Min mammas arbetskollega har en katt som är en innekatt och han trivs inte som det. Jag tar det från början. En vinterkväll hörde vi en katt som mjauade utanför huset, vi gick ut och där stod en ca 7-8 veckors kattunge. Vi tog in honom i ett rum på nedervåningen och vi satt där resten av kvällen med honom. Dagen efter umgicks jag med honom flera timmar och han litade mer på mig. Han bodde hos oss i ca 3 månader och var världens keligaste, busigaste och snällaste katt. Sedan kunde inte ha kvar honom för att mina föräldrar inte ville det, så vi gav honom till min mammas arbetskollega. Nu bor han hos henne som innekatt och trivs inte alls, han är rädd för nya människor och är ganska skygg. Jag var emot att ge bort honom för att bli en innekatt eftersom att han var van med att få gå ut, men mina föräldrar bestämde vem han skulle hamna hos. Prisse som han heter, han är en helt ny katt på ett negativt sätt. Hon som fick Prisse tycker synd om honom för att han inte kan gå ut. Jag har funderat mycket och jag vill helst köpa tillbaka honom (vi har funderingar på att skaffa en till katt). Han skulle säkert bli en kelig katt igen, ifall han flyttade hit igen. Han skulle nog känna igen det här hemmet och oss i familjen. Det är inga småbarn i familjen, jag som är yngst är 15 år. Jag tänker att ifall vi köper Prisse, så kan hon köpa en ny katt som är van som innekatt. Hon säger själv att han inte trivs och att hon tycker synd om honom. Dom åker till landet på sommrarna i ca 1 vecka, då följer Prisse med. Han blir lycklig av att få komma ut, men när dom kommer hem igen så är han inte glad. Är det här en bra idé? Eller kommer hon att ta illa upp? Jag själv hade inte blivit glad ifall någon ville ta min katt ifrån mig, men hon tycker själv synd om honom, så det är en större chans att vi för köpa honom.