Rexkatter! 🙂
Aktiva, busiga, sociala och mysiga. Ska vara med överallt. 

Fäller inte så farligt mycket päls och det finns dom som tål dom bättre men det är långt ifrån en garanti. Min mamma tål mina devons bättre än andra katter men hon tål dom inte och måste äta medicin när hon hälsar på.

Ocicat är allt det där du räknar upp….förutom allergivänligheten förståss…

#1 ja varför inte. :) Har dock aldrig träffat en rex, men de låter ju som en bra ras för mig

Min pappa är allergisk så att han ska kunna hälsa på utan att storkna hade ju varit ett plus ;) Men han är allergisk mot nästan alla katter han träffat. - Förutom en, hade gärna haft en sådan katt, men det var en okänd blandras så… ;) Medicin får han nog äta, har aldrig hört talas om en helt allergivänlig kattras tyvärr

La perm så klart.

#2 tack :) Ingen katt är helt allergivänlig, så man får ta det som det kommer 

#4 är la perm en "allergivänligare" ras?  :)

#3 Du får åka runt och träffa lite olika raser så får du se vilken du fastnar för 🙂 Med lite tur kanske du har någon uppfödare nära dig.

En bengal tycker jag också hade passat 😃

Det finns folk som påstår att La permen är allergivänlig.Vissa tål den bättre och vissa gör det inte.

Tror det är nog en ganska individuell fråga egentligen. Mina skogisar passar också in på den beskrivningen. De är livfulla, nyfikna och sociala. Tillgivna och ändå starka personligheter. Mina damer vill vara med vad jag än gör. Men jag tror att oavsett ras, gör många katter så när de har en nära relation till sin människa. De kommer gärna upp i soffan och myser, den ena vill dock sällan vara i knät utan föredrar bredvid eller på bordet framför. Det sägs också att skogisar är en av de katter som passar bäst ihop med andra djur. Vet inte hur mycket det ligger i det påståendet. Mina gillar inte hundar. Men jag tror att det är en vanesak. Allergi beror nog på om man är allergisk mot pälsen eller mjället. Eller om man är allergisk mot något katterna äter. Min pappa kan inte vara med djur om de ätit fisk. Mina får inte fisk, och de kan t.o.m. Sova i hans säng. Är det pälsen som ligger bakom allergin, så är nog inte skogisen optimal. Mycket hår överallt. Lycka till i jakten på en passande katt!

Tycker helig birma också stämmer in bra :) Mina två pojkar är lekfulla, gosiga, nyfikna, sociala, vill vara med överallt och är även otroligt charmiga då alla stannar utanför tomten för att ta kort och klappa. 😃 De har t.o.m vunnit över familjen som aldrig tyckt om katter speciellt mycket! De är rätt pratsamma men inte högljudda, utan mer gulliga läten.

Vill du ha en lugn eller aktiv katt förresten? För rexkatter kan ju vara allmänt ganska aktiva 🙂

Rexkatter är det bästa som finns 😃

Om du vill ha en liten lugnare katt skulle jag rekommendera Ragdoll

#11 av de fem rex raserna som finns i Sverige är ju La permen den som tillhör de lite lugnare.

Åk runt till olika uppfödare och bekanta dig med raserna och prata med uppfödarna så kommer du snart hitta en som passar just er :) Att läsa om en ras kan hjälpa till i valet, men ibland vill hjärtat något annat ;)

Många katter har mer eller mindre de egenskaperna, därför får du också flera olika raser som svar. Min ena huskatt hade passat dig perfekt! Så.

Tänk i stället såhär:

1. Vilken aktivitetsnivå ska katten ha? Låg aktivitet: perser/brittisk korthår, ragdoll. Medel: birma, skogkatt, maine coon. Hög: Somali/bengal. Ungefär.

2. Vilket hårlag föredrar du? Naken? Krulligt? Långhårig? Semi-långhår? Korthårig?

3. Är det någon särskilt som tilltar dig utseendemässigt? Katter med mask, smal kropp, längre nos, kortare nos?

