När jag tog över en vuxen katt så åkte jag till ett katthem, sedan gick jag där bland katterna i 3h - rätt som det var så klickade det med en katt bara!

Jag frågade personalen om katten och de beskrev honom, det visade sig att vi verkligen var ''perfekt match'' ^^

Att jag valde en omplacering var för att stödja katthemmet och för att ge en kisse en ny chans =)

Att jag valde en vuxen är pga av detta - kattungar kommer varje år, och blir vuxna. Så jag kan ta en vuxen direkt då kattungar alltid hittar hem tillslut medans de vuxna blir kvar.

Jag har tagit över två katter i vuxen ålder. De var 2,5 och 14 år. Jag tog över dem från min syster och de kändes väldigt snabbt helt och fullt som mina. T.o.m. 14-åringen betedde sig som att han alltid bott hos mig, så jag kände mig absolut som hans riktiga matte under de återstående 2 åren av hans liv. 

Doris var 2,5 år och har nu precis fyllt 10. Jag tror inte att min relation till henne skulle kunna vara starkare än den är.

Båda katterna är/var otroligt personliga, med många små charmiga egenheter som man bara får uppleva när man lär känna dem så ordentligt som man gör när man lever ihop.

Haft katter från bäbis till från vuxen omplacering och ärligt, jag har inte märkt någon skillnad i tillgivenheten eller hur de fungerar socialt. De har alla haft sina egna pesonligheter och varit mycket tillgivna.

Min Tarzan har ett väldigt starkt band till mig, och honom fick jag när han var 3,5. Han verkade bestämma sig första dagen att jag var en människa man kunde lita på och sen dess har jag varit hans människa liksom.

Sen har det varit lite rörigt sen dess minst sagt… Han bodde hos mig och exet i drygt 1,5 år, sen fick han flytta till mina föräldrar, men ett halvår senare flyttade jag efter och bodde där i knappt 1,5 år. Sen bodde han kvar hos mina föräldrar i 1 år och 9 månader innan han flyttade till mig i augusti förra året.

Och även när han bodde hos mina föräldrar utan mig var jag den viktigaste människan när jag kom och hälsade på 🙂

Tack jättemycket för era svar - precis sånt jag vill höra. 👍

Min bästa vän tog en vuxen katt från ett katthem, en riktig skyggis med tovor i pälsen! Personslen lyfte ut honom ur buren med handskar på händerna för att skydda sig mot bett och klor, han är nu hennes följeslagare i vått och torrt! En riktig mamma-gris som följer henne överallt!

Vi tog över en omplacering som var över 4 år då hon kom till oss. Skygg, smal och stressad på grund av förra boendet. Idag, inte ens ett år senare, sover hon bredvid oss i sängen, är lugn och trygg och i allmänhet rent ljuvlig. Hon har dessutom fått vår gamla katt (samma ålder) att bli modigare och lugnare. De blev kompisar utan större drama på bara några dagar. 

Vi kommer aldrig mera skaffa kattunge utan bara ta äldre omplaceringar.

Vi förlorade vår gamla katt i höstas och fick hem vår nya katt Flisa vid nyår. Hon var då 1½ år och hade bott hos en kompis till mig. Katten trivdes inte tillsammans med andra katter, familjen hon bodde i hade verkligen försökt med allt under lång tid.

Första veckan hos oss sov hon mest. Sedan blev hon mer och mer hemtam och social. Det visade sig vara en mycket glad och tillgiven katt när hon fick bo och leva som hon själv ville och inte behövde konkurrera med andra katter.

Hon är absolut en katt som är lätt att älska! Visst undrade vi lite hur det skulle bli eftersom vi var oerhört fästa vid den gamla katten. Men det var inte svårt alls att älska lilla Flisa.

Vår gamla katt fick vi hem som kattunge. Katten före honom var ett halvår. Det är inte svårare att knyta an till en vuxen katt än till en kattunge. En vuxen katt har hunnit utveckla sin personlighet mer.

Jag tycker absolut att du ska våga ta hand om en vuxen katt. Precis som med en kattunge är det viktigt att ge katten mycket tid att lära känna dig. Lek mycket med katten. Även äldre katter brukar gillar att leka, det gäller bara att komma på hur. Sov gärna tillsammans åtminstone första tiden. 

