Har du inte redan nu  feliway så kan det hjälpa, men annars tror jag också på att låta katterna lösa det själva. Det kan ta ett tag men brukar gå bra :)

Alltså jag vet ju inget om katter, men är det så lämpligt att direkt släppa ihop dem? 

Kunde inte den lille nya fått ett eget rum ett par dagar så att storkisse fått lite tid på sig att vänja sig vid idéen att det fanns nån mer där?

Att ungen får så ont att den haltar tycker inte jag är ok. Jag hade försökt dela av med kompostgaller eller något så att den äldre katten får analysera situationen och vänja sig  på håll.

Jag tror att du missuppfattat din ungkatts beteende. Han är bara 7 månader och av beteendet att döma vill han bara leka på katters vis med sin nya lilla kompis.

Att kattungen lägger sig på rygg när kattkompisen anfaller betyder att den lägger sig i bästa möjliga position för brottning med både tänder och klor tillgängliga. Det är alltså inte ett tecken på att den "ger sig".

Ska försöka dela upp här hemma med kompostgaller. Problemet är ju bara att kattungen vill vara nära mig hela tiden samtidigt som den större katten blir sotis då. Men om det är så att han försöker leka med kattungen, kan jag lära honom att ta det mer försiktigt då? Det är ju inte meningen att kattungen ska behöva vara så rädd och få ont av lekarna…..

#5 Katterna är fortfarande nya för varandra och därför finns det rädsla med från båda sidor, även om det mest handlar om lek och nyfikenhet.

Lägg inte mänskliga känslor på katterna genom att se din ungkatt som svartsjuk. Det handlar inte om svartsjuka utan möjligen om konkurrens kring revirets resurser, men övriga resurser verkar de ju kunna dela utan problem så det kan de säkert göra om din uppmärksamhet också.

Det kan mycket väl vara en form av svartsjuka, eftersom din första katt inte är så gammal så behöver han fortfarande en viss "mammarelation" till dig. Försök att ha båda katterna intill dig och kela med båda samtidigt, för mig har det funkat rätt bra. Så småningom när de blir bättre kända med både dig och varandra, och den nya kattungen blivit större, så tror jag att allting löser sig av sig själv. Men du bör nog inte lämna dem ensamma med varandra om du inte kan närvara, då får du nog stänga in dem var för sig, tills du är säker på att inte den äldre ungkatten gör den mindre illa. Lycka till!

När min Moritz var 8 månader så skaffade vi en kattunge till, en hane.

Vi släppte ihop dem med en gång och det var ungefär samma som du beskriver. Den store var hårdhänt och den var undergiven men jag kollade hela tiden så att han inte blev skadad men jag försökte att inte lägga mig i så mycket.

Det lugnade sig så småningom och lekarna blev mer normala allteftersom den lille växte. Det blev de allra bästa vänner i drygt 10 år då den "lille" tyvärr fick cancer.

Tack för alla svar! Det börjar lugna ner sig här hemma nu, vissa stunder leker dom fint även om stora killen ibland kan fortsätta som innan. Men den lille är inte lika rädd nu, och han haltar inte heller längre. Håller dom åtskilda när jag inte är hemma och planerar att fortsätta med det till viss del även när jag är hemma i helgen. Det är efter att de varit åtskilda som de leker fint ett tag, den större katten verkar behöva vara ifred då han har svårt att koppla av när han ser den lille.  Men sååå skönt att det går åt rätt håll!