För mig som arbetar med djursjukvård finns inte alternativet utekatt.

Intressanta tankar. Jag är för "utekatter" som inte lämnas utan uppsikt! Bästa är att ha en stor inhägnad trädgård där ens kisse kan ha ett tryggt och skyddat revir. Hoppas du är mån om att dina "fjuttar" blir kastrerade också så kommer både dem må bättre i sina liv samtidigt som katterna i deras framtida revir vinner på det och dessutom undviks fler hemlösingar i framtiden. :-) ♡

Jag har aldrig haft katt. Men jag har alltid undrat vad det är hos katten som gör att vissa anser att den måste få gå fritt för att må bra? Inget annat husdjur hålls på det sättet och ifrågasätts heller inte. En hund-, kanin,- orm-, fågel-  eller hästägare anses aldrig vara en dålig djurägare för att djuren hålls under kontrollerade former. Tvärt om, skulle någon släppa sin hund lös så blir det ramaskri.

Jag undrar också varför kattens frihetsbehov ska sättas framför andra husdjurs behov? Det kan vara svårt att hålla fåglar eller smådjur utomhus ifall det finns lösa katter i området. Men dessa fåglar och smådjur mår också bra av att få komma ut. Istället är det många som håller dem inne året runt pga katterna. Är det rätt?

Jag har haft både inne och utekatt. När jag bodde i lägenhet och hade fertila avelskatter så var det självklart att de var innekatter. Nu när jag bor på landet med två kastrerade killar så så får de vara ute om de vill. Köttbullen är en extrem utekatt och kommer bara in när det regnar/snöar eller när det vankas mat och för att gosa i 5 min då och då. Zultan går ut någon gång då och då, speciellt om jag har dörren öppen, men föredrar soffan.

Jag kan inte se någon skillnad i "lycka" i inne vs utekatter. Har man innekatter har man lite större åtagande i att sysselsätta dem men min erfarenhet är att katter är lätta att underhålla på olika sätt.

Jag anser att om man ska ha utekatter så måste man bo rätt och katterna ska självklart vara kastrerade. Men även då så utsätter man sina katter för större risker som utekatt. Igår var jag till vet med Zultan efter att han gett sig in i slagsmål med en räv. Zultan är väldigt revirmedveten och ger sig på allt och alla som han anser inkräktar. Jag skulle helst ha honom som ren innekatt men rent praktiskt fungerar det inte att Köttbullen får gå ut men inte Zultan.

#3Hildgrim:

Personligen vet jag inte om jag tycker att man ska ha fåglar i bur… Det åsido.

Katten är, till skillnad från hunden inte ett flockdjur. Den har ett naturligt behov av att skapa sig ett eget revir (kastrerade katter brukar ha ett revir som är ungefär 1000 kvm2, så om man har en lägenhet  eller ett hus på 1000 kvm” så uppfyller man en katts behov av utrymme till fullo) och att patrullera, bevaka och undersöka reviret. Inte ens om den lever i flock så har den något flockbeteende (det finns ingen rangordning i vem som äter först, den ser till sina egna behov, inte till flockens) . Den är självständig och faktiskt betydlighet mer ett rovdjur än hunden, till och med än vargen. Dess naturliga föda består av enbart kött och dess fysik är anpassad till föda bestående av enbart kött. Kroppen producerar själv de vitaminer (ss c-vitamin) som inte finns i kött (Är det någon mer än jag som blir galen på kattmat som innehåller grönsaker?)  Den har fortfarande större delen av sina gener från tiden som vild kvar och är i stort sätt samma djur som den var innan den blev husdjur(gäller inte alla raskatter i samma utsträckning längre),  till skillnad från hunden.  Det åsido, en katt som är van vid människor har ett stort behov av kel och lek och älskar sina ägare i lika stor utsträckning som en hund. Den är dock inte lika benägen att lyda utan gör en egen bedömning i varje situation.

