För att du vet vart katten kommer ifrån och vilka som är föräldrar.

Att skaffa katt är då ingenting man gör på "impuls" när det är flera tusen som ska läggas ut = färre behöver omplaceras, färre katter blir sommarkatter som lämnas och sedan blir övergivna. Katter överlag blir inte övergivna i samma utsträckning när det handlar om raskatt och kontrollerad avel.

Du får (oftast) livslångt stöd från uppfödaren och du har någonstans att vända dig om det blir problem eller behöver hjälp.

Punkten om inavelsgrad stämmer inte riktigt, men du får möjlighet att välja om du vill stödja inavel (eller linjeavel som man också kan kalla det) iom stamtavlan så kan man inte hymla med det direkt.

Det som kan vara bra att veta är att många uppfödare som väljer att göra en sådan parning har ofta mycket kunskap som grund för det beslutet och det kan argumenteras för fördelar med en sådan parning.

Men det finns inga regler mot att para två friska individer som är nära besläktade.

vaccination

stamtavla

Ett visst temperament och/eller ett visst utseende man vill ha. Support av en duktig uppfödare.

Du vet på ett ungefär vad du får hem när det gäller aktivitetsnivå osv. Det är den omsorgen alla katter förtjänar vid avel och det kostar. "En lyckopeng" räcker inte långt och då stödjer man en avel som inte bryr sig om katternas hälsa. (Där katthem är ett alternativ om man ändå inte vill ha raskatt)

#5 Ja, att man som blivande kattägare får den typ av katt som man kan förvänta sig passar ens egen livsstil, "aktivitetsnivå" och "temperament" är väldigt viktigt. Jag vet vilka sorters katt-temperament jag trivs med, och vilka som trivs ihop, och har valt mina katter därefter. Även om katter alltid är individer ger stamtavlan ändå en fingervisning om vad man kan förvänta sig och (förhoppningsvis) även en garanti om att endast katter med stabilt och bra temperament använts i aveln.

Genom att stödja registrerad raskattavel värnar man även om att höja katters värde och status och det gynnar ALLA katter. Katter ska inte kosta 1 krona tassen, råka bli dräktig före sin 1-årsdag och lämnas in som upphittad, omärkt och o-saknad på närmaste katthem.

Det som är viktigast för mig är ju att raskatterna går att försäkra till ett högra värde! Och det kan göra skillnad på vilken vård vissa har råd att ge dem, vilken ersättning man får vid dödsfall osv!

Ska man köpa en huskatt så ska man lägga till några hundralappar extra och köpa en katt som är chippad, vaccinerad och har gått igenom en veterinärbesiktning! Köper man från ett katthem som tar hand om övergivna katter så är detta oftast gjort, då är de även oftast kastrerade med! Och ofta finns det både kattungar, ungkatter och vuxna katter att välja mellan!

Vad betalar inte folk för hundar. T.ex. chiuauor kostar ju hur mycket som helst rasrena. Varför ska det vara mer okej att betala mycket för en hund? Katter lever ju i regel längre än vad hundar gör.

Jag har en ragdoll och en adopterad bondkatt från en förening för hemlösa katter. 800 kr kostade adoptionen av bondkatten som då var vaccinerad, id-märkt och kastrerad. Jag har flera gånger hört att det betyder otur att ta emot en katt gratis. Båda mina katter är försäkrade, att den ena kostade mer i "inköp" (anser inte att man kan äga ett levande ting, man kan bara vara ansvarig) och därför är dyrare att försäkra spelar ingen roll, för mig är de båda värda sin vikt i guld.

Varför ska en katt vara gratis? Inget är gratis här i livet så varför ska en katt vara det? Att ta över ansvaret för ett liv ska vara ett privilegium, inte en rättighet.

#8 Ja, att det betyder "otur" att ta emot en katt gratis kan det ligga mer än skrock bakom. En gratis katt betyder i stort sett alltid en ovaccinerad, omärkt, ej veterinärbesiktigad katt av okänt ursprung när det gäller hälsa och temperament.

Får man en katt gratis kanske man inte heller riktigt inser hur mycket själva kattägandet kommer att kosta, inte minst i pengar - och då kan det verkligen bli otur - både för kattägaren och för katten!

En gratis huskatt kostar i stort sett lika mycket att äga som den dyraste raskatt, förutsatt att båda är friska. (lite skillnad i försäkringspremien bara).

För min del är det pga allergi jag har de katter jag har. Sedan vet man vad man får och att katten haft en bra start på livet.

Intressanta och värdefulla svar alla kommer med…

Många av de sakerna som nämnts ovan kan man ju få med om man köper en huskatt med! Det som är omöjligt att få/själv göra är ju just att de är renrasiga, möjligheten att kolla stamtavlan, försäkringspremien och försäkringsbeloppen man kan få ut, samt viss vetskap om de personliga egenskaperna. :)

När det gäller kattungar från katthem, så har de katthemmen jag varit i kontakt med sagt att man bör bestämma sig ganska tidigt, för de brukar inte vara gamla när de tingas för adoption.

Om jag t.ex. vill ha ett visst temperament och att katten inte ska vara för gammal när den kommer hit (för att underlätta ihopssättning med befintliga katter) så är det en väldig chansning at ta huskattsungar som man inte hunnit lära känna innan man bestämmer sig..

