Jag tycker det är okej om du inreder hela lägenheten med mycket aktiviteter mycket att klättra upp på & gömma sig under, klösträd är jättebra. När du väl är hemma så får du leka mycket med katten och aktivera den på sånt sätt :)

jag vet inte vad andra tycker nu utan sa bara min åsikt- jag är ju hundägare och vet många med hundar som bor smått men då aktiverar ju dem sina hundar utomhus hundarna sover ju mest inomhus ändå så det är ju lite annorlunda.

Ja jag vet att jag skulle kunna anpassa den lilla yta jag har på ett ganska bra sätt, fixa någon enklare stege upp till mitt sovloft samt ha någon typ av kojor uppe på skåpen. :) Tänkte även mejla och rådfråga katthem vad de anser, men ville få lite åsikter först från folk som har lite mer koll än de i min familj.

Det största problemet är egentligen att du är så ung och att det då kan vara svårt att ta på sig ansvaret för en levande varelse som behöver både tillsyn, sällskap och stimulans och eventuell veterinärvård. Inte bara just nu, utan varje dag i många år framöver.

Har du råd? Har du en back-up vid eventuella resor, semestrar, allergiska pojkvänner eller om ditt liv med jobb och fritidsaktiviteter ändras?

#3 Jag har fått höra sånt där ibland att det skulle vara ett problem att äga djur eftersom man är ung, jag skaffade min första egna hund som 18! och det gick galant idag är min vovve 3 år - ålder spelar ingen roll det som spelar roll är ens situation där hemma, har man tid? vad har man för intressen? . Jag har aldrig gillat att semestra/festa eller liknande vilket många tror att alla unga gör, jobb/fritidsaktivitet kan alltid ändras oavsett ålder. Det är jättebra och ett måste att kolla upp sin livssituation innan man skaffar djur men jag tycker inte man ska säga att problemet ligger i åldern.

#4 Det är bara fakta att det är svårare att överblicka sin närmaste framtid när man är ung, innan man har en fast bostad, stabil ekonomi och fast arbete inom det yrke man valt. Att fritidsaktiviteter, socialt liv och kärleksrelationer har en större betydelse och är mer ombytliga när man är ung är inte heller något ovanligt.

Det enda jag önskar är att man har detta med i beräkningen innan man skaffar sin första egna katt, så att man redan från början är inställd på att kattägande oundvikligen innebär en hel del uppoffringar och att den kommer att påverka de prioriteringar man måste göra i ca 15 år framöver.

Om det passar dig just nu att ha katt (och du vill prova på hur det skulle vara) tycker jag att du ska höra dig för om att vara jourhem för ett etablerat och bra katthem (Stockholms katthem kanske?). Då har du inte hela ansvaret för katten och det blir dessutom för en begränsad tid.

#3 Jag förstår vad du menar. Råd har jag och även tiden, jag börjar plugga i höst men det innebär egentligen att jag inte kommer göra någon drastisk förändring de närmsta åren då jag är "fast" med pluggandet. Sen vet jag givetvis inte hur mitt liv kommer se ut när jag är färdigutbildad om 4 år men jag räknar med att ha katten så länge som den är med mig i livet helt enkelt. Min mormor bor i samma hus som jag så hon skulle kunna hjälpa till vid resor och dylikt. Förutom det - vad tror du om min lägenhetssituation? Låter det ok?

Och som sagt, detta är fortfarande tankar än så länge som jag börjar fundera på att faktiskt verkställa i praktiken så jag ska göra mer research och gå över hur det skulle funka i mitt liv.

#5 Förstår hur du menar men det finns ju folk som impulsköper djur i alla möjliga åldrar det är därför man ser så många omplaceringar, själv så betyder djur så mycket för mitt välmående och jag visste att jag hade rätt  omständigheter därför skaffade jag hund redan som 18 jag har en fast anställning & fast bostad så man kan ha det stabilt trots att man är ung.

#6 Det var en bra idé, det ska jag kolla upp. Tack!