Jag kan hålla med dig om att kaniner och så vidare också skulle behöva lite uteliv och att de förtjänar det utan att bli uppätna av en katt. Dock är kanin ett lite för stort bytesdjur för en katt så väldigt få katter brukar gå på dem. Det kan dock hända att en katt försöker jaga bort dem från vad katten uppfattar som sitt revir och att kaninen blir ihjälskrämd. Här har ägaren ett ansvar och , eftersom det är ägaren som står för maten och husrummet, så är det inte så svårt att få katten att sluta jaga kaniner med lite uppfostran. Mindre djur som råttor, ekorrar, ormar och marsvin är det dock svårare med. De är en del av kattens naturliga bytesdjur och att få en katt att förstå och acceptera att de är ”förbjuden frukt” är nog näst intill omöjligt. Det finns ingen lyckligare katt än den som kommer indragandes med en mus i munnen och den förväntar sig att bli totalt bortskämd av sin ägare eftersom den är så "snäll" att den delar med sig av sitt byte. Allt annat gör katten förvirrad. Har dock sätt på Youtube de som lyckats. Hur de gjort vet jag inte och det kan vara en ”specialkatt” (har själv haft en sådan) som inte har några jaktinstinkter. Jag tror det är vanligare att raskatter saknar vissa ”kattinstinkter” än att bondkatter gör det.

Utekattförespråkare kommer aldrig acceptera att katten likväl som alla andra tamdjur bör hållas under kontrollerade former De anför också väldigt ofta kattens natur som bevis Inga andra av våra tamdjur lever ett till fullo naturligt liv, men det är bara katten som MÅSTE få göra det Det är samma personer som vidhåller kattens låga status som tamdjur

Jag vill också påpeka att det är stor skillnad på växtätande djurs instinkter, behov och beteende och på rovdjurs. Likväl som det är skillnad på flockdjur och icke flockdjur, och naturligtvis tama djur kontra vilda.

En fråga angående det där med katter och flockdjur.

Alla kattkolonier som finns? Det måste väl ändå innebära att katterna trivs i varandras sällskap även om de jagar ensamma?

#6

"Det är samma personer som vidhåller kattens låga status som tamdjur"

Vad menar du med detta?

#8 Att det bildas kattkolonier beror på att det finns mat där. Brukar börja med att någon matar en eller flera katter och sedan dras dem dit.

Jag är helt klart utekatts-människa!
Är uppvuxen med utekatter. både renrasiga katter och huskatter. För mig är det tydligt att katterna mår bättre av att kunna vara ute. Jag har nu en innekatt då jag bor dåligt men hon vill inget hellre än att gå ut, hon får komma ut i koppel men helt klart stör kopplet henne.

Många som är emot utekatter påpekar att utekatter inte lever lika länge vilket är sant. Mycket kan hända en katt ute; den kan bli överkörd, hamna i slagsmål osv. Men för mig mäts inte en varelses liv endast i längd utan de handlar också om innehåll och livsglädje. Om en utekatt lever några år färre men lever ett "fullare" liv så tycker jag helt klart att det är värt det. Det finns dessutom många faror även inne; hade en kattunge som höll på att strypas av en telefonsladd, som tur var så va mamma hemma och kunde rädda henne.

Jag menar inte på något sätt att en innekatt inte kan ha ett fullt och lyckligt liv, det kan dom helt klart!

Alla tolkar och värderar risker olika, för mig är riskerna för en utekatt godtagbara i relation till fördelarna.

Jag måste säga att jag blir väldigt ledsen när folk påstår att bara för att man låter katten gå ut själv så bryr man sig inte och värderar inte katten. Vi tänker helt enkelt olika, vad du ser och vad jag ser är inte samma bild så döm inte mina tankar och känslor efter din bild.

#11 Instämmer till fullo i allt du skriver.

#10 Men om man är utomlands så kan man se förvildade katter ligga i stora grupper och njuta av solen. Det måste väl ändå innebära att de trivs med någon form av socialisering.

#13 Att de inte är flockdjur motsäger inte att många katter gillar lite sällskap 🙂.  Men de jagar t ex inte i grupp. 

Sen tycker jag också att #11 har bra poänger. Själv skulle jag aldrig kunna avfärda varken "utekatt" eller "innekatt" så 100-procentigt som vissa gör.

