Jag har en pratande huskatt, men det är aldrig något jag har sett som ett problem. Han pratar när han vill ut på den innätade altanen, när maten är slut, när han vill ha uppmärksamhet och så "svarar" han när man pratar med honom. Vad är det som är problemet, är det att katten skriker för är det bara prat får du nog acceptera att du har fått en pratglad katt.

Nej självklart inte, jag tycker det är härligt med personlighet och att han är lite som en "hund" och pratar med en. "Problemet" är snarare att han "får fnatt ibland", han kan ha toan nybytt, maten påfylld, balkongdörren öppen osv men han kan ändå ställa sig och skrika så högt han kan, tills han blir hes, är det normalt? Även på balkongen kan han stå och skrika tills han inte låter som en katt längre. Är det normalt? ska jag bara låta det vara?

Vad är det som gör att du tycker han liknar en siames? Jag har icke siameser som älskar att prata, en katt kraffsar på dörrar och en öppnar alla dörrar som finns =)

Han nos, den ser ut exakt som en siamesnos, inte "vanlig bondkatt" nos.

Är han kastrerad? Annars skulle det kunna va en orsak?
Eller om han tagits från mamman för tidigt och därför inte riktigt vet hur man är katt…..
Har han för lite att göra? Håller ni honom sysselsatt mycket?

Min förra (hus-)katt var en "pratare" men han skrek inte. Han bara "konverserade" och när han var på väg hem ville han alltid berätta att "nu kommer jag", han började berätta det när han fortfarande var långt utom synhåll.  

Hoppas du får svar av någon/några som har erfarenhet eller vet bättre än jag som inte har din erfarenhet!

#4 Jag tvivlar starkt på att det är siames i honom. Uppfödare lånar vanligtvis inte ut sina katter för blandrasuppfödning, eller släpper ut fertila katter på egen tass. Jag tror att du har en fin huskatt som med alla andra huskatter kan se ut precis hur som helst. Jag har en långhårig, röd pojke med ett finlemmat ansikte men även han är en helt vanlig huskatt.

(Jag hoppas att inte denna tråd urartar till en "vild debatt" om raskatt eller huskatt igen, som så ofta skrämmer bort medlemmarna härifrån……) 

Själv tror jag inte heller att det finns så många som släpper en okastrerad raskatt ihop med andra katter hur som helst. Men visst kan det hända…… En huskatt kan se ut "hur som helst".

Tycker inte det låter normalt eller bra. Har två pratiga katter men de skulle aldrig bara ställa sig och skrika tills de blev hesa, låter då som att något är fel. Du kanske ska leta runt på skrikande katt, snarare än pratande.

Det kanske är läge att låta en veterinär kolla upp att han inte har nåt fysiskt problem? 

Testa även Feliway i vägguttag hemma om du inte gjort det. (Det tar nån vecka eller så innan den får "full effekt". I början kan du även kombinera Feliway med Zylkene (pulver gjort av komjölk) som finns i kapslar. Öppna kapseln och blanda pulvret i blötmat eller annat gott. Båda är ofarliga för katter och dämpar stresshormoner bl a .

Vi använder inte Feliway längre, men Zylkene till honkatten, eftersom hon fortfarande inte riktigt har accepterat sin nya sambo, en hankatt som flyttade hit förra sommaren.

Tänker också att hankatten kanske har för mycket könshormoner i kroppen, oavsett om den är kastrerad eller inte. Det kan du säkert få hjälp att kolla upp hos veterinär också. Beter han sig som en okastrerad katt tillsammans med andra katter?

Vår hankatt har det definitivt (därför skrämde han även upp honan när han flyttade hit). Nu har vi provat att ge honom ett p-piller i veckan under ett par månader ca, och det har blivit så mycket bättre! Tidigare betedde han sig mer som en okastrerad hankatt gentemot henne, även fast han är kastrerad sedan han var liten unge.

