Jag håller på att vänja min adopterade hittekatt vid att klippa klorna. Han kom till oss när han var cirka ett halvår och nu i december har han varit hos oss i ett år.

Vi har kommit så långt att jag kan klippa de flesta klorna  innan han börjar "spralla".

Jag brukar passa på när han vilar och är lugn och i början tog jag bara en klo i taget och så fick han godis. Så det blev ungefär en klo om dagen.😉

Det som gäller är tålamod och åter tålamod.

En bra klosax är bra eller också en sax med trubbig topp så att inte katten eller du skadas om han gör något ryck.

Jag försöker även ofta att pilla honom i munnen så att han inte blir så skärrad om man ska kolla tandsten.

Måste du klippa klorna på katten? Jag klipper inte klorna på mina två katter och det enda som mår dåligt av det är mina möbler. Min ena katt gick inte att klippa klorna på ens som kattunge, hon blev helt hysterisk och ändå började jag försöka någon vecka efter jag fått hem henne.  Nu är ju hon en MYCKET bestämd katt så jag gav väl upp där. Har kompenserat och har flera klösbrädor och klösträd.

Om du ändå vill försöka klippa klorna så försök klippa när han är lugn, ligger och vilar eller sover. Utan att ta upp honom, tryck ut klon försiktigt och klipp. Så fort han börjar bli irriterad, sluta klipp. Det kanske bara blir en klo om dagen. Det är så här jag får göra med min bestämda katt om jag ska klippa hennes klor och hon är ändå en trygg katt som älskar människor och vi har en harmonisk relation till varandra.

Han är innekatt & måste egentligen ha klorna klippta, för annars fastnar han i allt möjligt & får panik när han inte kan komma loss. Det är hanteringsvanan som innebär trygghet & tillit. Kan jag inte klippa hans klor så kan jag heller inte reda ut pälsen. Men det är inte bara klorna som är problemet, det är hanteringen i sig. Han får spelet när jag försöker borsta igenom pälsen, reda ut tovor osv. Jag klarar inte av att kämpa på egen hand. Det är alldeles övermäktigt & jag känner mig så fruktansvärt oduglig när jag inte mäktar med att konfrontera ett dåligt beteende.

Jag får sådan ångest av det hela, men det är viktigt att sluta låta Angus vinna. Han är såhär p.g.a mig & han ska inte få 3-åringsutbrott när han inte får sin vilja igenom. Har försökt klippa klor när han är trött/lugn/sover, men han blir blixtalert & börjar bråka direkt. Jag skulle behöva en sån där påse där man kan ta ut en tass i taget.

Jag kan inte låta honom få göra precis som han vill, det kommer aldrig hålla i längden. Veterinärbesök kommer bli en kamp, likaså möjligheten att ta honom till en kattsalong. Han måste finna sig i att arbetar med honom & känna trygghet i den situationen. Vi blir båda superstressade & det är inte bra för någon.

Jag har en liten hona också & hon är mycket lätthanterlig. Det är lättare att vara bestämd när handlar om en liten tjej som är tonårsjobbig. Lovis är en klen unge om man jämför med Angus. Han är stor & muskulös.

Tillägg: Jag kunde klippa hans klor när han var en kattunge. I vuxen ålder har jag lyckats en gång, då med hjälp av lillasyster. En höll & såg till att godiset flödade ymnigt, den andra klippte snabbt & berömde jättejättejättemycket. Godiset var det enda som lyckades distrahera honom.

Jag tar gärna hjälp av andra om det är möjligt. Alla sätt är bra, utom de dåliga.

Jag tror det handlar mycket om mycket tålamod….

Omplaceringskatten jag har här hemma nu sedan snart 4 månader hatar att bli borstad och "pillad på". Trots att han bara varit här i 4 månader har jag fått honom att ibland gilla att bli borstad. Jag har visat redskapen och låtit honom nosa på dom, gett honom lite godis (tyvärr, i detta fall, är han ingen godisgris, men jag har hittat Cosmo frystorkat godis som han gillar någe sånär). Sen har jag borstat lätt en eller två gånger på hans päls och gett honom godis. Numera får jag borsta honom när han är lugn och lite "sovig". Han får alltid godis i samband med det. 

