in to it". Man får själv göra 85% av jobbet, känns det som. Är detta normalt? 

Jag har försökt tänka att hon är en lugn ras och kanske även en lugn personlighet. Att hon kanske inte behöver så mycket aktivering. Men samtidigt känns det inte som att det stämmer heller. För hon hänger efter mig stora delar av dagarna och tittar på mig och jamar som att hon vill något, men jag vet inte vad. 

Hon har även börjat bitas ganska ofta. Tidigare har hon bitit ibland när man borstar eller klappar henne för länge  och hon får nog. Men nu har hon börjat komma från ingenstans med något obehagligt i blicken och hugga en i armen/handen eller benet. Det är lite obehagligt för nuförtiden vet man inte vart man har henne, för ena stunden är hon kelig och stångas och stryker sig och i nästa stund hugger hon. 

Jag tänker att hon är uttråkad och vill att det ska hända något, så jag försöker återigen att leka med henne. Men det är som att det inte duger. Hon sitter och tittar medan jag far runt med leksakerna och försöker locka henne. Lite halvhjärtat kan hon leka i någon minut, sedan lägger hon sig ner och ser butter ut eller börjat tvätta sig och spelar ointresserad. Hon är även lättdistraherad och tappar fokus/slutar leka på en gång om hon hör något ljud eller om någon person går förbi eller om min hund eller gerbilerna ger något ljud ifrån sig. Då ger jag till slut upp och går och gör någonting annat. Men ofta kommer hon efter mig och tittar på mig och jamar och/eller biter.

Vad gör jag för fel? Varför beter hon sig som att hon är understimulerad och vill leka, men när jag försöker aktivera henne så vill hon inte?

Förut älskade hon att sitta vid gerbilburen och titta, men det gör hon nästan aldrig längre. Jag vet inte varför. Hon brukade även sova i sängen hos mig de första månaderna, men det har hon slutat med. Inte heller det förstår jag varför.

Jag undrar även hur man bäst tillrättavisar henne när hon bits? Det jag har gjort hittills är att bara ignorera henne, men det fungerar inte för då fortsätter hon att bita igen och igen för att få någon reaktion.

Utöver att leka med henne så har jag försökt vänja henne vid att ha sele på sig så att jag kan börja ta ut henne på koppelpromenader, men än så länge går det inget vidare för hon bits när man ska ta på henne selen och när hon har selen på sig och jag håller i kopplet lägger hon sig bara ner och biter på kopplet. ☹

Jag har även precis nätat in balkongen så hon ska få börja vara där ute. Hoppas att hon kommer att gilla det. Än så länge vågar hon inte ens gå ut där för hon blir livrädd när man öppnar balkongdörren och springer och gömmer sig under en säng. Hmm…

Jag har funderat på om hon skulle bli mer nöjd och må bättre/bete sig bättre om jag skulle skaffa en katt till så att hon får en artfrände att leka med…? Tror ni det skulle vara en bra idé? Eftersom Maisie vill ha all min uppmärksamhet och avskyr när det är andra människor/djur här, så har jag svårt att tro att hon skulle gilla att få konkurrens av en till katt?

Det är även en del andra knepigheter i hennes beteende som hon har uppvisat enda sedan jag fick hem henne: Hon HATAR att bli lyft eller fasthållen. Då skriker hon som en stucken gris och försöker kasta sig ur famnen. Hon vill aldrig ligga i knäet och har slutat ligga i sängen hos mig på natten. Oftast vill hon inte bli kelad med. Ibland kan det gå bra att man kliar henne runt huvudet eller vid svansroten i några sekunder, sedan börjar svansen piska och det är bäst att sluta. Man får absolut inte röra henne på tassarna/sidorna/magen för då piskar svansen hej vilt och så bits hon.

Hon tycker inte om när det är andra personer hemma hos mig eller när jag ägnar mig åt mina andra djur eller är upptagen med något annat. Då sitter hon och blänger och ser sur ut. Eftersom jag ganska ofta har andra personer hemma hos mig är hon ofta sur. Det är dock bara mig och min mamma som hon vågar bita, men det är också oss två som hon står närmast och tycker mest om. Ingen annan person får klappa henne.

Utöver detta så är hon i vägen väldigt ofta. Jag har skrivit ett inlägg om detta tidigare, där jag beskriver att jag sitter i elrullstol och är rädd att råka köra på Maisie eftersom hon inte fattar att hon ska akta sig för däcken på rullstolen. Detta problem har jag försökt att jobba med, men det går inte bra alls: När jag kör rullstolen i lägenheten kommer hon ofta springande och försöker tränga sig förbi rullstolen genom en dörröppning så att jag måste tvärstanna för att inte klämma henne, eller så kutar hon in framför rullstolen och lägger sig ner precis framför därcken och rullar över på rygg och ligger och visar magen och kollar på mig. Jag har försökt att lära henne ett kommando för att flytta på sig, men det bryr hon sig inte om. Jag har försökt att putta på henne med en pinne (eftersom jag inte når ner att lyfta/putta undan henne med handen) men då biter och sparkar hon på pinnen och ligger kvar. Hon verkar tycka att det är jag som ska flytta på mig för henne, men det fungerar ju inte för mig i praktiken. Jag är så rädd att råka köra på henne och skada henne att jag ständigt hela dagarna måste se mig för innan jag vågar köra minsta centimeter åt något håll, och massor med gånger per dag måste jag som sagt stanna upp när hon lägger sig i vägen, vilket gör att allt jag ska göra: bara att ta sig från punkt A till punkt B för mig, tar sååå lång tid och jag har börjat tappa tålamodet när det gäller detta.

Hon är min katt och jag älskar henne, men på senaste tiden är det som att hon knappt visar upp några positiva sidor utan det negativa tar över mer och mer. Det känns inte bra för jag försöker verkligen allt jag kan att ägna mig åt henne och ge henne ett bra liv. Men det verkar inte göra någon skillnad utan snarare tvärtom, vilket gör mig ledsen och frustrerad.

Så… Nu har jag rabblat upp det mesta av problemen… Ber om ursäkt om det blev lite rörigt. Om något är otydligt är det bara att be mig beskriva det bättre 😊

Men mina funderingar är:

Hur ska jag göra för att aktivera henne när hon inte verkar vilja bli aktiverad och lekarna inte duger för henne?

Varför kan hon inte roa sig lite själv med sina leksaker/klättermöjlighet utan hänger efter mig och kräver uppmärksamhet som hon sedan inte vill ha när hon väl får den?

Hur ska jag tillrättavisa henne när hon bits/gör något fel?

Hur ska jag få henne att flytta på sig när jag kör rullstolen?

Tror ni att hon skulle må bättre/bli nöjdare om jag skaffade en kattkompis till henne? Och om jag skaffar en till katt och det inte alls fungerar, vad gör jag i den situationen då?

Tacksam för era synpunkter, råd och tips!