#11 Jag har hört det så många gånger, att ett liv inte mäts i år utan kvalité
Tyvärr är det ju inte ägaren som får utstå lidandet när det händer katten något, alla katter dör inte omedelbart vid en olycka eller attack
Jag har fått in flera patienter som varit borta dagar och som till slut lyckas släpa sig hem eller blir hittade, de har svåra inre skador, blödningar, fraktur mm  och har lidit något fruktansvärt innan de får vård/avlivas
På en arbetsvecka så är det inte innekatterna som står för majoriteten av traumafallen
Men visst, DU tycker att det är värt det för katten. DU är inte den som lider

Jag föredrar utekatter framför innekatter men jag dömer ingen, jag tycker det är väldigt individuellt och beror på omständigheter osv. Min katt är utekatt, han älskar att vara utomhus och att ta det ifrån honom vore otänkbart. Jag tar hellre risken att han dör i förtid än att han ska vara inlåst hela livet, jag får sätta hans behov först istället för att vara självisk och hålla honom inne för min skull. Därför när jag flyttar till en lägenhet i stan så kommer han inte få följa med, eftersom jag aldrig skulle ha en utekatt inne i stan.

Jag har inte bestämt mig än hur det blir i framtiden, men jag är inte emot idén att ha en innekatt. Bor man i lägenhet i stan så är ju det mer logiskt och enkelt med innekatt än utekatt, så det är absolut ett alternativ för mig ifall det inte blir häst eller hund istället!

Så ja, det är väl mina två cent på det hela 🙂

Det är inte riktigt sant att utekatter dör yngre. Åtminstone finns det ingen undersökning i ämnet. Den statistik som finns är över hemlösa katter och de kallas då lite slarvigt för ”utekatter” .  De blir inte så gamla, om de inte dör i olyckor så dör de av svält, sjukdom eller köld… Visserligen dör en vanlig utekatt oftare i t ex bilolyckor än en innekatt (innekatter som stuckit ut räknas här också de som ”utekatter) men de katter som blir riktigt gamla är nästan uteslutande utekatter så det kan hända att det jämnar ut sig. Ingen som vet, som sagt. Ingen har undersökt saken på riktigt och ingen vill göra det heller.

#11 På vilket sätt ser du att utekatter mår bättre? Har själv tre innekatter som har tillgång till en rastgård och alla tre är supernöjda. Den tredje är även en jourkatt som tidigare levt i misär i en kattkoloni som har fått springa hur de vill in och ut hos den ägaren de bodde hos. När hon kom hit för en månad sedan hade hon bitmärken på flertalet ställen samt att hon är dräktig. Inte ens ett år själv flickstackarn. Hon fullkomligt njuter av att vara inomhus. När dörren till rastgården står öppen tar hon en liten snabbvända för att ut och sniffa lite men sen går hon in igen. Jag tror att det handlar om hur attraktiv man gör inomhusmiljön och hur man aktiverar sina katter.

Innekatt med tillgång till kontrollerad utevistelse är för mig självklart. Skulle aldrig i livet riskera att något hemskt händer mina älskade katter ute. Det är en stor väld och allt kan hända. Så för mig går fri strövande katter bort. Grannes katt såg jag förra året hoppa in i en flyttbil som stod inne på gården. Dom fick plocka ut en fullpackad flyttbil för att ta ut katten. Tur jag såg det, annars hade katten varit i Haparanda nu. Brorsan till min Birma blev påkörd bara 2år gammal på deras landställe. Visst mår katter bra av att få vara ute, ingen tvivel om det, men under uppsikt. Det är vad jag tycker i alla fall:)

#17 Kanske beror på att majoriteten av kattägare släpper sina katter lösa. Uppfödaren jag köpte min ena birma hos berättade om flera av hennes köpare vars katter blivit mellan 16-20 år. Innekatter ;). Klart utekatter kan bli gamla, men riskerna att katten dör i förtid är ju betydligt större än för en innekatt.

#5 Fast katten är ju långt ifrån det enda husdjuret som har revir? Att katten är en köttätare är inget argument till att den ska jaga fritt. Själv så barfar jag min hund, borde fungera bra till katt med. Det finns massa olika foderdjur man kan erbjuda dem, möss, råttor, marsvin osv. Man måste inte ge katten dåligt torrfoder.

Hur lär man förresten katten att skilja på skadedjur och fridlysta djur? Det är ju fruktansvärt att tamdjur skadar och dödar hotade arter. Arter som vi människor inte ens får flytta på. Jag kan störa mig lite på att  hundägare har koppeltvång halva året pga hundarna ej ska skada, skrämma och döda vilt. Men för kattägarna är det lugnt att deras husdjur dödar miljontals djur varje år?

