Det är lag på att man inte får skilja kattungarna från mamman innan de är 12 veckor.

Det bästa vore om ni plockade med amman och såg till att hon blev kastrerad innan hon flyttar tillbaka till ägaren.

Jo vi har tänkt på att kastrera henne, men då hon inte är våran känns det inte bra att göra det..

Du får inte skilja dem från sin mamma före 12 veckors ålder, tyvärr. Det är inte paragrafrytteri utan det är väldig viktigt för kattungarnas sociala utveckling att de får stanna så länge.

#3 Jag vet att det är lag på det, men läste nånstans att om alla kull-syskon är tillsammans spelade det ingen roll, men det är alltså inte sant? De tycker även att rummet börjar bli lite tråkigt och vill gärna ut därifrån.

#4

Nej, det stämmer inte. Finns det en mamma ska kattungarna vara med sin mamma till minst 12 veckors ålder. Finns ingen mamma får man inte separera syskonen från varandra innan dess. Kattungarna får heller inte lämna uppfödaren före 12 veckors ålder så ni sitter lite i en rävsax när ägaren inte vill ta sitt ansvar. Eller ni sitter inte i en rävsax, det är ägaren som gör fel om han släpper kattungarna för tidigt.

#5 kattungarna föddes hos oss, då vi erbjöd oss att ta hand om dem när de låg i magen. Men är det helt omöjligt att flytta dem även fast mamman följer med? Ja jo, vi sitter lite i klistret så att säga haha..

Problemet vi har med att de är kvar där de är nu är ju att det blir mycket kallare på nätterna och det är ingen bra isolering. Samt att dem börjar bli lite skygga då inte alls många människor håller till där vid dem.

Ni får flytta mor och barn.Men ni får inte skilja kattungarna från sin mamma.

Mor och ungar får ni som sagt flytta. Ni får bara inte flytta bara kattungarna.

#2 Får tänka så här; Känns det bäst att inte kastrera för att det inte är ers & katten får kull på kull, eller känns det bäst att kastrera och förhindra kullarna även om katten inte är registrerad på er? (är kattens ens registrerad på "ägarna"?)

Om något kan ni ju prata med ägaren och säga att ni står för kostnaden på kastrering osv, om de inte vill ha kattungar (som det verkar) borde de ju inte ha något problem med det 😉

Ibland måste man vara pragmatisk. Idén att låta kattungarna bo med människor till de blir 12 veckar är ju väldigt bra. Eftersom ägaren inte tar sitt ansvar får man handla efter samvetet mot katterna och strunta i ägaren.

Ta kattfamiljen till din syster, håll dem inomhus, när kattungarna flyttat kastrerar ni kattan utan att fråga om lov. Man brukar ju också hävda att den som ger en katt mat äger den. ID-märkning är inte något ägarbevis.

När kattungarna flyttar tänk då på att det får gå några dagar mellan att varje kattunge flyttar så att det inte blir mjölkstockning för mamman.

Lycka till med kattfamiljen. Jag blir alltid glad när jag ser att någon bryr sig om katter i nöd.

Ni kan ju passa på att kastrera mammakatt när ni vaccinerar kattungarna andra gången.

Kan ni hjälpas åt att kastrera mamman så gör det absolut. Frågar ni ägaren om ni FÅR göra det så argumentera för att katten bara kommer få fler och fler kullar, vilket kommer vara besvärligt, och att en kastrerad katt är en duktigare jägare eftersom de slipper "ragga karlar" och ungar att fokusera på.

Jag skulle inte släppa katten okastrerad tillbaka till ägaren…

Stannar kattmamman kvar-och det är emot lagen-kan hon snabbt bli dräktig igen och innan ni vet ordet av så föds en ny kull med kattungar .Då är det ännu kallare ute.

Ta in hela familjen och se till att kattmamman kastreras.

Vi har beslutat att ha dem kvar där dem är nu, och fixa mer värme åt dem. Vi har försökt övertala ägaren om att kastrera men då dem är otroligt troende så säger dem "hon får vara som hon är" och vägrar kastrera. De har flera andra katter som också fått kullar och de ungarna har dem vridit nacken av.. Är något förbannad på dem men finns inte mycket mer vi kan göra..

Jag antar att katten inte är märkt. Är den omärkt så skulle jag kastrera den och protesterar ägarna så säg bara. Jasså var det er katt.Bevisa det.