Jag tycker att det är väl litet boende för en innekatt, MEN skulle tycka att det vore ok om du kunde tänka dig att gå ut med katten typ varje dag i någon park eller annat grönområde i närheten.

Jag har flera grannar som går ut med sina katter varje dag så.

#11 Absolut, det har jag också tänkt. Dock gäller det väl då att katten sen tidigare är van vid sele och koppel?

Jag bor i en lägenhet på 22kvm med min innekatt, och det funkar alldeles utmärkt. Går ut och går med honom varje dag i koppel, leker, får springa i lägenhetstrapphuset när han tycker att det är för kallt, har klösmöbler och får skutta runt på både bord och diskbänk här inne. Vi åker även hem till föräldrarna då och då och över sommaren som bor i villa där han får semestra ibland. Beror på vad det är för en katt, men det ska gå om man är villig att aktivera katten.

Jag bor på 23,5 kvadrat med en katt (haft två innan jag var tvungen att avliva den ena). Det beror på hur du möblerar - tänk i kubik, inte kvadrat. Hur dina grannar och hyresvärd ställer sig till katter. Hur mycket tid du vill ägna åt en katt.

Leta isf efter en katt som trivs med compact living, ja det finns såna katter.

Tänk på att ju mindre bostad - ju mer tid måste du vara ute med katten/katterna.

Jag tycker verkligen det låter som gränsfall, men det beror ju mycket på hur lägenheten är uppbyggd.

Jag är själv väldigt ung och har nyligen skaffat katt. Jag har jobb, men det kan ju försvinna närsomhelst. Jag var därför väldigt noga med att ha en rätt rejäl buffert endast till katten, och självklart försäkring. 

Jag pratade även med mina föräldrar innan jag gjorde något. Eftersom jag är såpass ung finns det alltid en risk att jag blir tvungen att flytta hem, även om det inte är troligt ska man aldrig säga aldrig. Så jag vet att jag och Othello är välkomna, skulle det verkligen krisa sig. 

När jag träffar en potentiel flört är det första jag frågar "Gillar du katter?", säger hen så att hen är allergisk så är det slut på sec :D

#14 Grannar har ju inget med ts val av djur att göra.

#12
Inte nödvändigtvis, man kan lära även en vuxen katt att acceptera sele och koppel men man kan behöva ha lite extra tålamod kanske och testa olika typer av selar =)

I övrigt tycker jag att du tänker rätt, en aktiv ung katt skulle kanske inte trivas på den ytan men en äldre och lugnare katt kan säkert må gott om man kattanpassar hemmet. Ett takhögt klösträd är en utmärkt början, en vägg med hyllplan fastskruvade på lagom avstånd kan ge lite hopp och lekmöjligheter som gör att katten ändå får en tillräcklig yta att röra sig på och det i kombination med koppelpromenader tror jag är fullt tillräckligt.

Här finns det en artikel om hyllplan för katter och som ger lite tips och idéer
http://www.kattstatus.se/sida14.html

Cred till dig också för att du funderar på en katt ifrån ett katthem, min tös kommer ifrån ett katthem och hon var uppskattningsvis runt 3 år när jag köpte henne vilket gör att man lättare kan se vad de har för temperament redan innan köpet och om inte annat så kan katthemspersonalen guida en rätt om man talar om vad för typ av katt man är ute efter.

Tack för era svar! Jag har sparade pengar som jag är villig att lägga på en katt. Det finns flera små innegårdar där jag bor där man kan gå ut för en stund och även en park om man går längs med vattnet en bit, där är det dock mycket människor så då får man avgöra och se om det funkar antar jag. Lägenheten äger min mormor så det är inga problem med hyresvärd eller så. Jag har inte planerat att flytta hem men den möjligheten får strykas helt i vilket fall som helst då min syster är allergiker. Det största problemet: Jag kommer bo i min lägenhet till minst i höst då jag kommer få veta om jag ska studera här i Stockholm eller i Uppsala. I båda fallen kan jag förhoppningsvis bo kvar i min lägenhet i Stockholm men det finns även en risk att jag kan behöva flytta till Uppsala. Eftersom jag inte vet helt hundra hur min boendesituation kommer se ut om jag flyttar så är jag osäker hur det kan komma att påverka en eventuell katt. Jag ska diskutera med min mor och få lite struktur så får vi se vad det lutar åt. Jag vet iallafall att jag, sällskapssjuk som jag är, skulle överrösa katten med så mycket kärlek att den skulle lessna på mig haha. :)