Jag tycker att kattens frihet inte ska vara på bekostnad av andra husdjur, fridlysta vilda djur eller människor (t ex allergiker). Bor man på ett sätt så katten ej stör är det väl en sak. Men bor man t ex i ett tätbebyggt område förstår jag inte varför katten ska prioriteras.

Jag har bott på landet mestadels av mitt liv och alla mina tidigare katter har fått vara både ute och inne som de velat. 

Jag flyttade ner till stan, marklägenhet för 2008 och lämnade min katt kvar på landet hos exmaken, och skulle aldrig ha katt i stan, för jag tyckte att katter hörde landet till och skulle inte hållas inomhus. Men med tiden var saknaden över en katt stor så till slut blev det en i alla fall och han är innekatt men får komma ut dagligen och ibland flera gånger, på mina två uteplatser. Jag skulle aldrig släppa honom vind för våg, för det finns alldeles för mycket faror inom tätbebyggt område såsom trafiken och elaka barn/ungdomar/vuxna.

Trots att min katt är mestadels innekatt så mår han toppen, då han får utlopp för sin jaktlust och motion genom att jaga flugor och annat, när han är med mig och hundarna ute. Förutom att vi leker inomhus också. 

Så man kan helt klart ändra sig.

#15 av: Sarah-S:

Vad jobbar du med? Det låter på din beskrivning som om du jobbar som veterinär, men du sa tidigare att du var djurskötare, så jag blir lite förvirrad. I alla händelser kan jag förstå  att man reagerar negativt om man jobbar på en veterinärmottagning för smådjur. Det är ju så att man för det mesta får se hemskheterna och inte de friska katterna. Förutom förstås när man tar in dem för hälsokontroll, vaccination eller kastrering odyl. Jag har själv aldrig fått frågan om jag låter min katt vara ute när jag är där. Förståeligt, veterinärer känner inte att de är till för att ta ställning eller ens ha synpunkter i den frågan utan för att vårda djuren.

#23 Jag är legitimerad djursjuksköterska, arbetar bla på akutmottagningen och som narkossköterska
På poliklinkmottagningen ser man alla patienter, både de som kommer för profylax (vaccination, kastrering, vikt, kloklippning mm) och det ingår i anamnesen att fråga hur katten lever när den söker för sjukdom/skada
Privata åsikter är inget man upplyser en djurägare om

#15 Jag tvingar ju inte ut katten, den väljer själv att gå ut, så jo katten tycker nog att det är värt det också. Dessutom skulle jag lida nått otroligt om min katt omkom!
Nu får du det än en gång att låta som att jag inte bryr mig om min katt för den får gå ut. folk med utekatter bryr sig bannemig lika mycket om katten som vilken kattägare som helst.

#18 Man tvingar inte ut en utekatt utan den får göra valet själv. De allra flesta katter kommer välja att gå ut om de får chansen, jag tror inte dom skulle gå ut om dom inte trivs bättre med det.
Sen är det väl naturligt och rätt självklart att ett djur trivs bättre i sin naturliga miljö. Katten har inte utvecklats fram med vassa klor, huggtänder osv för att leva inomhus. Det är samma med hundar eller vilket djur som helst, mina hundar trivs bra mycket bättre ute i skogen än på tomten tex.
Vi kan aktivera våra katter inne ja, men vi kan aldrig ge dom alla de intryck och aktiviteter de får ute. Husdjur är i grunden djur som har slitits från sin naturliga miljö och blivit tvingad att leva i våran miljö, naturligtvis så kommer ett djur, vilket djur som helst, att må bättre i den miljö som de är skapta för.
Och ja, våra djur har domesticerats och skulle inte klara sig ute i det vilda men i grunden är de fortfarande samma djur, vi har inte förändrat dom så mycket att de blivit något helt annat.

Jag är helt övertygad om att en katt kan ha ett underbart liv som innekatt också.

#25 Jag förstår hur du tänker men håller inte riktigt med. Varför är katten det enda djuret i så fall som får privilegiet att springa lös? Varför finns det inte mer hundar lösa eller hamstrar och marsvin? Kan någon ge mig ett bra svar på varför just katter ska få springa fritt?! Att det är deras naturliga miljö köper jag inte.