Du behöver nog inte vara rädd för att det inte ska "klicka med någon annans katt". En katt kan älska dig även om den älskat någon annan tidigare, precis om du kan. Katter är fantastiska djur!

Mycket lycka till, oavsett vad det blir för katt!!

Jag har just tagit över en ungkatt (snart 2). En bengaltös som har gjort sitt som avelshona. Jag har sen tidigare en ragdoll. Dessa raser brukar man rådas till att inte ha ihop då de har så olika energinivåer, men jag ville ändå. Då var det perfekt med en omplacering så att jag kunde få lite hum om det var hyper eller lite coolare som skulle komma hem till mig. 

Sen var det otroligt viktigt för mig att sätta Emmy först. Han kom först, han är min lilla bäbis och jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag gjorde hans liv sämre. Ponyos uppfödare kände så klart detsamma för sin katt. 

Jag fick överlag väldigt bra kontakt med Ponyos uppfödare. Vi hade god kontakt och pratade väldigt mycket om båda katternas personligheter och katthållning mm. När jag tog över Ponyo så fick jag även en prövoperiod på 2 månader. Vi kände båda att det var viktigt för att låta katterna få en chans att lära känna varandra utan någon stress.

Jag vet inte om det är individuellt eller kan ha något med ålder att göra, men det tog ett tag för Ponyo att slappna av när hon kom hit. Något jag tycker är mycket förståeligt. Hon har ju varit med om en jätteomställning för henne. Det är en sak som jag tror kan vara lite annorlunda med att ta en äldre katt och en kattunge, att en äldre katt kan behöva lite mer tid på sig att bo in sig. Men det kanske bara är fördommar som pratar. 

Nu är det strax över en månad sedan Ponyo flyttade hem till mig. Ponyos och Emmys relation blir bättre och bättre för varje dag som går. Det blir min och Ponyos relation med. Allt har gått väldigt bra och Ponyo kommer helt klart att få stanna här

Jag har varit mycket nöjd med att ta över en vuxen katt. Just att man får veta lite vad det är för katt som kommer hem till en och kan ta ställning till det innan ser jag som en stor fördel. Jag tror iof att man ofta växer ihop med sin katt med tiden, men att veta lite innan kan underlätta. Är det inte akut för tidigare ägare att bli av med katten eller från ett katthem är det inte heller omöjligt med en prövoperiod, något jag verkligen uppskattat! Det har gjort att jag kunnat ta in en till katt utan att behöva vara rädd för att förstöra Emmys liv. (Eller Ponyos för den delen). Jag vet sedan tidigare hur förbannat dåligt jag mår om jag gör livet sämre för katten jag redan har. 

Nu har allt löst sig jättebra. Emmy har fått en skojsig kompis som dessutom får honom att röra lite på fläsket. Ponyo har fått ett eget hem där hon inte behöver hävda sig mot andra fertila katter vilken var jobbigt för henne då hon är rätt undergiven. Och jag har två mysiga ögonstenar att ösa kärlek över. Och Ponyos uppfödare blir spammad på facebook med massa fina kattbilder hehe.

Jag skulle helt klart kunna tänka mig att ta in en vuxen katt igen, har ju bara haft bra erfarenheter hittils :)

Adopterade min tös när hon var 1 år och jag märker ingen skillnad med min hankatt som jag haft sedan han var liten knatte. Enda nackdelen är väl att jag inte har några "barndomsbilder" på henne, föreställer mig alltid henne som den sötaste kattunge världen någonsin skådat hehe men med tanke på vilken underbar katt jag fick är den nackdelen väldigt obetydlig. Hon är min misse i alla lägen.

Det kommer att gå jättebra med en vuxen katt! Min katt var 3 när hon flyttade till oss, hon hade blivit osams med de andra katterna i sitt förra hem. Hon behövde dock en del tid på sig att "hitta sig själv" och att börja gilla oss och sitt nya hem, men det beror på hur hon är som individ. Nu är hon trygg och supergosig och känns absolut som vår katt. Hon har bara blivit mer och mer gosig och sällskaplig ju längre hon bott hos oss. Jag skulle lätt ta en vuxen katt igen, det är rätt skönt att slippa bus-och slyngeltiden tycker jag 🙂.