Bryr mig helt ärligt inte om han så hade varit en raskatt, han har säkert inte siames i sig heller ,jag vet inte och bryr mig inte riktigt. Jag bryr mig bara om att han ska må bra 🙂

Han är kastrerad. Han har massvis av leksaker hemma och brukar leka runt med bollar över hela lägenheten, sitta och kika på marsvinen, kolla på vad som händer nedanför balkongen, busa osv. Tror mer att det skulle kunna vara att han blir för stressad när det händer för mycket eller nått (som när han bara var ute och knappt åt=rasade i vikt men var ändå besatt av att gå ut eller som när jag nyligen tog ut honom i koppel här och han var på spänn osv)

Vad är feliway?

#11 "Feliway är en feromonlösning, som är en syntetisk motsvarighet till kattens ansiktsferomon, Detta feromon skapar lugn och trygghet för katten i dess närmiljö"  En lösning som alltså gör att kattens stresshormoner inte triggas igång lika mycket. Här kan du läsa mer om Feliway. 

Och här Feliway igen.

Många katter håller sej mindre stressade med hjälp av Feliway, hos andra katter märks ingenting. Det är lite samma sak med kosttillskottet Zylkene, en del katter svarar mer än andra på det.

Han är ju inte så gammal , men min 14- åriga katt höll på så där och Veterinären sa att det kunde bero på förändringar i hjärnan ( demens) . Låter mer som en stressreaktion .

Min katt jamar för ALLT.

Hade han som ute katt där jag bodde innan och fysjutton.

Får han inte som han ville,,, jisses!

Han jamar, alltså han kunde jama i timmar, jag försökte med ignorera metoden, satte till och med på musik med hörlurar för att inte höra honom.

Fungerade inte det började han attackera fönstrerna.

Jamar när han är hungrig, han får 3 portioner per dag men ibland räcker det inte enligt honom och då går han o jamar och håller aldrig tyst, kan pågå hela natten.

Jag ger efter 80% av gångerna, tyvärr, vilket säkert han lärt sig att jamande fungerar.

Men här jag bor nu är han inne katt, var jätte jobbigt första 3 veckorna, jag trodde jag skulle bli galen.

Nu är han mkt lugnare och bättre.
Han får komma ut i sele ibland ist.

Bo r i höghus nu så är rädd om/när han vill in att han sitter där nere och jamar hela natten och kanske grannarna blir arga. För han håller verkligen inte tyst.

Han är bara en bonne katt.

Men måste säga att sedan han blev inne katt har han blivit lugnare/tystare, dock jamar han ju när han vill ha mat, ska gå på toa, vill ha uppmärksamhet eller är frustrerad, men det går oftast över hyfsat snabbt.

Min lille på 12,5v jamar ynkligt när han kallar på mig. Tex om jag står i duschen. Sedan jamar han när han blir irriterad på sina leksaker eller på sin spegelbild.

Min ena katt är väldigt pratig. Han och jag kan ha hela konversationer då han är väldigt pigg på att svara mig när jag pratar med honom.

Varje morgon när jag har gått upp och gör frukost och han har ätit upp sin blötmat så går han upp på övervåningen och sätter sig och småskriker och gör vad jag kallar hans "det är så synd om mig"-röst. Han vill att jag ska komma upp och gosa med honom i sängen. När jag inte kommer så kan han sitta där uppe och klaga över livet i 10 min innan han ger upp och lägger sig och sover i stället.

Jag kan tydligt höra skillnaden på Sultans olika läten och han har verkligen en uppsjö. Han har ett läte för när han vill ha mat (han ska ha sin blötmat på samma tider varje dag och nedlåter man sig att vara lite sen en dag så låter han en veta det), ett för när man ska komma och gosa med honom, ett för att bara småprat lite, ett för att berätta att han är lekfull, ett för att berätta att han är allmänt missnöjd osv.

Om din katt bara står och skriker utan att det finns någon direkt mening som du kan se så vore det kanske bra att ta honom till veterinären och kolla över honom.