Gå till din mödravårdscentral eller vårdcentral för att få hjälp, så att din dotter i första hand får hjälp, det finns medicin för kolik. Då lugnar djuren ner sig, de blir stressade av skriket, precis som vi människor kan bli, det låter hemskt jobbigt , hoppas att det blir bra så fort som möjligt.

Går det att låta katten bo lite avsides tillfälligt? T:ex om ni bor i hus och det går att förhindra att katten är på nedervåningen eller så. Naturligtvis måste ni ju fortfarande tillgodose kattens behov, men då får den åtminstone lite space och ni också. Annars finns alternativet att låta katten bo hos en vän eller så ett tag? Att er dotter har kolik är ju inget ni kan rätta till magiskt omedelbart, och det är inte bra för varken er eller katten att den är så stressad att den reagerar aggressivt, så det kanske kan vara ett alternativ för åtminstone ett tag.

Jag tycker katten visar tydligt att den stressas och inte mår bra i den miljön, och det är självklart inte ert fel. Hade själv kolik som barn och har förstått vilket helvete det är. Men jag tycker ert ansvar ligger i att katten slipper bo i den miljön tillsvidare för er skull, för de andra djurens skull och för kattens skull. Kolik går över och fram till dess kanske katten kan bo hos någon annan.

https://www.apoteket.se/om-apoteket/tidningen-apoteket/kolik/

Har testat allt som man kan testa mot kolik. Har varit hos flera läkare och testat olika mediciner, uteslutit komjölksproteinallergi och tom lagt ut massa pengar på akupunktur utan resultat. Finns nog inget mer vi kan göra än att stå ut :( Bor tyvärr i en lägenhet och när dottern skriker kommer hon fram till oss och attackera. Katten är en omplacerings katt från början och från 6 veckor till när hon var 2 år bodde hon hos en drogmissbrukare och vanvårdades där hela tiden. Hon är en skygg katt som jag tror kommer må dåligt av att flyttas runt på. Men det kanske är ända alternativet? Hon är 11 år och går dagligen på medicin så att någon annan skulle vilja ha henne permanent tror jag kan bli svårt. Dessutom har hon och den andra katten varit tillsammans sedan dom var 6 veckor gamla och vet inte hur dom skulle reagera. .

Fy vilken jobbig situation! Jag tror ändå att eftersom katten visar så tydliga tecken på stress är det bästa om hon får flytta, och då helst tillsammans med den andra katten så de har trygghet i varandra (förutsatt att de inte bråkar utan faktiskt trivs ihop även om de inte behöver vara supertighta). Hör dig för bland släkt, vänner och bekanta om det finns någon som kan ta hand om dem och erbjuda dem ett lugnt och kärleksfullt hem. Finns det ingen som kan & vill så får ni kontakta katthemmet ni köpt henne ifrån, eller skriva en annons på Blocket. Håller med om att hon inte ska behöva "flytta runt" utan det bör vara ett hem där katterna kan stanna minst ett år till att börja med, så får ni utvärdera sedan hur det går. Skriv fodervärdsavtal så ni är 100% överens om vad som gäller. Kanske det blir aktuellt att ta tillbaka dem när allt är lugnt hemma och er baby har vuxit och mår bra, eller så kommer ni överens om att katterna och deras fodervärd trivs så bra att de bör stanna där permanent och skrivas över på dem. Hur som helst så är den nuvarande situationen inte bra alls och jag tror risken är stor för fler stressbeteenden som felkissande, urinvägsproblem, och att hon börjar tvätta sig så hon får kala fläckar i pälsen. Hoppas ni hittar en bra lösning! ❤

Har du något rum där du kan ha katterna så länge, tills ditt barn mår bra igen? Jag tänker på barnet, katten kan bli så rädd att barnet blir attackerat, och det önskar ingen.

Vi bestämde oss att försöka ett par dagar till innan vi började leta efter ett temporärt hem åt henne. Vi har börjat ge henne mycket mer uppmärksamhet, även under min dotters skrikigaste stunder. Och hon har faktiskt inte visa några aggressioner på ett par dagar. Bara extremt kelsjuk :) så fortsätter hon så här så får hon stanna kvar :)

Har du  testat feliway i eluttaget? 

Och te på kummin eller fänkål mot koliken.