Honan gillar också att bli borstad ibland. Ibland inte. Men hon är lättare att "lura" eftersom hon älskar visst godis. Men det är också bara korta stunder.

Nu är dom båda utekatter och jag behöver inte klippa klorna. Hankatten fick lite för långa klor mot slutet innan jag släppte honom fri helt. Det hörs på golvet när han går (hör man klorna, så är dom för långa, har jag fått lära mig). Men så snart han fick fri tillgång till uteliv så har det fixat sig snabbt. 

Så försök att släppa "paniken" och gör bara små försök lite då och då. Och har du något godis som är poppis, så skäm bort dom en tid med godiset. Så kan hantering av päls och klor bli en nästan-kul-grej!
Och som sagt, ta det lugnt, tänk att varje pyttelitet steg framåt är ett bra steg! Även om  det tar tid, så kommer du att lyckas!

Lycka till med klor, päls och annat!

(Fästingmedel på hanen är ännu ett projekt som jag får jobba på. Men det blir nog mest till våren igen, eftersom vintern är på ingående………)

Jag tror det är samma sak med borstningen. Min gamle katt som var långhårig och dog för 1 1/2 år sedan avskydde verkligen att bli borstad. Jag hade en borste vid TV-soffan och tog några tag när han låg bredvid eller i knät. Så fort han inte ville mer så slutade jag. Efter några år så kunde jag borta mer och mer men som sagt det tog ÅR. De värsta tovorna klippte jag med sax.

Katten känner givetvis när du blir stressad men du måste ha tålamod och försöka små stunder ofta.

Det är jättebra tips ni ger. Tyvärr så gör min utbrändhet att jag är känslomässigt überskör & jag kan bryta ihop av något så litet som att behöva diska. Det är svårt att få andra att förstå hur minsta lilla motstånd, förändring eller krav, är nog för att överväldiga mig. Jag är känslomässigt slutkörd, men tvingas ändå slåss & kämpa för så mycket. Nu var det inte meningen att vädra mina känslor när jag behöver hjälp med katten.

Summan av kardemumman är som sådan, jag behöver egentligen en kompanjon till kattaktiviteter. Allt blir roligare när man är 2. Kattassistent borde vara ett riktigt jobb. :p

#7 Då kanske det är bra om du gör kloklippningen och hantering av katten till ett långtidsprojekt inom dig också. Att du kanske bestämmer dig för att ge det t ex ett år för att se hur "långt framåt" det har gått. Och sen kan du ta beslut om att ge det mer tid om det behövs. 

Jag tycker också det låter som en bra idé att ta en liten klo i taget. Nästa klo vid nåt annat tillfälle. Kanske ska du i början ha klosaxen bredvid dig, eller sitta på den, och inte visa den och på så sätt klippa en klo i taget "i smyg" liksom…..?

Mina är innekatter också, det enda jag upplever som problem med oklippta klor är möblerna, som jag nu har täckt med tyg.  Men naturligtvis är idealet klippta klor på en innekatt. Att tvinga en katt tror inte jag på, det är därför jag inte tvingar min mycket envisa katt till kloklippning och ta en klo taget orkar jag inte med. Har du prövat att låta en veterinär klippa klorna, det kanske funkar, det fungerade faktiskt en gång på min svårklippta katt helt utan problem, testade det när jag ändå vaccinerade henne.

När det gäller katter tror jag inte på tvång utan att man får lirka. Tror att tvinga katter att göra saker bara skapar en sämre relation mellan ägare och katt. Jag försöker respektera kattens gränser och lirkar  när jag tittar i munnen, öron och känner igenom pälsen. Jag borstar bara den ena katten, den andra hatar det,  men jag har en ras med bara underhår, så de klarar pälsvård själva.

När det gäller veterinärbesök behöver du inte vara orolig. De är vana att hantera mer eller mindre svårhanterbara djur. Kattsalong, finns det? Skulle aldrig mina katter acceptera. Nu har jag dock en ras som är mycket envisa och avskyr tvång. Jag har få men mycket tydliga regler (som de bryter när jag vänder ryggen till) men annars låter jag katterna vara som dom är och överöser dem med kärlek istället.

