Är hon kastrerad?

Eftersom hon är utekatt tror jag inte att det är så stor idé att skaffa en kattkompis. En utekatt får den stimulans den behöver utomhus och en förutsättning för att katter ska lära sig acceptera varandra och känna samhörighet är oftast att de inte har något annat val (dvs att de hålls inom samma begränsade inomhusrevir).

Har katten/katterna möjlighet att under introduktionsperioden istället undvika varandra genom att gå ut får man räkna med att det är vad de kommer att göra.

Att din katt har ett intensivt socialt behov och älskar närkontakt med människor är en del av hennes personlighet, så det måste du nog bara lära dig att stå ut med.

"Att din katt har ett intensivt socialt behov och älskar närkontakt med människor är en del av hennes personlighet, så det måste du nog bara lära dig att stå ut med."

Så är det nog…hon älskar människor, när min dotter hade fest här var hon överlycklig, svansen i vädret, i klättrade runt ibland allla, jag får väl bara försöka vänja mej o ge henne den kärlek hon vill ha, det är en speciell katt, hämtade henne från katthemmmet Tassebo när hon var 4 månader,  Där mötte hon oss i dörren , glad…..

#2 Ja, katter är individer och i synnerhet när det gäller huskattungar vet man inte riktigt vilken sorts katt man kan förvänta sig att katten blir.

Många älskar den personlighetstyp din katt har och vill bara ha raskatter där de egenskaperna är rastypiska. Jag är väl lite mer som du och kan tycka att det är lite påfrestande, så jag har valt raser som är mer måttliga.

Hon har nog  faktisk tnågon sorts "ras" i sej, svansen är tjock o  burrig

#4 Vad har burrig svans för rasegenskap?

" "bädda" hårt, spinner o fnurrar,  upp i ansiktet" så gör min honkatt oxå, hon har sällskap av flertalet andra katter men det spelar ingen roll, det är kontakt med människor, 95% mig, hon söker. Sjukt mysigt för det mesta även om jag hade kunnat vara utan mjölktrampandet som gör ganska ont om jag inte råkar ha tjocktröja på mig 😛 Skulle inte vilja ändra på henne ❤️

#0 Så ledsamt att du "plikttroget" försöker kela med din katt.

Jag kan inte förstå problemet alls.

Jag har två katter som är syskon, den ena kommer och vill gosa när hon själv känner för det, det är ingen katt man kan lufta upp bara sådär och gosa med, det hatar hon. Den andra är nåt så galet kelig så jag blir nästan rädd. Han ska klättra på mig, pussa mig i ansiktet och gärna ligga och sova tätt intill ansiktet eller under täcket. Går jag hemifrån blir han jätteledsen och sitter och skriker, när jag kommer hem blir han helt till sig och "kramar" mig när jag lyfter upp honom och slickar mig i hela ansiktet. Har aldrig tidigare mött en katt som beter sig så, men jag har å andra sidan alltid varit extra mammig med mina katter sedan dom var små (tre år sedan) så kanske är därför han har blivit så mot just mig, för så gör han inte med någon annan. Tycker iallafall att det är mysigt och han får mer en gärna vara hos mig, gosa, pussas och kramas, precis när han vill ^^

Jag tillhör dem som tycker att det är underbart med keliga, aktiva och busiga katter! ❤ Hoppas du hittar charmen i din katts sällskapliga och lekfulla beteende, hon visar ju tydligt att hon vill vara med er! Eftersom hon är utekatt så handlar det nog inte om att hon är understimulerad, utan jag håller med Oberonsmatte om att ni har helt enkelt valt en katt med stora sociala behov. En katt som vill interagera med människor, som vill ha kontakt och närhet. Det betyder ju också att hon ger detta till er, och då tycker jag att det är tråkigt om ni inte uppskattar detta. Men om varken du eller övriga familjen kan uppskatta henne och, som du skriver, kelar plikttroget med henne, då kanske det vore bättre att omplacera henne till någon som önskar sig en sällskaplig katt?

Jag tycker det är underbart med den personlighet du beskriver och som gärna skulle betala för en raskatt med just de egenskaperna.
Tycker det är ledsamt att läsa att du "plikttroget försöker kela med henne".
Själv saknar jag just ". "bädda" hårt, spinner o fnurrar,  upp i ansiktet" och hoppas katten som ska flytta hit tycker om just det..

Jag tror helt enkelt era personligheter inte riktigt matchar varandra.

Ja jag skäms lite nu, hon är världens goaste katt, men krävande, det är nog bara jag som inte är van vid sådana katter. Vänjer mej nog………lite kel är aldrig fel :)

#11 Jag tycker att det är bra att lyfta fram att sociala katter kan upplevas som för sociala och för keliga. Det gäller alltså att tänka efter på vilket sätt och i vilken grad man önskar att katten ska vara social innan man bestämmer sig för en katt. Särskilt när det gäller raskatter eftersom temperamentet är lättare att förutse då.