#12 Vill man stödja en god kattsyn och vill att katten ska vara id-märkt, vaccinerad och veterinärbesiktigad vid överlåtelsen, men inte tycker att stamtavlor är viktiga, köper man en katt/kattunge från ett katthem eller tar sig an en omplaceringskatt.

På det sättet får man sin huskatt utan att uppmuntra oseriös avel. Oregistrerad avel är alltid oseriös och de som ägnar sig åt detta ska inte uppmuntras!

När jag gick i gymnasiet var jag volontär på ett katthem och där satt alltid katter under 12 veckor i karantän och kunnat tittas på och tingas tidigast när de var 12 veckor. (De hade ingen sida på nätet) Men det var för ca 8 år sedan nu och brann tyvärr ner för ca 3 år sedan.
I vissa perioder var där en väldans massa kattungar och ungkatter och ja, de omplaceras ju såklart snabbare än de vuxna katterna men vissa tog det flera veckor för!
De kattungar och ungkatter som varit på katthem är ofta vana med många katter i omgivningen och reagerar inte så starkt på nya katter :)
Det är ju oftast de "gamla" katterna som redan bor i hemmet som inte brukar vara så förtjusta i nytillskott :)

Oavsett om det är nykomlingen eller "de gamla" katterna som är utmaningen tror jag på att gå efter temperamentet när man ska sätta ihop katter.

Mina uppgifter kommer från katthem och är inte mer än 1-2 veckor gamla.. Däremot lämnar ingen katt katthemmet före 12 veckors ålder..

Har själv också varit volontär på ett katthem och även då adopterades kattungarna snabbt.. ;) Jag kan, liksom du, bara utgå ifrån den infon jag fått och vad jag sett när jag varit aktiv på katthem.

Men visst, skulle det mot alla odds komma in en hemlösing som passar in på vad jag letar efter i ålder, temperament mm innan mina katter blir för gamla så - ja då kan jag gott välja den istället.. Men vi pratar perioden oktober 2014 -april 2015 för min del..

#15 Jag tror att de flesta katthem placerar dräktiga katter och deras födda kattungar i jourhem, dvs i privatpersoners hem, så de finns sällan för beskådan på själva katthemmet.  Att de tillbringar den första tiden i jourhem betyder att kattmamman får den lugn och ro hon behöver och att kattungarna socialiseras i hemmiljö, vilket är viktigt för kattungarnas utveckling.

Många verkar tro att det bara finns gamla ärrade och skygga katter på katthem, men så ser verkligheten inte alls ut. Det finns alla sorters katter där, t.o.m. en och annan raskatt som lämnats in för omplacering p.g.a. t.ex. sjukdom eller dödsfall eller som blivit omhändertagen genom länsstyrelsen/polisen.

Min huskatt från katthem var väldigt skygg i början när han kom till oss (då var han nästan ett år). Han gömde sig och var väldigt misstänksam. Det gick snabbare än vi väntat oss för honom att lita på oss och nu är han världens gosigaste. Vår raskatt däremot är inte alls gosig på samma sätt. Hon är social men sitta i knät vill hon inte. Dessutom är hon långsint ;) Man vet inte alls hur deras personlighet blir även om man fått en lite beskrivning innan. Kattungar har helt annat temperament än när de blir vuxna tycker jag.

I stamtavlan kan man se namnen på kattens släkt. Om det finns sjukdomar bakåt eller hur gamla katterna blivit står det inget om. Personligen har jag inte haft någon nytta av den. Jag tror inte alla uppfödare har koll bakåt i ledet.

 Jag skulle önska ett register över raskatter där man som köpare kan läsa om sjukdomar som förekommit och dödsdatum och dödsorsak. Då kan man kolla bakåt i ledet och se vad som finns.

Det må låta lite löjligt men för mig var en stor anledning till att det blev raskatt att det var tydligt att den seriösa uppfödaren var mycket noggrann med både skötsel av katterna och val av framtida ägare.

Min bild av "min" uppfödare är att denna var mycket bra påläst, alltid tillgänglig för support och väldigt noga att allt runt djuren är helt perfekt.
Det har för mig inneburit att jag fått trygga katter som bland annat varit väldigt bra socialiserade från början.

Det finns många skräckexempel där någon "tagit en kull" och sen bara försökt göra sig av med ungarna så fort som möjligt. Vilket hos flera bekanta till mig slutat med rädda, aggressiva och/eller nervösa kattungar som varit mycket svåra att leva med.

#20 Tyvärr, dessa har antagligen också lämnats ifrån sin mamma för tidigt med. 😕 Har också varit med om en hel del personer som får problem med sin katt, försöker ringa dess (BYB)uppfödare, och så är det omöjligt eller så är dom ointresserade av att hjälpa.

På katthem stannar kattungar iaf. kvar så länge dom ska, och pysslas om så de växer upp till att bli till trygga och trevliga katter. Så därför tycker jag att raskattsuppfödare eller katthem är bra val när man ska skaffa katt.

Jag tycker det är jätte bra med raskatter!
Dock är jag ju även svag för så kallade ''bondkatter'' - dom har ju verkligen sin egen charm (har ju 2 hemma!)

Men absolut, bäst är ju med raskatt då man får så mycket med dom. intyg på hälsa osv.

Så nästa katt hit hem blir en raskatt ^^
- Förhoppningsvis en Orientalisk korthår!