#26 Detta skrev jag inne på hundar angående varför katter får vara "fria" men inte hundar:

"Jag tror att största anledningen är att hundar söker sig till människor medans katter håller sig för sig själv för det mesta. En lös hund skulle springa upp till människor för att hälsa och få uppmärksamhet, de skulle alltså direkt störa folk. Katter däremot håller sig oftast ifrån människor dom inte känner, går de fram och hälsar är det oftast för att man lockar på dom. Sen stör utekatter indirekt människor på många sätt så klart, men det blir liksom mer "ok".

En annan sak är ju sättet som katt och hund blivit tama. Hundar (vargar) har människan aktivt fångat in och tämjt med ändamålet att "kontrollera" dom och dra nytta av deras naturliga egenskaper.
Katter däremot kom till oss och "tämjde sig själva" för att dra nytta av oss. Katten har vi aldrig kontrollerat på samma sätt utan vi har helt enkelt levt i symbios till en början, de va vilda djur som  kom och gick som de ville.
Detta har antagligen hängt kvar; en hund tränar vi att vara nytta för oss medans en katt alltid naturligt och självständigt varit till nytta och skött sig själv."

Jag skulle hemskt gärna släppa mina hundar lösa om jag fick det!
Hamstrar, marsvin mm släpps antagligen inte för att de skulle inte komma tillbaks många gånger samt att de har mindre chans att överleva pga rovdjur. Sen skulle de ha problem med vårat klimat.
Hästar, kor och andra stora djur är väl "ivägen" mer på ett annat sätt.

I kort tror jag att anledningen till varför katter får springa fritt är dels för att "det har alltid vart så" och dels för att de problem de skapar i samhället anses vara acceptabla.

#26 Jag håller med dig och har ofta funderat i samma banor. Knappast några andra husdjur som man bara släpper ut vind för våg och "hoppas" att de kommer tillbaka.

Om katter ska vara inne eller ute är nog ett ämne som kan diskuteras nästan hur mycket som helst, eftersom det är ganska lätt att hitta motargument mot båda extremfallen på skalan. 

Personligen brukar jag använda en enkel modell från statistisk hypotesprövning som vägledning. Jag menar, i grunden är det mesta relativt och då handlar det främst om vilken typ av fel jag är mest villig att acceptera - att riskera att min katt råkar illa ut (typ "a") eller att riskera att min katt blir uttråkad (typ "b"). 

Om jag är mest rädd för att katten råkar illa ut, alltså fel av typ "a", då får jag acceptera att den någon gång ibland har lite långtråkigt. Jag kan göra vad jag kan för att stimulera den inomhus, erbjuda nätad balkong och koppelpromenader, och hoppas att det är gott nog! Om jag istället är mer rädd för att den ska bli uttråkad (typ "b") så får jag acceptera att livet som utekatt innehåller en mängd utmaningar och faror som kan innebära att katten blir skadad eller till och med dör. 

Hur jag väljer beror på var jag sätter min signifikansnivå - ju mer risken för fel av typ "a" ökar, ju mer minskar risken för fel av typ "b", och vice versa.

I mitt fall är svaret enkelt - jag är mest rädd för att min katt ska råka illa ut och kan därför inte tänka mig att släppa ut den på egen tass. 

Utifrån det villkoret får jag sedan göra så gott jag kan för att tillfredsställa kattens behov av stimulans och aktivering, som beror både på kattdjurets evolutionära historia som den individuella kattens livserfarenheter.

Tack för ordet!🙂

#27 Det beror ju på i vilket samhälle man bor också. I utlandet är det inte alltid så konstigt att släppa lös sina hundar som vi gör med vår katter. Vilket orsakar stora problem.

Jag tror att vi som djurägare måste inse att det finns stora problemområden med att släppa ett djur löst utan uppsyn. När det gäller våra älskade katter så kan de orsaka en hel del skada både på stora och små skalor. Det kan röra sig om allt från att de pinkar på grannens utedynor eller i den lokala sandlådan till att de utrotar hela arter i ekosystemet. (För er som tycker att jag överdriver så är det fakta att en enda lös katt utrotade en hel art av smygfåglar på ett halvår i Nya Zeeland).

Frågan är om våra grannar ska tvingas utstå nerkissade möbler/rabatter/sandlådor för att våra katter ska få springa fritt.

