Visst kan man göra så. Katten får värme, mat, skydd, veterinärvård, tillsyn regelbundet. Den är kastrerad, märkt och registrerad. Den vaccineras regelbundet och avmaskas vid behov. Den får motion och frisk luft och äventyr, den får jaga och äta det naturen hade tänkt att den skulle äta. Vad mer kan en katt begära? Skaffa bara inte en liten unge som kommer direkt från sina syskon och sin mamma, den kommer att känna sig ensam och rädd och är inte mogen att släppas ut.

Det går absolut att ha det så. Min Medarbetare inne på Utekatter iFokus har sin Gimla så, de har byggt en uppvärmd koja till henne som kallas Gimlaborg. 

Dom första dagarna får du nog ha katten instängd, så den vet vart den bor.

Okej, tack för svaren! Då verkar det ju kunna fungera. Funderar på att köpa en katt till våren, så att det blir lite härligare väder och så att utevistelsen blir trevligare för den när den ska vänja sig vid att bi här liksom. Vad tror ni blir bäst, att köpa en kattunge (tillräcklig gammal såklart) eller en äldre katt som varit utekatt en längre tid hos någon annan ägare?

En kattunge bör inte vara utekatt. Personligen tycker jag inte att man ska ha utekatter alls, men om du ändå ska ha en utekatt tycker jag du ska kontakta ett katthem och ta hand om en vuxen katt som inte trivs som innekatt. Det finns många underbara och tama katter på katthem också, och människorna på katthemmet kan hjälpa dig hitta rätt katt för just dig.

Att släppa ut en kattunge är för mig lite som att låta ett litet barn vara ute själv. Varken ett barn eller en kattunge kan bedöma risker på samma sätt som en vuxen människa/katt. Dom flesta bor dessutom så att man har andra katter i närheten, och en kattunge har inte mycket att säga till om när en vuxen katt försvarar sitt revir. 
Enligt mig ska katten vara minst ett år gammal (samt kastrerad, ID-märkt, vaccinerad och försäkrad, men det tycker jag visserligen alla katter ska vara) innan den får gå ut på egen tass.

Jag avråder.

Katter är sociala. Det är inget liv att låta en katt vara ute konstant. Köp en katt när du flyttar hemifrån. 

Snälla gör det inte.

Det finns många lite skyggare katter från katthem som antagligen skulle älska att bo sådär. Men då råder jag dig att ändå skaffa 2-3st, inte bara en. 

Kattunge är såklart inte lämpligt, inte heller en väldigt tam katt. Även om du tänkt gosa med den flera timmar om dagen så vill katter gärna vara nära husse/matte hela tiden.

Men skaffar du en omplaceringskatt från katthem som lever sådär inågra år så kan du ju inte direkt ta med den när du flyttar hur som helst. Du kan ju inte ha en katt som levt som utekatt i flera år och trycka in i en lägenhet. Gäller att du pratar igenom med dina föräldrar om detta, så de är med på noterna. Annars bäddar det för slit och släng-beteende.

I stallet där jag ridit de senaste 4 åren har de fyra katter, varav en är jättekelig men hon får ju också sällskap av sin bror plus alla medryttare, plus ägaren+ dennes barn och barnbarn. Klart det går att ha en katt ute på heltid men alla katter gillar inte att bo ute, har själv haft katt som bara gått ut och kissat och sedan gått in igen typ :) Jag skulle ha adopterat en vuxen katt från katthem/privatperson för då vet man hur katten är, om den passar som ute katt eller ej.

Okej, tack för svaren igen. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, kanske får jag inse att katt inte är något för mig. Att skaffa katt när jag flyttat hemifrån är inte ett alternativ då det skulle innebära att min mamma inte skulle kunna komma hem till mig och hälsa på, inga längre stunder iallafall. Tråkigt, men tyvärr sant. Iallafall, tack för alla svar som sagt. Får kanske nöja mig med att gosa med dom katter som bekanta har osv, och inte ha en själv. Jag vill ju att katten skulle få det så bra som möjligt, dom förtjänar det bästa, och som en del av er har sagt så kanske inte jag kan ge en katt det den behöver under dessa omständigheter. Ha det bra, kramar 💖

#8 hur visar sig din mors allergi?

#8 Jag tycker du låter väldigt förnuftig och ansvarstagande!

Om du vet med dej att det kanske kan bli svårt att ha egen katt i framtiden men ändå vill ha katter i ditt liv, så tror jag att du kan vara en perfekt volontär och arbeta på ett katthem! Då får du både lära dej, njuta av och vara behjälplig till att rädda katter som annars inte skulle kunna räddas! 

Det behövs ansvarsfulla och engagerade människor på såna ställen! 😉

Problemet är att vissa allergiker kan reagera även om man borstat bort allt synligt hår, min bror är sådan så bör helst byta om precis innan jag ska över. Så skulle nog inte valt att ens ha utekatt.

#8 Om du inte kan ha katt när du flyttat hemifrån, vad ska du göra om du skaffar katt och flyttar i framtiden? Låta dina föräldrar ha kvar katten?

Annars skulle jag rekommendera en av de "oönskade" skyggare katterna som finns på katthem.

#9 hon får rinnande ögon, blir snorig och hostar mycket. Så hon är väldigt allergisk. Jag kanske inte riktigt tänkte efter så noga, katt är nog inte så passande här hos oss tyvärr :/ #10 tack! Det kan ju vara en lösning, och nog ett väldigt roligt jobb ❤️ Kanske börjar med det när jag blir äldre, vem vet ;)

#13 Du verkar väldigt mogen och klok 🌺

Jag tänket mycket på att katter är sociala djur, visst det är lätt att säga nu att du kommer gå ut flera ggr/dag och leka med den, kela med den, osv. Men om 2-3 år när det är -25 är det inte lika kul längre, och då blir katten väldigt ensam, så nej jag tycker inte det är en bra lösning tyvärr :/