Håller med dig. Förstår inte heller varför man släpper ut katter när man bor på sådana områden, eller över huvudtaget i stan. På landet, det är ju en helt annan sak.

Det är ju inte bara trafiken som är faror, det finns ju folk som är elaka mot djur också…

Många yngre har katt som dom vill ha inne. Men när på trycket från familjen alltså föräldrar svärföräldrar mf är på om att en katt ska vara ute inte inne. Då har många svårt att stå emot :(

Jag har själv hört flera som säger  "Ja nu har inte katten kommit in för att äta sin middag. Aja den är väl på körd eller hittat något annat att äta." 
Någon har hittat en katt som uppenbart deras. Då heter de.
" Någon j idiot har f kört på min katt. Hur ska jag förklara de för barnen?? Kan dom inte läsa skyltarna? De är bara 30 här inte 200." och så är dom arga.

De är inte okej

Jag har mina katter inne… :( där jag bor har massor av katter blivt slagna fått pinnar i sig och alt annat :( sen gifter i kött som folk lägger ut skönt att man ska flytta en bra bit där i från 33 dagar kvar men mina katter kommer vara inne men funderar lite om man ska ha koppel :) Hoppas folk förstår att det inte funkar ha katt nära stan :(

Jag har ingen som helst respekt för människor som har utekatter där det finns andra människor och trafik.

Jag bor hemma med min mamma, och vi har tyvärr utekatter trots att vi bor i ett bostadsområde samt har en bilväg utanför. Skulle det vara mitt val skulle dom vara innekatter och jag har flera gånger försökt få min mamma att ändra åsikt. 

Hennes åsikt är att våra katter behöver för mycket aktivering för att kunna ha inne, åtminstone den yngre hanen samt gammelhonan. Min hona håller hon med om att hon förmodligen kan bo inne, och henne kommer jag ta med mig när jag flyttar (vilket dock kan dröja något år till). Problemet är ju just att hanen klättrar på väggarna om han måste vara inne en längre tid, men min mamma inser inte att det är för att vi har för lite aktivering åt dom inne samt leker för lite med katterna. Därför anser hon att hanen måste få gå ut, för annars blir han olycklig. Sen är det även bekvämlighet, vi vill kunna ha fönstret eller altandörren öppen. Jag har föreslagit att vi ska näta in altanen för att lösa det problemet, men hon verkar inte ta förslaget seriöst. 

Sen är det väl helt enkelt gamla åsikter. När mamma var liten så kastrerades inte ens katterna, och både katter och hundar levde på matresterna snarare än eget foder. Fick dom det så var det billigaste fodret från matbutiken som gavs, och det är helt enkelt svårt att ändra på sånt. Däremot vill jag förtydliga att mamma verkligen älskar katterna, och absolut inte tänker "ähh, om den blir påkörd så köper vi en ny". Hon skulle bli precis lika förkrossad som mig om någon av dom skulle bli påkörd. Men det är helt enkelt okunskap, och att hon inte är tillräckligt motiverad för att byta åsikt. 

Men nej, jag kan inte heller förstå hur man vågar. Jag tvivlar på att jag någonsin kommer ha frigående utekatt oavsett hur jag bor, för risker finns överallt. Är det inte bilar så är det rovdjur.

Jag tycker inte alls det är okej att ha utekatt i bostadsområden, täta villaområden eller i lägenhet. Man får bo en bra bit ute på landet i så fall, alltså inte lantligt, utan verkligen på landet. Men då får man också tänka sig för, vissa långsammare raskatter bör man inte släppa ut där heller, för dom klarar sig inte om räven eller andra "farliga" djur dyker upp.

Hundar släpper man inte ut hur som helst, det finns lagar om att de ska vara kopplade, inte får vistas på stränder vissa perioder mm. Men katter får man behandla hur man vill och var man än bor. 😕

Det är många som inte borde ha katt. Ingen är perfekt, men utsätter man medvetet katten för stor fara så bör man inte ha någon.