Det är även en fråga om kattens säkerhet. Inte bara här på landet med rovdjur och andra katter finns farorna. I stan/byn finns trafiken och kanske det farligaste av allt; andra människor. Tänk scenariot att din katt har klöst på en trämöbel som tillhör en av dina grannar och de har fått nog och spolar vatten på katten. Det kan vara ännu värre, personer kastar sten, bollar och gud vet vad efter katter. Det är idag någorlunda accepterat socialt beteende att "jaga bort" katter.

Din katt kan även orsaka skador på andra människors husdjur. Om din katt kommer in på en tomt där det finns en hund och hunden jagar din katt så kan båda djur få allvarliga skador.

Så visst finns det sidor av att ha utekatt som jag själv inte alls ställer mig bakom. Jag har valt att prata med mina närmsta grannar och sagt att om de upplever mina katter som ett problem så får de säga till. Då får jag ta mitt ansvar och hålla dem inne, men nu efter 1,5 år så verkar ingen tycka att de utgör ett problem.

#29 Bra grundförklarat! Saker och ting värderas helt enkelt olika hos varje person.
Sen är det ju många variabler som spelar in och inte så enkelt som bara "a" och "b", men det blir ju väldans komplicerat att förklara :)

#30 Jo såklart, jag utgår endast från det Svenska samhället :)

#31 Tack! 🌺Och visst har du rätt i att det är en hel drös faktorer som påverkar graden av risk såväl som graden av tristess, och som den enskilda personen får ta hänsyn till när hen sätter sin signifikansnivå! 

Ville bara poängtera att det i grunden är ett val mellan trygghet och behovstillfredsställelse, och att det tyvärr inte går att få 100% av båda samtidigt. När jag t ex går koppelpromenader med mina katter så innebär det att jag tar en viss risk att något kan hända, signifikansnivån flyttas lite, men inte så mycket som om jag skulle släppa ut dem på egen tass.

Sen tycker jag det var en rolig tråd att läsa! Ibland kan trådar om såna här diskussionsämnen spåra ur i påhopp och annat otrevligt men här tycker jag alla verkar hålla sig till ämnet och skriva eftertänksamt och nyanserat och då tycker jag det är kul att läsa och delta!😃

Jag har en katt, han var en ute katt och nu pga flytt blivit inne katt.

Om de får den kärlek, lek o kel samt komma ut någon gång ibland i sele, på balkong osv så anser jag att det är helt okej med inne katt.

Vill man så kan man ta dem ut som med hundar, jag har hund, min katt har faktiskt gått med oss på 1 timmes promenader i sele och hänger på hyfsat.

Ibland följer han bara med ut på kort rastningar i området när jag går ut med hunden.

De djur som har det värst anser jag är fåglar och fiskar, där kan vi prata om tortyr!

Alla har dock sina åsikter, huvudsaken är att djuren mår bra, är friska och får utlopp för sina behov.

#21

Hunden och kattens behov ser olika ut. En katt har inget behov av promenader utan endast av ett litet revir som de bevakar. Det gör det extra svårt att gå ut med katten i sele. Det finns dock undantag! Jag önskar att jag hade haft äran att få ett sådant undantag, så har dock inte varit fallet. Det är faktiskt lättare att lära en katt att gå bredvid en än det är att lära den att gå i sele… Med sele får man räkna med att följa efter katten(om den inte helt sonika bara sätter sig ner på rumpan och vägrar ta ett endaste steg), inte tvärtom och den kommer alltid försöka komma på ett sätt att ”lura” dig och komma loss. Den kommer vilja vända om ifall den får syn på en annan katt.  En katts behov ligger i att smyga, bevaka och i att ”se men inte synas”. Kastrerade katter har dock inte särskilt stora revir och oftast håller de sig på tomten och på grannens tomt, med undantag för mindre utflykter när de kollar om någon annan katt har revir i närheten och hur de reviren ser ut/har ändrats. Allergiker behöver inte vara särskilt oroliga. Det är inte, till skillnad från hundar, särskilt nödvändigt för en katt att hälsa och om det är en ovanligt vänlig katt så behöver man bara se hotfull ut för att den ska springa undan.  En hund däremot har behov av att nosa, lukta motionera och av att ”visa sig själva” genom att sätta sin lukt lite här och var.  Den vill också gärna ”lära känna” främmande människors och hundars lukter.