#15 de är så troende att kattmamman inte får kastreras?  Men de vrider nacken av kattungar? Undra vad för trossamfund de tillhör som förnekar kastrering men tillåter dödande av levande varelsen.  Tyvärr är den sista idioten inte än född,  ni gör ett jättejobb i alla fall.

Vanvård i guds namn har jag läst ett fall om för ett tag sedan men då var det något i stil med att gud skulle bestämma när en sjukt djur skulle dö och inte veterinären.

Ta in kattfamiljen till din syster så att ungarna blir ordentligt tama annars lär det bli svårare än svårt att hitta hem till dem. Kastrera kattan när ungarna flyttat och försök att omplacera henne också. Låtsas som om kattan försvunnit. Jag tog hand om två kattungar som fötts ute av en heltam mamma men ungarna var väldigt rädda. De var nog bara fyra veckor. Jag lyckades fixa en adoptivmamma till dem och de blev rätt snabbt tama mot mig men än i dag, tio år senare, gömmer de sig när någon som de inte är riktigt bekanta med kommer in.

Ta fram civilkurage och sunt förnuft. Ett gott hjärta har ni ju redan visat att ni har.

Ja här måste ni uppenbarligen gå förbi ägarnas åsikter.

Lagom när ungarna flyttat kan ni säga att ni släppte ut kattmamman för att hon skulle få lufta sig lite men att hon stack iväg och att ni letat och letat men inte hittat henne. Men att ni i själva verket flyttat henne.

Kattungar får avlivas genom ett slag mot huvudet,skjutas, avlivas hos veterinär men man får inte vrida nacken av dem.

För troende gäller samma lagar i samhället som andra och i det här fallet bryter de mot lagen.

#16 ID-märkning är inte något bevis på ägande.

Religionsfrihet innebär inte att man får göra vad man vill med hänvisning till religion. De kanske bryter mot § 16 i Djurskyddslagen genom att få mer än två kullar per år?!

När fanatiska människor hänvisar till religion på ett sätt som här är fallet drar de lätt en skugga över alla som bekänner sig till en tro på någon gud. Även om jag personligen inte kan förstå hur någon kan tro på någon gud så är de flesta som ändå tror helt vanliga sympatiska personer.

#21 hur tänker du nu? är katten öronmärkt eller chipmärkt och står i mitt namn är det min katt, ingen kan säga något annat. Om min katt springer bort och någon tar in den utan att kolla märkning och det flera år senare upptäckter märkningen är katten fortfarande min.

Så hur tänkte du nu?

#22 I de dokumnet som man får när man id-märker en katt står det att id-märkningen inte är något bevis för ägande. Inte så konstigt egentligen. Jag känner till ett fall när Stockholms katthem sålde en katt till en tjej som lämnade tillbaka katten efter ett halvår. Tjejen hade anmält sig som ägare hos både Sverak och SKK. Någon vecka efter att katten kom tillbaka till katthemmet såldes katten igen av katthemmet men någon ändring av ny ägare har aldrig gjorts så tjejen som köpte katten första gången står fortfarande efter ett par år som ägare till denna katt.

#23 dock är ju det ganska oansvarigt? om katten försvinner då? vill man inte ha hem sin katt om den blir upphittad?

Hur bevisar man då att man äger en katt?

En id-märkning hjälper ju till att hitta ägaren till en katt som är på villovägar. Oansvarigt är det verkligen av katthemmet att ta in en katt utan att skriva över den på sig själva och lika oansvarigt är det att inte se till att nya ägaren blir registrerad. På Sverak kostar det ju inte ens något. En veterinär i trakten fyller i och skickar in registrering hos Sverak när hon id-märkt en katt.

#25 men om inte chip eller öronmärkning bevisar att man äger katten hur bevisar man då att man äger katten?

Normalt sett funkar ju ägarregistrering som ett bevis på att man är ägare. Man får även ett ägarbevis hemskickat. Skulle en tvist uppstå så finns det andra faktorer som väger in t.ex. vart katten bor, vem som har matat den, vem som har bekostat veterinärvård osv. så vid en tvist är det ytterst i domstol ägarskapet fastställs.

Om ägaren har flera katter som fått flera kullar går det att anmäla då ägaren antagligen bryter mot flera punkter. Bäst vore ju om ni också har bevis för detta förstås men det kan ju vara svårt.

#27 Så sant det du skriver men man ska inte glömma den nytta id-märkningen har när en katt är på villovägar och det går att hitta ägaren.

En tvist om vem som äger en katt är ett civilmål, dvs man tar en stor ekonomisk risk om man förlorar. Det går alltså inte att polisanmäla om man oense om vems katten är.