4. Hur viktigt är allergivänligheten? sibir och perm sägs vara mer allergivänliga, men det finns ingen garanti. 

5. Har du en annan katt? Vad för katttyp hade den passat med?

Mysig och busig kan alla katter vara. Men katter med hög aktivitetsnivå är ofta lite busigare, eller jävligare, beroende på hur man ser det 😊

Håller med #16 ! Svara på de frågorna, så kan vi (på forumet) tipsa och fundera utifrån det!

Ja såklart är alla katter verkligen individer, och rasen ska man inte tolka för någon slags garanti.

För att svara på #16´s kloka frågor så är det såhär; min katt får gärna vara relativt aktiva. Lite över medelstrecket, och som för det mesta vill leka om det inbjuds till det. Att den är social tycker jag är väldigt viktigt, den får jättegärna vara med överallt, och "hjälpa" till ;)<3 

Men en sak som krånglar till det lite, är att jag gärna hade haft en katt som inte tackar nej till vare sig lek eller gos. Jag vill kunna mysa lite i soffan med den, eller leka. Beroende på hur jag och katten känner för tillfället. 

Så den får gärna vara väldigt socialt aktiv, lite över-medelstrecket aktiv när det kommer till lek, men samtidigt ej tacka nej till en mysstund! :)

Ang utseendet, bryr jag mig faktiskt inte så mycket. Kattens personlighet lyser ändå igenom. Nakenkatter har jag dock lite svårt med. ;) Men har inte heller träffat någon.

Det är oviktigt jämfört med personligheten.

Allergivänligheten hade varit ett stort plus. Vi bor dock inte jättelångt ifrån varandra, så det hade ju funkat. Men såklart är hade det varit skönt för både honom, katten och mig. Hade jag valt emellan två katter med personlighetsdrag som båda passade mig - den ena allergivänlig - och den andra motsatsen hade jag såklart valt en allergivänliga. Så jag kikar först och främst på de allergivänligare, om det finns några med de personligheterna jag uppskattar! :)

Nix, har ingen annan katt hemma, Men iom att jag pluggar natur (vidare till veterinär hade jag tänkt) så behöver en aktiv katt en kompis när inte jag räcker till. Så hade tänkt skaffa två syskon så de kan sysselsätta sig med varandra när jag är borta.

(Detta kommer också bli min första katt, så den får gärna passa nybörjaren! :)   )

#18 Jag ska vara lite tråkig och påstå att väldigt många kattraser passar in på din beskrivning.

Jag har själv en måttligt aktiv bengal, alltså en väldigt aktiv katt som varje kväll förvandlas till ett mysmonster av rang. Han är med överallt, måste ha ett eget glas vatten så fort jag är i köket, sitter jämte och petar med tassarna när jag lagar mat. Han svarar även alltid på tilltal och ligger i knät varje dag. Sällan jobbigt busig. Samtidigt har jag bekanta med totalt galna bengaler som verkligen inte passar in på beskrivning "aktivitet lite över medel".

Har också haft ett par birmor. Både väldigt aktiva för sin ras, oftast med där jag är, lite pipiga men i övrigt inte så pratiga. Har dock bekanta med birmor som mest ligger i soffan hela tiden. Vissa stämmer alltså in bra på beskrivningen, andra inte. Antar att detta gäller de flesta raser.

Jag anser att du bör fokusera på allergivänligheten, ta med far din och testa om han "tål" några olika raser. Gå sedan vidare därifrån och titta på övriga egenskaper.

#19 ja du har nog rätt i att de finns sådana katter inom de flesta raserna! ..Och ja, varför inte fokusera lite mer på allergivänligheten. Mycket roligare för både mig, katten och pappa då som sagt :)

Verkar vara många dock som tipsar om rexar, läste lite, och några tycker de var svåra att "uppfostra" (en katt lever ju gärna i tron om att den styr världen, så det mesta får man väl lära sig att arbeta runt, men lite principer har man ju) eftersom de är väldigt envisa av sig och hatar tvång. Har ni upplevt något sådant? och hur löste ni det? 

:)

#20 Jag har på nära håll upplevt ganska många kattraser och vet inte om någon jag träffat varit direkt "uppfostrad". Visst, de flesta katter lär sig förhållningsregler och det går att lära dem det ena och det andra men knappast den form av uppfostran som gäller för exempelvis en hund.