 Jag reagerar faktiskt lite när jag ser på dessa amerikanska program där hundägare tycker att det är helt okay att låta hunden vara ensam hemma medans de är på jobbet och /eller att de bara går ut med dem någon/några ggr per vecka. Har de tomt tycker de att promenader är helt onödigt.  Mer regel än undantag om man ska tro på vad man ser i ”mannen som talar med hundar”.  Tack och lov är hundägare lite mer ”hundmedvetna” i Sverige, än så länge. Skulle dock inte förvåna mig om det snart ändras och man börjar påstå att hundar inte behöver gå ut eller att det åtminstone finns raser som inte behöver, eller till och med ska, det. Kanske till och med att vissa hundraser mår bra av att vara ensamma hemma hela dagen.  I slutändan verkar allt handla om vad vi människor har för behov , önskningar och möjligheter och hur vi lever.

Det är också det som är den största orsaken till att ”fridlysta” eller ovanliga vilda smådjur dör ut eller försvinner. Engelska undersökningar, genomförda på bekostnad av  sk fågelälskare som trodde att fåglarna dog ut pga. katter har visat att den absolut största orsaken är att människor förstör eller ändrar  fåglarnas miljöer. Katters dödade av  småfåglar hade så liten betydelse för bestånden att de avskrevs. Det samma gällde inte husägares framfart på gamla fruktträd. Det hade en avgörande betydelse.

Nu kommer fanatikern i mig fram; Som jag sa innan, Bor man så till att man inte kan släppa ut katten kanske man ska ta sig en extra funderare innan man skaffar katt? Hur stor är min lägenhet? Vad ska jag skaffa för katt? Vilket temperament har katten? Precis som, om man arbetar heltid, inte har råd med hunddagis och/eller inte vill eller kan gå ut med sin hund flera ggr per dag kanske ska fundera på om man verkligen ska skaffa hund?

Jag hoppas verkligen det inte finns dumma människor som skaffar djur om de varken har tiden, viss kunskap om djuret/n eller pengarna till det.

Det kostar att ha djur, de kräver tid och engagemang samt kärlek, de har behov de måste få utlopp för och går genom olika faser i livet.

Detta gäller näst intill alla om inte alla djur.

#35 sluta snöa in på att jämföra hund och katt! Ska du jämföra ska det handla om katt / alla andra sorters husdjur.

Det finns massor med anledningar till att tamdjur och husdjur hålls inom hus eller under uppsikt, och alla djur skulle säkerligen trivas bättre rent generellt om dem fick leva ohotade i sitt naturliga habitat och röra sig fritt. Men inte några andra husdjur låter man vanligtvis springa fritt utan uppsyn om man inte bor tillräckligt lantligt och avsides för att det ska vara tryggt.

Så varför skiljer sig katten så markant ifrån alla andra hus och tamdjur? Faktiskt inget. För talar du om revirbehov så finns det många tamdjur med större revirbehov än katter, talar du om näringsriktig och naturlig föda äter inte ens vi människor naturligt och inga andra husdjur helt heller. Talar du om att katter undviker oss och därför inte skapar problem för främmande folk ute så är de flesta hudjur inte alls människosökande av naturen över huvud taget. Där är katten en av dem tamaste på det viset som i alla fall tyr sig till "sina" människor. Talar du om flockdjur/ej flockdjur så är det många andra husdjur som inte heller tyr sig till någon flock, osv osv osv.

Det finns både fördelar och nackdelar med både ute- och inne- katter. Jag väljer personligen att berika mina katters liv så mycket jag kan fast under uppsikt hellre än riskerar deras hälsa och liv.

Andra värderar "naturligt" högre än säkerhet och hälsa. Men det är naturligt för en katt att slåss tills dem är helt söndertrasade också. Det ger dem i min mening inte bättre livskvalitet att känna sig tvingade att försvara sitt revir med liv och lem. Då ser jag det som mer livskvalitet att dem får stimulans med lek och annan berikning som får dem att må bra utan att riskera skadas i slagsmål.

Men där är vi olika. Endel är naturister eller nudister, inget fel i det, jag är frusen så jag är det inte. Jag vill att mina katter ska må bra men samtidigt även vara trygga, friska och ostressade.

Skulle aldrig släppa ut en katt utan sele eller inhägnad och kommer aldrig förstå eller respektera att man gör så.

Katter går visst fram till människor när dom är utomhus utan ägare. De anfaller både människor och djur. De går in hos främmande.  Pissar och bajsar i barnens sandlådor. De blir misshandlade, plågade, anfallna, förgiftade, överkörda och dödade.

