Åh, vilken kul idé, mazze!

Jag ser fram emot att få läsa än fler presentationer av era katter!

Nemi är 3 år men ingen vet exakt var eller när hon är född. Hon bodde först på en gård med en hel massa andra djur och trivdes inte alls. Därmed tog min syster hand om henne och nu bor hon hemma hos mig, eftersom det är lättare att gå ut där.

Vi antar att Nemi åtminstone delvis är av rasen norsk skogkatt. Nemi älskar att vara ute i naturen och klättra i träd, jaga fåglar och möss och spana på andra katter. Hon är kelig när det passar henne, men kan vid andra tillfällen vara ganska avståndstagande och ibland bistsk.

Nemi älskar att leka med laserpekare och papperssnöre. Hon gosar även gärna med sin favorit-kattmynta-mus.

Ett riktigt litet chamtroll!

Hon är verkligen jättesöt!

Min lille Tuss! Norsk Skogis plus lite andra raser.

Lille och lille…;) Han ser otroligt charmig och kramgo ut!

Min lille kisse Jomsan föddes 21.4.2006, alltså har hon just fyllt ett år. Hon är en mycket tillgiven men kanske bestämd liten dam. Vad hon är mest rädd för är människor som rör sig ute och på avstånd. Tyvärr tror jag att någon har varit elak med henne någon gång då hon var mindre. Jättenyfiken är hon. Om hon hör dörrklockan är hon först på plats för att se vem det är. Likaså gillar hon att sitta i fönstret och titta ut, (man kan ju gå och få syn på någon snygg frasse). Dessutom pratar hon väldigt mycket, därav namnet.

Tussen har bantat lite nu så han är inte så "tung" som han var i april när jag var hos veterinär med honom. 9 kilo katt! Fast det är faktiskt en ganska stor katt ändå. Han är mjuk som en bomullstuss och är mycket mänsklig till sättet (fast inte på ett dåligt vis).

Får jag presentera grannens lille Mymla. Ett stycke vild innekatt med en plym till svans. Väldigt villig att ställa upp framför kameran. Hon ville fortsätta bli plåtad då jag tänkte sluta. Så kan det gå.

Vilken härlig katt med en fantastisk päls! Och ett urgulligt namn:)

Sotan Simba Sebastian (som egentligen är min systers katt) är en blandras 25% perser, 25% bondkatt, 50% norsk skogkatt. Han fyllde 11 år den 8 maj. Han är en väldigt kelig katt, men är rädd för främlingar. När vi skaffade hunden så var Sotan först väldigt aggressiv mot honom och ville inte ha något med honom att göra, men nu kommer de bra överrens även om Sotan kan få för sig att slå till hunden ibland.

Han ser supersöt ut tycker jag, vilken läcker färg!

en snabb presentation av mina kissar

Puma är ca 2 år gammal. Hon e spräcklig o väldigt fin i sina färger tycker jag.. Hon är mycket smal men frisk…Hon lyssnar mest på sina smeknamn som e pumkin, pum o flickan

Hon är inte speciell social utan vill helst vara ifred men inte för myket för då blänger hon på mig. Med andra ord en mycket speciell fröken..de enda människorna hon tycker riktigt mycket om e då mig (hoppas jag) min bror o mina föräldrar alla andra människor e mest till besvär tycker hon för då kan hon inte ligga var hon vill för då kan de bli frestade att klappa henne..

Zorro är en grå/blå hankatt på 10 månader. kallar honom snoddas o gubben lyssnar oxå mest på dem

han är jätte social o vill vara med överallt och vill att alla ska älska honom o goasa med han.

Han har en förkärlek med att bitas men med goda råd härifrån så har jag fått lite kontroll över honom. tack så mycket.

Saga en huskatt på 3 år, fick hem henne i December 2005. Han är väldigt pratig av sig, ibland blir man lite smått galen på det ;P… Hon är väldigt gosig och kan gosa med allt och alla. Sitter man och spelar lägger hon sig mitt på sällskapsspelet och vill ha uppmärksamhet. När man kommer hem brukar hon antagligen stå innanför och vänta eller så kommer hon springandes när man kommer in :)..

Putte också en huskatt på 3 år, har haft henne lika länge som Saga. Hon är väldigt blyg av sig och är lite avvisande mot främlingar, oss familjemedlemar går dock bra. Trots hennes namn så är det hon en hona. Hon lyssnar på sitt namn och kommer när man ropar, iaf när jag ropa, mamma försökte ropa på henne en gång utan att hon kom fram men så fort jag ropade kom hon jamandes fram :). Hon är gosig när hon vill och älskar att bli borstad.

Det var lite om mina katter :D

Saga är den till högre

Jättefina allihopa!

Flera presentationer…?

Namn: Jeremi
Ålder: 3 år den 4/6
Favoritleksak: Allt pälsliknande
Sover helst: På sin klätterställning, i fåtöljen eller på datorstolen 
Smeknamn: Jeremi Peremi, Dunbollen, Mysunge, Snutten, Rumpstumpen, Skitunge, Älsklingen 
Favoritmat: Sitt torrfoder och allt i köttväg

Jeremi kommer ursprungligen från Borlänge. Dit åkte vi i januari 2004 för att hämta den dåvarande 6 månader gamla Jeremi. .   Han är huskatt, vi vet bara att hans mamma var renrasig perser (men det syns inte på honom). Jeremi säger till om han är hungrig eller om han tycker att matte och husse ska tömma kattlådan.
Han har f ö världens mjukaste päls som man gärna burrar in sig i, särskilt på magen.
Jeremi skriker aldrig, snarare "pratar" om han vill något, han är lugn och harmonisk, dock lite skygg för främmande människor (varför vet vi inte, men något hände förmodligen hos hans förra ägare), men han har med tiden blivit bättre och brukar för det mesta komma fram och hälsa numera.

Namn: Myra
Ålder: Nyss fyllda 2 år
Favoritleksak: Flaskkorkar
Sover helst: I sängen, på garderoben i hallen eller på sin klätterställning
Smeknamn: Jojo, Psycho, Buffy, Myra Pyra, Gosunge, Myra Blå, Tjejen, Gumman
Favoritmat: Det mesta *s*

Myra kommer från katthemmet här i Södertälje där vi bor. Hon är vår lilla blåa tjej och är, liksom Jeremi, huskatt.  När vi såg Myra på katthemmet märkte vi redan då att detta var minsann en bestämd liten dam som genast schasade iväg de andra kattungarna om de försökte ta hennes plats. Hon kom dock överrens ganska snabbt med Jeremi, även om de inte umgås så mycket tillsammans.
Man får akta sin tallrik om man vill ha kvar sin middag, för trots Myras lilla kropp så har hon en enorm aptit - på allt!
Hon är väldigt aktiv samtidig som hon är kelig och vill alltid vara med. Helst vill hon sova på ens mage eller i knät.
Vi märkte efter någon vecka hos oss att hon inte hörde oss. Att hon inte hörde något alls faktiskt. Myra är nämligen döv. Varför vet vi inte, men det gör ingenting för hon är lika mycket katt för det, bara det att hon inte kan bli rädd av höga ljud.

Vilka mysiga beskrivningar, Bima!