När jag har min hund i koppel kommer det alltid fram massa katter. De måste fatta koppelgrejen helt och hållet…. :)

#1 Modiga katter som går fram till en hund bara sådär. 😛

Om jag har katterna i koppel håller jag uppsikt och undviker alla möten med främmande katter (och hundar). Jag undviker nog alla möten öht då.

Angående hundar i koppel så verkar mina katter förstå att kopplade hundar inte kan "nå " dem, och det är lite fascinerande tycker jag, särskilt med tanke på att de blivit jagade av lösa hundar ett antal gånger och "vet" hur läskiga de kan vara.

Nu senast blev Oberon jagad av en okopplad och glad pytteliten Russkiy Toy-valp(!). Jag tror inte att Oberon förstod först vad det var för något, men efter att de nosat på varandra blev det så läskigt att Oberon räddade sig upp på en stenmur och satt där och ropade förtvivlat på hjälp! 😃

#3 Samma här.
Och lösa hundar är något jag är mer orolig för faktiskt då katter inte brukar attackera det första dom gör. Hundar däremot känns det som att dom kan springa rakt fram (oavsett om dom bara är nyfikna eller vill äta upp katten 😛)

Hur brukar du göra när det händer? Försöka hinna få tag i katten upp i famnen? 

Haha. 😃

#4 De gånger katterna har blivit jagade har de varit lösa och räddat sig själva. Antingen genom att springa utom synhåll eller upp i ett träd. En gång för länge sedan hade jag Moltas i koppel när det hände, men då hoppade han ur selen innan jag ens hann fundera på vad jag skulle göra.

Jag tror att det är minst risk för skador för alla inblandade och minst traumatiskt för katterna om de får rädda sig själva. Det är inte så farligt att bli rädd om man bara får utlopp för instinkten att fly undan faran.

Enda gången en jakt resulterat i skada var när Oberon rejsade så snabbt upp i ett träd att han slet sönder några klor som fick opereras.

Jag har aldrig upplevt att hundarna som jagat varit aggressiva, utan mer bara uppspelt "jakt-lekfulla".

#5 Okej. 
Jo det är nog mycket möjligt att det är det bästa. Frågan är om man hinner reagera så mycket om det händer haha. 

Skulle tro att dom allra flesta hundarna bara är nyfikna 🙂

#6 Ja, det går ju oftast så snabbt att man knappt hinner märka vad som händer och jag vet iallafall att mina 4 katter inte har tagit skada de gånger de blivit jagade och räddat sig själva. Efter en sådan händelse är de precis som vanligt igen inom några minuter.

Däremot kan man läsa då och då om både hundar, katter och ägare som blivit skadade både fysiskt och "psykiskt" i situationer när ägaren försökt rädda sin katt genom att gå emellan, hålla fast eller lyfta upp den panikslagna katten.

#7 Det jag dock skulle vara rädd för är ju om dom har på sig sele och koppel att dom ska fastna i något. 

Jo det kan jag tänka mig.

#7 Ja, har de koppel och sele på sig är det svårt att avgöra vad som är bäst när situationen redan har uppstått. Man får nog helt enkelt vara extremt noga med att se till att den inte uppstår. Ser man en hund i fjärran lyfter man upp sin katt, vänder ryggen till och går utom synhåll.

En gång för väldigt länge sedan var jag på en stor äng (utan möjlighet att gå utom synhåll) när en hund i fjärran plötsligt tog sikte på mig eller min katt. Jag lyfte upp katten och ställde mig med ryggen till, "gömde" katten och ignorerade att hunden hoppade med framtassarna mot min rygg för att hälsa. Eftersom jag var så tråkig och katten inte längre syntes, sprang hunden till slut tillbaka till sin ropande husse. Som tur är hann jag upptäcka hunden innan katten gjorde det.

#9 Jo precis. Förhoppningsvis hinner man se hunden god tid i förväg. 🙂

Gick mkt med mina tidigare katter i koppel. Ena katten jagade vilt efter alla katter han fick syn på ;-) Han ville umgås/få leka men vanligtvis flydde katterna åt alla håll när han kom stormandes med mig i koppel… Han hade inte riktigt förstått att all världens katter inte ville leka med honom i varje stund… Men ibland hade han lyckan att kunna få gå efter någon annan katt en bit som en skugga… Några katter lärde vi känna rätt väl över åren, ffa grannkatterna. De hälsade han på på ett fint sätt. Någon katt gillade att ligga och lura på honom och tvärtom. Men det fanns också någon enstaka katt där det gällde att ha koll så att den inte "anföll". Jag tror att man ska vara rätt van vid att läsa av katter om man ska låta dem närma sig andra katter utomhus, + ha en katt som är kattsocial och van vid att gå i koppel. Ute ska fokus ligga på katten och inte på något annat (t ex mobilen). Och hellre undvika än chansa, de flesta katter är ju av naturen sådana att de helst undviker andra katter. Värre tyckte jag det var när någon granne plötsligt kom ut med hunden lös och hade noll koll på sin hund… Inte kul! Flera gånger stötte vi också på grävling på våra koppelpromenader - till kattens förtjusning och min skräck…! Min kattpojke var också mkt förtjust i igelkottar, paddor, jättestora sländor och annat som vi träffade på. Grannens leguan vill jag dock minnas att han fräste ordentligt åt….

Har också mött en nyfiken katt när jag har varit ute med en av mina. De sista gångerna innan jag beslutade att istället gå ut med min katt i skogen, så träffade vi på en stor grå katt som inte heller gav sig med att vi gick därifrån. Den förföljde oss hela vägen hem. Då köpte jag en transportväska i ryggsäcksmodell för att kunna ta min katt ut i skogen istället, där han slipper stressas av katter och bilar.

#11 Haha vilken söt katt som ville hälsa på allt och alla. 

Det håller jag helt klart med om att fokus ska vara på katten. Annars är det fort att man hinner missa något om man koncentrerar sig på mobilen.

#12 Trist att man ska behöva göra så, men smart att istället gå en bit så att katten kan få en lugnare utevistelse. 
Har också funderat över det där, då det finns många störningsmoment för katterna här ute.