Hej! OBS långt inlägg.

För exakt 1 månad sedan fick vi avliva vår gamla honkatt pga obotlig sjukdom. Hon var den som bestämde i kattgruppen. Efter henne i rang skulle jag sätta min 2-åriga hona och längst ned min 2-åriga hane. Jag har funderat mycket på hierarkin då jag tror att det kan spela roll för min hanes problem. Dom var alltså tre katter, nu är dom två. Dom är kastrerade innekatter, huskatter.

Första dagarna efter den äldre honans frånvaro betedde sig hankatten annorlunda. Han var mer gosig än någonsin och kurrade och strök sig mot mig hela tiden. Jag tolkade det som att han kände att han nu fick mer utrymme att fara runt hur han ville och var nöjd. Men efter ca 5 dagar började detta istället övergå till att krafsa och yla samt förfölja mig i hemmet. Han krafsar på allt som går vertikalt såsom dörrar och fönster. På nätterna är det hanska extremt, så vi har satt upp alufolie i halva lägenheten. Det avhjälper symtomen lite åtminstone. Han ylar också mycket högre på kväll och natt. Han beter sig alltså som en mycket otrygg individ.

Vi har checkat av dom "uppenbara" orsakerna som fysiska fel och uttråkning. Veterinärkollad på toppenbra klinik och inget att anmärka på. Frisk och kry. Han har alltid varit en aktiv kisse och vi leker med honom flera gånger per dag, tills han flåsar av utmattning. Han har innätad balkong, klätterträd och skojiga favoritleksaker som han leker med på egen hand varje dag. Dessutom leker han och honan tafatt varje dag. Detta har fungerat bra förut. 

Min teori är att hanen känner sig otrygg pga den äldre honans plötsliga frånvaro. Dom var aldrig speciellt tighta, men hierarkin blir i "obalans" nu? och han har tidigare visat sig känslig för förändringar. Han blev t ex orolig när vi var på semester i somras och han bodde hos mina föräldrar. Jag tror att detta är hans sätt att försöka få vår uppmärksamhet och på så sätt lindra sin oro. Jag och sambon kör på att ignorera beteendet, men jag gissar att det ändå blivit bekräftelser i form av att vi vaknar och tittat vad han gör. Nu bara låtsas vi som ingenting. Han får sova hos oss som alltid. 

Är också lite rädd att han är "overattached", alltså alltför fäst vid mig. Han har visat sådana tendenser tidigare, när han varit otrygg. Klängig på ett sätt som inte verkar hälsosamt för honom. Jag älskar verkligen min kisse av hela mitt hjärta, och han får mer än gärna gosa massor med mig. Men han kan bete sig som om han bara vill ha tröst, inte för att det är mysigt. 

Värt att nämna är att han är omplacerad för ett år sedan till mig, faktiskt pga att han gick runt och ylade och krafsade och ägarna fick ingen ordning på det. Vi trodde att han kanske är lite känslig för förändringar, då ägarna var jourhem och tog emot nya katter ganska ofta. Han blev ju bra eller hur man ska säga när han flyttade hit. 

Jag har köpt Zylkène som han fått i två dagar. Tänker att det kanske kan hjälpa honom ur denna snurra.

Jag vet att min inlägg är väldigt långt… jag vill nog mest bara höra om liknande erfarenheter och hur det löst sig - eller ej - för er. Det får ta lång tid, men vill ändå gärna höra om någon har varit med om liknande. Det tär på mig att han inte mår bra.

Vad tror ni om min teori? Vad hade du gjort som jag inte har tänkt på?