#16 På sätt och vis har du rätt. Tänkte mest att det kan inte vara roligt att få en massa kommentarer från grannar som tycker än det ena, än det andra om att ha katt i en så liten lägenhet, katten ska inte springa i trapphus o.s.v.

#19 Hyresvärden kan ha något att säga till om men inte grannarna det är också svårt när man bor i lägenhet att ta reda på vad alla grannarna tycker, kommentarer lär man väl få som djurägare vart man än bor - det finns alltid folk som skulle föredra hela trapphuset djurfritt, i dem flesta lägenheter får man ju ha djur så länge man sköter dem är man osäker får man kontakta hyresvärden.

Ja, neonrosa, ditt sista inlägg visar väl ganska tydligt att du i nuläget inte bör tänka på att skaffa någon katt! Vet du inte ens om du kommer att bo kvar i din nuvarande lilla lägenhet utan kanske får flytta till Uppsala och hysa in dig i något litet studentrum, eller i varje fall en annan bostad om vilken du inte vet ett dugg nu, så bör du  lägga band på dig tills du får mer stabila boendeförhållanden!

#18 Tyvärr så är det så att hur mycket kärlek man än vill ge, så räcker det inte för att ta på sig ansvaret för en katt. Man måste tänka praktiskt och i ditt fall verkar det som en överhängande risk att du med kort varsel måste göra dig av med en eventuell katt och det kan sätta både dig och katten i en väldigt svår situation.

Det  enda råd jag kan ge är att som sagt erbjuda dig som tillfälligt hem under t.ex. våren för en katthemskatt i väntan på permanent omplacering.

#21 #22 Ja jag vet, tanken var att skaffa katt när jag med säkerhet vet att jag kommer bo kvar (om det då ens var möjligt med storleken på lägenheten) men jag har tagit in allt som skrivits och ska ha det i åtanke längre fram. :) Eller bästa scenario, att jag flyttar till något större. Tack för er hjälp.

#23
Att du före ett eventuellt köp bad om råd och tog till dig dom visar att du är på rätt väg, om ändå alla gjorde det så skulle inte katthemmen svämma över av oönskade katter =) Som sagt när du vet hur din boendesituation kommer se ut under de närmsta åren så kan du säkert börja fundera igen på att köpa en egen katt och tills dess kanske du kan fungera som stödhem åt ett katthem ? Jag vet att åtminstone Uppsala katthem eftersöker sådana med ljus och lykta och situationen ser säkert likadan ut hos andra katthem och om jag inte missminner mig så finns det väl ett par stycken i Stockholmstrakten ?

Det kan ju vara något att fundera på i alla fall =)

Så länge man är noga med att katten verkligen får mycket aktivering och sällskap borde det nog gå bra.

Men en grej, som jag tycker är otroligt viktig och som många inte verkar tänka på är att katter trivs bra tillsammans. Alla katter gör inte det dock, och det kan vara svårt att veta innan man provat. Men jag har alltid haft två katter tillsammans och det har alltid funkat jättebra. De har haft stor glädje av varandra och de två jag har nu är alltid tillsammans. Det tycker jag är skönt att veta när jag är borta, att katterna i alla fall har varandra 🙂

#25

Det gäller ju inte alltid att de trivs i hop, vissa katter är mer ensamkatter.

Min kompis har haft två katter som inte borde ha varit tillsammans, en massa bråk och svartsjuka.

Den ena katten ville ha all uppmärksamhet och blev sur annars.

Sen när den andra katten behövde avlivas blev den katten som krävde all uppmärksamhet  en mycket nöjdare katt ensam kvar.