Nu är inte jag någon expert när det gäller katter, du får kanske bättre råd från mer erfarna katt ägare.

Jag tvångshanterar inte mina katter(bortsett från kramar), men det har krävts någon gång. Gus fick världens tovor vid gumpen & jag fick inte tillåtelse att komma åt med saxen. En vän hjälpte mig att kebablinda honom i en handduk, så jag kunde klippa dän tovorna. Han var upprörd under tiden, men efteråt kändes det som att han ändå var tacksam. ^^

Gus har väldigt mycket underull & tjock päls överlag. Jag måste borsta igenom så ofta jag kan, för annars får han dreads & det gör jätteont på honom. Svår päls att kamma igenom, men den är supermjuk. Jag kallar honom för min angorakatt. :)

När vi skaffade vår första katt hade hon aldrig fått sina klor klippta. Vi fick ta hjälp av veterinär första gången, och även det var riktigt besvärligt. Men vi gjorde sedan så att vi började med att peta henne på tassar, i munnen osv, när hon var avslappnad. Sedan en klo i taget, massa godis och beröm. Numera är hon ganska lätt att klippa klor på, samt att titta i munnen hur tänderna ser ut.

Vår andra katt har också jättefluffig päls som lätt tovar sig, ibland får vi klippa de värsta tovorna, ibland lyckas man borsta. Det är lite till och från. Men katter kan ju vara rätt envisa också. 😉

Försöker ha borste nära till hands och liksom passa på att ta ett par tag emellanåt, och berömma och kela en massa.

#10 Såg inte ditt inlägg innan jag skrev mitt sista. Jag förstår mycket väl hur du har det eftersom jag själv varit svårt utbränd och har fortfarande problem med det men det är inte den akuta fasen.

Jag köpte mina katter bl.a. för att jag tänkte att det skulle hjälpa mig i min strävan att må bättre eftersom jag är hemma mycket, dessutom har jag alltid älskat katter. Och jag tycker att jag mår bättre psykiskt tack vare den närhet och kärlek jag får av katterna.

Har du provat Felifriend spray? Jag har en otroligt sprattlig katt som avskyr all form av hantering som inte är på hennes villkor, men veterinären lyckades för första gången i hennes liv klippa hennes klor med hjälp av stort tålamod och Felifriend. Jag har tidigare avfärdat sådana sprayer som trams, men jag tror verkligen att det hjälpte (i kombination med veterinärens samt djurskötarens enorma tålamod, förståelse och lugn).

I värsta fall är det inte hela världen om du inte skulle lyckas klippa klorna på honom, den stora faran är om de växer in i trampdynan på honom när han blir äldre, men det går att lösa genom att t. ex. be veterinären klippa klorna i samband med tandsanering där katten måste sederas.

Jag klipper aldrig klorna på mina katter som också är innekatter, men de älskar att bli borstade.

Inte för att det inte skulle gå att klippa klorna utan för att jag vill att de ska kunna klättra runt ordentligt. 

Jag har 4 stora klösträd och 3 av dem är takhöga så de sköter klorna bra själva.

 Mina katter är lätta att handskas med så jag har inget speciellt råd att ge mer än att ha mycket klösträd och att man inte behöver klippa klorna på katter. 

Sen finns det Feliway som är lugnande för katter.  Bra när du behöver reda ut pälsen. Finns både som spray och att sätta i ett vägguttag.

Katter känner av väldigt väl hur vi mår så om du inte redan tar lugnande typ Stesolid eller liknande så fråga din läkare om det.

Jag har själv sprungit in i väggen för många år sen och det har blivit kroniskt så jag förstår att det kan vara jobbigt för dej. 

Jag lever ensam med mina katter så vi tar allt i den takt vi orkar. Annat umgänge än mina katter har jag ingen ork till.

Mina katter är mina barn. Vi umgås dygnet runt och njuter av varandra.

Se till att vila mycket om du kan, sömn läker. Mår du bättre så gör också katterna det.

Jag önskar dej och dina katter all lycka och kärlek.🌺

===