Jag har tagit över 2 vuxna skyggisar från 2 olika katthem. Idag är de båda två de gosigaste katterna jag har träffat.

Jag och min sambo valde att skaffa en vuxen katt för vi kände dels att kattungarna är de som lättast får nya hem medan ju fler år katten har på nacken, desto mer avlägset blir ett föralltidhem för den (OBS! Det är min erfarenhet!) Samt att vi redan hade en hög-aktiv 2-årig hankatt hemma som jag hade haft sedan den föddes, och han var i stort behov av en kompis.
Kattunge var ju lockande eftersom de har höga energinivåer som skulle kunna mötas av vår katt, men vi bestämde oss för att istället leta upp en lika aktiv vuxen katt. Vi beskrev vår katt för personalen och de visade oss en svart livrädd herre som var rädd för människor men älskade andra katter. Honom blev det och katterna har älskat varandra sedan dag 1. 😉och idag är vi inne på vårt andra år med katten och han har lärt sig att lita på människor. Han har gått från att bajsa ner sig i rädsla till att börja hoppa upp och buffa med nosen i mitt ansikte när det är dags att gå upp på morgonen.🙂

Vår andra katthems-katt tog vi hem eftersom jag blev charmad av henne under ca ett halvår när jag arbetade en del helger på ett annat katthem. Såg till att temperament och så matchade våra katter där hemma och så köpte vi henne en dag. 😃

Tog över min kusins 7-åriga skygga abessinier. Efter någon vecka var vi bästa kompisar och hon sov och gosade med oss alla. Tyvärr fick vi bara ha henne i två år.. Sa då, att nästa gång ska vi ha en kattunge.. Men… har nu tagit över två nya vuxna katter, helt underbart roliga, söta och keliga. Love them!!

Jag och maken tog 2 vanvårdade katter från min förening Skånekatten. De var ca 1,5 år var och kom från samma ställe! Säger som Ovan , saknar bebisbilder haha men annars är det hur ljuvligt som helst och man slapp gardinklättring xD Så mitt råd är gå till ett katthem och se vem just du faller för, de vuxna katterna kan sitta i flera år där… medan kattungarna säljs som smör :( Folk tänker inte på att kattungarna blir vuxna de med… det bästa val jag gjort! Bilden är på min kille

Vi valde vuxen adoptionskatt via ett katthem tvärs över skåne. Jag hade gjort mycket research innan, läst allt jag kunnat om beteenden och liknande, det trots att jag haft och vuxit upp med katter. Kände att det bara kunde vara bra att läsa på och sedan diskuterade vi hemma vilka egenskaper vi ville att katten skulle ha. Och att vi letade efter en vuxen/ungkatt var just för att slippa den påfrestande kattungeperioden när vi har en 5åreig iller hemma.

Vi letade aktivt efter en kattkompis från november -13 och den som väntar på nåt gott:

När jag hittade Sammi's annons tyckte jag han lät perfekt, så jag skrev ett kort och konkret mail till katthemmet. Dagen efter ringer jourhemmet han bott på och vi pratar i 40 min om honom och vad jag har att erbjuda. 2 timmar senare var det bestämt vilken dag vi skulle hämta honom.

Det lilla vi lärt känna om honom dessa 2 veckorna passar oss helt perfekt och illern kommer bra överrens med honom, de är avvaktande men ingen av dem aggressiva. Och han är blyg, men nyfiken och lekfull..ett riktigt charmtroll. Och jag tror vi kommer älska honom djupt!

Tack allihop, era positiva svar är den sista push som gjorde att jag kunde bestämma mig. Jag har nu kontakt med ägaren till en åttaåring - mycket äldre än jag hade trott att jag skulle gå för - och det känns riktigt bra. 🙂

#8, "En katt kan älska dig även om den älskat någon annan tidigare, precis om du kan." Visst är det så! 😍

Lycka till!! Så roligt!

Hoppas det blir riktigt bra! Det vore roligt om du ville skriva mer och berätta när du får hem katten.  

#17, Tack! Det ska bli jättekul. 😃

#18, Jaa, det hoppas jag också. Om fyra veckor får jag hem henne! Det ska bli så spännande!

Ska följa tråden. Lycka till!