Katt extremt beroende av mig
Min lillskrutt Luna på 10 månader är extremt beroende av mig. Jag ska vara glad att hon älskar mig så mycket absolut och att vi har klickat så bra så fort. Hon har endast bott hos oss i 6 veckor.. var lite bråkigt med vår kattpojke som vi hade innan men nu är de bästa vänner och busar väldigt mycket tillsammans. Bilbo har i och med Lunas ankomst blivit mindre beroende av oss och följer inte med in i alla rum och sitter inte och tjuter utanför sovrumsdörren om nätterna men det har Luna nu istället börjat göra. Hon följer efter mig överallt. ska jag in till köket från vardagsrummet och ta ett glas vatten ska hon med, ska jag in på toan vill hon följa med och får hon inte det tjuter hon förtvivlat och krafsar på dörren. Hela nätterna sitter hon och gnäller också..Hon blir bara lugn om jag går och lägger mig på soffan så att hon kan ligga intill mig. Är orolig att Luna sover väldigt lite.. knappt alls om inte jag sitter tillgängligt så att hon har kroppskontakt med mig.
Vet ni hur jag ska hantera detta? Jag jobbar mycket och händer att jag åker iväg i ett par dagar (hon är dock hemma med min sambo, hans bror och Bilbo) men det verkar inte räcka.. Hon känner sig indirekt stressad och lite virrig när jag inte är hemma vad jag fått det beskrivet i alla fall..
At ha stängd toadörr och tro att man ska få vara ifred fungerar aldrig här hemma.
Hon har ju inte bott så länge hos er ännu så hon har säkert inte vant sig vid att dörren in till sovrummet är stängd.
Varje gång du ger efter och lägger dig på soffan vinner hon och hon vet att härjar jag runt så kommer matte och gör mig sällskap.
Se till att katterna har vad de behöver och ignorera dem när dörren är stängd.
En katt sover när den behöver .
Stolt ägare till tre La permer
Min katt var också beroende av mig som yngre, och det slutade han aldrig med. Han går efter mig så fort jag lämnar rummet (om han inte sover djupt), ska alltid ligga nära och kela och gå runt och jama efter mig. Efter ett tag blir man lite irriterad på att ständigt ha en katt som man välter över. Men vi satte aldrig stopp för det. Han jamade ju och skrek om han stängdes ute (jag är allergiker visade det sig och tänkte ha honom ute ur sovrummet). Det är så nu att han är 3 år och ställer till så mycket oväsen så fort man stänger honom ute att det går inte längre. Så mitt råd till dig är: var med katten när du känner för det men sätt tydliga stopp och ignorera oönskade beteenden. Låt inte katten ha som den vill, för det kan bli värre.
I och med att du inte haft katten så länge skulle jag säga slappna av, och gör bara allt som vanligt. Det är bästa sättet att vänja katten med hur det är i just denna familjen.
Katter har väldigt olika temperament, personlighetsdrag och aktivitetsnivå. Det är bara inom registrerad raskattavel sådana olikheter hålls isär så att det kan finnas ett förväntat temperament hos de kattungar som föds.
Att följa med från rum till rum kan vara av nyfikenhet, för att inte missa något och för att katten hör till de individer som har ett stort socialt behov och som därför gärna ägnar sin ägare stor uppmärksamhet för att ha en ständig kommunikation och social kontakt med denne. Den här typen av katter uppskattar vanligtvis även närkontakt och kroppskontakt och föredrar att sova på eller tätt intill sin ägare. Det finns många kattraser som är precis så och som uppskattas av sina ägare för att de är just så.
Oavsett temperament är det dock INGA katter som gillar stängda dörrar i sitt revir.
Vill du minska känslan av att vara favoriserad får din sambo försöka ta en större roll i kattens liv genom att t.ex. vara den enda som ger henne mat och godis.
Sajtvärd Katter iFokus
Starta ny diskussion