När jag ser alla söta kattungar inne på den här sajten får det mig att tänka på våran katt Cola.. Hon fick 4 kullar med otrooligt söta missimissar, och hon var en jätteduktig mamma, men när hennes sista kull var 2 veckor gamla försvann hon.. Troligtvis påkörd , hennes ungar förstod ingenting,

 "Vart tog mamma vägen?" kunde man läsa i deras nyfikna ögon som dom nyss hade öppnat, dom fick bli uppfostrade med mjölkersättning och nappflaska! Dom växte bra, men dom saknade sin underbara mamma, det märkte man! Jag saknar henne också nåt fruktansvärt och hon hade säkert blivit mamma ännu fler gånger om hon bara fick leva längre (hon älskade att vara mamma, det var solklart!)     Men mest synd tycker jag om hennes bebisar, som inte fick växa upp med henne, som inte fick lära sig jaga av henne (hon ägde på att jaga ), inte säga "hejdå mamma" innan dom flyttade till sina egna hem… Det tog knäcken på mig! :(    *tårögd*

Jag förstår inte att världen kan vara så grym, att nån skulle ta henne ifrån sina älskade ungar när hon just skulle börja uppfostra dom, och lära dom alla viktiga saker här i livet… *nära en böl-attack* 

Vi fick inte ens ge henne en värdig begravning!

Ni kanske tycker att jag är löjlig, men mina husdjur är mer än bara husdjur.. De är älskade familjemedlemmar!    

 (lägger till en bild på en av hennes ungar, min sötnos Katten)