#5 Med tanke på att du är så ung att du fortfarande bor hemma utgår jag från att din mamma förmodligen är född på 60-talet. Dvs långt ifrån gammal och oförmögen att förstå att saker ändrar sig. Jag är väsentligt äldre än så och har för många år sedan insett att det inte är OK att inte kastrera katter och att det inte är OK att ha utekatt i tättbebyggt område. Hoppas din mamma kan ta sitt förnuft till fånga. Hur kul kommer hon tycka det är att behöva ta en katt till veterinär svårt skadad eller att behöva berätta för dig att katten har omkommit.

Ibland är vuxna rent bedrövligt korkade! Tur att nästa generation är klokare. ❤️

Vi hade utekatt när jag bodde hemma, (min mamma är precis som #5 s mamma, hon var med och slaktade hönor som typ 5 åring, letade ägg under vinbärsbusken då de hade hönorna helt lösa o.s.v.) Vi bodde i ett rätt stort villa område rätt nära järnväg och större väg ( var väl typ 500-1500meter) Samt att vår gata var en lång 50km/h sträcka, trots det hade vi utekatter, men katterna var alltid på "andra sidan gården" och gick upp i skogen så de gick nästan aldrig på vägen och höll sig alltid nära hemmet. De levde som glada utekatter i samma hus/område tills de blev 19 respektive 15 och vi var tvungna att ta bort dem till följd av att den äldsta blev senil och den yngre fick tumörer.

Jag tycker det beror på katten om man ska ha den som ute eller innekatt. Jag har till exempel träffat sega ragdolls som inte alls skulle klara av ett liv som utekatt p.g.a. massor utav olika orsaker, samtidigt har jag träffat superlivliga katter av andra raser som inte alls skulle klara av att va innekatt i en lägenhet för då skulle man inte ha någon tapet kvar på väggarna alls typ så det beror mycket på katten. Och nej, en människa kan inte alltid tillfredställa en katts "lekbehov" dygnet runt år in och år ut.

Tycker tyvärr många här har en väldigt negativ syn på utekatter, som sagt beror det på katten och har man skaffat en katt som till tänkt innekatt för att sedan inse att katten inte alls passar att ha inne så tycker man gör helt rätt i att endera ge katten möjligheten att gå ut eller omplacera till ett hem där katten kan få vara ute.

Men det handlar inte om att ha en negativ syn på utekatter utan om känslor för både katten och människorna. Man vill helt enkelt inte förlora sin katt varken till trafiken eller en ond människa. I alla fall inte jag!

Dessutom tycker jag det är väldigt illa när katter springer fritt och gör sina behov i sandlådor, där små barn leker och de minsta stoppar gärna sand i munnen. Toxoplasmos ni vet….men det verkar ju inte ägare till utekatter bry sig det minsta om, men visst nej, de bryr sig inte alls om katten när de släpper ut den vind för våg och inte heller om att de är en trafikfara och fara för barn i sandlådor…

#8 Det handlar om att värna om sitt djur och att visa respekt för sina medmänniskor.  Inget annat.

Landet är inte mycket bättre. Vet många som fått sina katter tagna av rävar och andra vilda djur.

Våran kille är innekatt med kontrollerad utevistelse. Det vill säga, han får aldrig gå ut själv, utan jag är med honom överallt. Vi bor även nästan tre kilometer från närmsta bilväg, förutom den som passerar våra hus. Vi bor även ganska off inne i skogen och det finns bara en väg in och en väg ut. Det är alltså inte ett genomfartsområde och högsta hastighet är 30km/h då det bor mycket barn och ligger en skola alldeles i närheten.
Under de 40 år sambons farmor har bott i huset har det hänt kanske 10 olyckor. Nio där katten blivit tagen av räven och en där vår kille blev påkörd. Då det bor drygt 10-15 utekatter i vårt område och alla boende här vet om det kryper dom fram på gatan. De enda som inte respekterar varken katterna eller hastigheten är yrkeschaufförerna; alltså Posten, Hemglass och sopgubbarna.
Nu klarade sig vår terrorist men han får inte vara ute själv mer. Aldrig igen. Inte ens om vi skulle bo i en liten stuga i Sibirien!