Hjälp med konstigt beteende
Jag behöver lite hjälp angående något som min katt började med för ett par dagar sedan. Hon har helt plötsligt börjat göra anfall mot mitt ansikte. Det börjar med att hon stirrar på mig och sedan gör hon det där lilla skakandet med rumpan. Jag har ju fattat vad hon tänkt göra så jag har skyddat ansiktet med en arm eller flyttat mig.
Om hon får tag i min arm så kramar hon om den och biter lite, men inte så att det blir hål eller gör väldigt ont. Det är lite som att hon leker, men jag tycker ju inte om att hon siktar in sig på ansiktet. Det känns inte alls bra.
Hon beter sig också som att hon är rädd för någonting när hon gör detta. Hon kan burra upp svansen, backa och göra sig liten eller hoppa omkring lite konstigt. Jag förstår inte vad jag kan ha gjort för att göra henne rädd och försöker prata lugnande med henne istället för att skälla, men det verkar inte hjälpa.
Finns det någon som varit med om något liknande och/eller har tips på hur man får det att sluta?
Jag tror inte att din katt är rädd. Hon försöker göra av med en massa överskottsenergi genom att leka anfall och försvar.
Hur gammal är hon?
Hur länge har hon bott hos dig?
Hur ser hennes tillvaro ut när det gäller social kontakt, miljö och stimulans?
Sajtvärd Katter iFokus
Om det bara är att hon leker så skulle jag bli väldigt glad, det är något jag kan göra något åt. Hon är ca 5 månader, hon har bott hos mig i lite över två månader. Just nu så är hon ensamkatt, så ja det kan absolut vara att hon vill ha mer stimulans. Jag är hemma mycket och leker med henne men hon verkar ha tröttnat på de flesta av sina leksaker. Jag plockade fram en ny-gammal idag som verkar fungera dock så jag kan se om det blir bättre.
Jag har nyligen börjat gå ut med henne, tror du det blir bättre om hon är ute en ordentlig runda varje eller varannan dag?
Ja, är hon bara 5 månader har hon definitivt ett stort lekbehov. I den åldern brukar katter älska att leka och brottas med andra kattungar och den sortens lek fungerar inte alls med människor (som du märkt).
Mer stimulans i form av regelbunden utevistelse tillsammans med dig kommer säkert trötta ut henne så att behovet av att anfalla dig minskar.
När du märker att hon hamnar i attack-tillståndet, försök att avleda henne med något. Fya inte och titta inte på henne (ögonkontakt kan trigga henne ännu mer).
Försök också att tänka på vad som sker precis innan attacken. Ligger ni och gosar kanske hon blir överstimulerad av närkontakten. Som nybliven ägare gäller det att lära känna sin katt, hur mycket och var man kan klappa och hur länge. Kattungar har kortare uthållighet innan gosstunden övergår till lek (bita, riva och sparka).
Sajtvärd Katter iFokus
Tack för hjälpen! Jag ska försöka stimulera henne mer så att hon slipper bli uttråkad. Det är skönt att höra att det inte är något fel på henne.
Du är en ersättning för en annan kattunge.. och katten utför sitt normala beteende/lek!
Grejen är att det skulle behövas två katter.. oavsett ålder, äldre katter har en viss förmåga att hantera sådant beteende av yngre katter på rätt sätt!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
#5 Tack för den ytterst hjälpfulla kommentaren. Jag kommer absolut köpa en till katt för att någon lyckas vara dryg på internet.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Ang att hon tröttnar på sina leksaker… Det du kan göra är att inte låta alla sakens ligga framme på en gång, så att eu då kan skifta mellan leksakerna när hon verkar tröttna på de som hon redan har tillgängliga
#8 Det har jag inte gjort heller. Men när jag plockat fram ny-gamla leksaker har hon inte varit intresserad av dem heller, trots att de inte varit framme på flera veckor.
Jag hade med en katt från början och han var väldigt bitig och kunde vara extremt intensiv när han busade med mig. Efter att jag skaffade en till så slutade han bitas, busade av sig med kattkompisen och tog det lugnare med mig när vi busade.
Du ÄR ett substitut för en annan katt, speciellt när hon är så ung. Kattungar kan därmed vara grymt krävande i den åldern när de inte har en annan kattkompis att busa av sig med. Jag trodde det skulle bli mer jobb med två katter, men det har faktiskt blivit mycket mindre. Nu menar jag inte att du SKA skaffa en katt till, men det kan vara ett alternativ.
#10 Jag har accepterat att hon är krävande, det var mer att hon attackerade mot ansiktet som jag funderade över. Det känns lite obehagligt. Mina händer, armar, ben och fötter är jag mindre rädd om.
Jag vill gärna skaffa en katt till. Det är helt underbart att ha en katt, det måste vara dubbelt så underbart att ha två. Det hade också gjort mitt samvete bättre när jag lämnar min kära katt, hon verkar klara sig utmärkt, men man vill ju inte att ens katt ska känna sig ensam. Tyvärr så har jag i nuläget inte råd att köpa och försörja (främst försörja) en katt till. Jag studerar fortfarande, men när jag är klar, förhoppningsvis mindre än ett år framåt, så blir det en till katt.
Starta ny diskussion