Det finns inga argument som förklarar varför en katt ska släppas ut ensam. Inga som helst.

Är inget fan av det där med att släppa sin katt fritt och allra helst inte där det är olämpligt. Ska man ha utekatt ska man bo på landet. Det där med att man inte skulle få ha katt för att man bor i en lägenhet mitt i stan - det blir jag bara arg på. Dumheter. Dummaste jag hört faktiskt. Rastgård och/eller koppelpromenader, så kommer mina att få bo :)

#38 Jag är helt enig med dig

En kastrerad katt håller sig oftast till den egna tomten och eventuellt grannens tomt, knappast. Och OM det nu skulle vara så att den enbart håller sig till den egna tomten, var sitter problemet i att hägna in tomten? 

Jag tror att de som är helt emot innekatter och kontrar med instinkter m.m, det är också de som inte har en aning om hur man aktiverar sin katt. Finns massor man kan göra för att underhålla kattens naturliga instinkter, utan att släppa ut den.

Jag är för båda typer, men anser att bor man i bostadsområden - då har man inte utekatt. Kan man heller inte aktivera sin katt, då har man inte innekatt heller. Man skaffar alltså inte katt alls.

Men jag blir mer och mer anti "utekattsfanatikerna" av den anledning att många idag är så fruktansvärt naiva, de tycker katten får ett bättre liv ute med utmaningar m.m. Och ser det helt okej att katten dör 10 år i förtid, den har ju fått ett fartfullt liv? Jag vet flera som blir brydd när de får höra att vår ena katt blev 15 år, de blir helt till sig att en katt kan bli så gammal. för deras utekatter ha alla blivit bl.a påkörda. Både direkt utanför gården samt flera mil hemifrån.
Vår 15 åring var med utekatt, fick avlivas pga akut förlamning. Familjen bodde då på gård långt upp i skogen, långt ifrån något alls. Idag bor jag i mycket lugnt bostadsområde, inte mycket trafik alls och nära till skog. Mina katter mår alldeles ypperligt här med mig, inomhus. Aldrig att jag släpper ut en katt här.

Jag anser inte att man är en passande ägare när man tycker det är helt okej att släppa ut katten bland bostadsområden , inte ens lugna sådana områden, bilar, människor m.m.
Att kontra med att katten fått ett fartfullt liv tycker jag är en dålig ursäkt i försök att slippa sitt ansvar - ja, jag ser det som ett försök att slippa sitt ansvar. Tar man sitt ansvar som djurägare så släpper man inte ut djuret (vad det än är) var som helst. Enda gången jag kan tycka det är mer okej är när man bor med mer eller mindre det enda huset, långt upp i skogen - men är fortfarande inte hundra OK med det trots att vi själva gjorde det. Annars kan man bygga inhägnader.

#0 Björne33, du skriver: "Men trots allt är 50% av kattägarna utekattsägare"

Var har du hittat den siffran?

I #17 skriver du: "Det är inte riktigt sant att utekatter dör yngre. Åtminstone finns det ingen undersökning i ämnet. Den statistik som finns är över hemlösa katter och de kallas då lite slarvigt för ”utekatter” ."

Jodå, visst finns det undersökningar. Här är information från Agria Djurförsäkring, som säger att trafikolyckor är den absolut vanligaste dödsorsaken för en katt. Den är från december 2010, så sannolikt är situationen ännu värre idag, när det finns ännu fler bilar…

"Utekatter utsätts för faror dagligen och har ofta en betydligt kortare livslängd än en innekatt."

Det går inte att göra åtskillnad på hemlösa katter och ägda utekatter, som du försöker. Hemlösa katter ÄR ägda katter (eller deras avkomma), som har övergivits av eller sprungit bort från sina ägare, vare sig de tidigare var ute- eller innekatter. Det finns bara en sorts katt i Sverige utom lodjuret - tamkatten.

#17 På Utekatter ifkous så gjorde du ju sammanfattningen att de flesta av de hemlösakatterna inte alls var hemlösa utan utekatter eller katter som hande hem men som "någon" hade dömt inte var bra hem. Då kan ja procenten av hemlösa katter i statistiken inte vara så hög eftersom, enligt dig, antalet hemlösakatter är grovt överdrivet. Eller har jag missuppfattat?