"Envisa av sig och hatar tvång" trodde jag beskrev precis alla katter som finns? 😃

#21 jo, såklart, mer eller mindre. Katterna tror de styr världen (eller så är det tvärtom, att det är människorna som inbillar sig detta haha)😃

Förhållningsregler var ett bättre ordval än uppfostring. Nej, jag har inte heller stött på en katt som uppfostrats som en hund. Skulle man försöka hade de katterna jag känner blivit väldigt irriterade och förnärmade ;)

jag tolkade "envisa av sig, och hatar tvång" som att de var lite mer åt det hållet. Annars hade man väl inte skrivit ut det så ofta..? Vissa katter är mer fogliga, och har lättare att acceptera förhållningsreglerna. Med många rexar verkade man få vara ganska envis med. :) Men det varierar såklart också individ till individ.

Besök uppfödare!

Det är så otroligt svårt att generellt rekommendera en ras och dess egenskaper. Miljö, kön, ålder och annat spelar väldigt stor roll.

En uppfödare/fodervärd har ju oftast olika katter av både könen och varierande ålder. Då kan du verkligen få en uppfattning om raserna.

Dessutom kan katter av samma ras te sig ganska olika i beteendet hos olika uppfödare. Det blir snabbt en djungel om man ska ta det i teorin. 🙂

#18 Jag fick en gång rådet att inte ta ett syskonpar. De är då så hårt knutna till varandra att det kan bli svårt för dem att knyta ett riktigt starkt band till dig. Fick berättat för mig att om man tog en kattunge och hade den ensam några månader,blir du som ägare det viktigaste i världen för katten. Om du sedan tar en kattunge till,kommer den ta efter den äldre katten och också se dig som viktigast i världen. Så om man vill ha en riktigt tillgiven och nära relation med katten/katterna så tar man en unge, knyter an till den några månader och sedan ta en lite yngre unge. Som då härmar den äldre i relationen till dig. Eftersom båda kommer vara ungar kommer de knyta an till varandra och acceptera varandra bra ändå, men du som ägare kommer ändå vara viktigast. Sen är det ju förståeligt att det känns tryggast för en kattunge att flytta tillsammans med ett syskon. Men de kommer vara så tajta att ägaren kommer i andra hand. Det är ju ett val man får göra. Vilken relation man vill ha med sina katter. Som sagt, det var det rådet jag fick när jag skaffade katt/katter. Började med en unge och köpte sedan en till som är två månader yngre. De är bästisar, men jag är väldigt viktig. Och eftersom det inte är så stor åldersskillnad har de samma behov av lek och kommer utvecklas ihop. Det var det rådet jag fick och det har funkat jättebra för mig, men jag vet att många förespråkar att man ska ta ett syskonpar, och givetvis att jag fördelarna med det. Tänkte bara att det kunde vara något att fundera över.

#20 Katter går inte att uppfostra så mycket om du tänkte på saker som att inte vara på bordet t.ex. 
Eller det går att göra katterna medvetna om att man inte tycker om det, men det behöver inte betyda att dom kommer acceptera det speciellt när du inte ser på. 😛
Och det gäller alla katter, och det är en del av deras charm tycker jag. 🙂

Jag uppfostrar inte mina katter särskilt längre, utan vi anpassar oss lite efter katterna. När vi äter och har gäster här får dom inte vara på bordet. Men då har vi andra ytor i köket i samma höjd som katterna får sitta på och håller helt enkelt borta katterna från bordet medans vi äter och det brukar gå bra trots att dom i normala fall får vara på bordet. 

Har ju dock inte någon ras att jämföra med. Men tycker inte mina katter verkar mer envisa än andras. 😛

Sen ville jag bara tillägga en sak till #24. Tycker bara det är positivt att dom får ett sånt starkt band och kan man och hittar två katter som kan flytta samtidigt så är det bara positivt för katterna. 🙂 Och det tycker jag personligen är viktigare än att välja att ta en katt före bara för att få bättre kontakt med den. Speciellt om man är borta mycket så katten blir ensam.
Vilket det såklart kan bli ändå om man inte hittar två katter som kan flytta samtidigt. 
Men tycker det är bra att du planerar inför två katter på en gång. 🙂

#24 Va?! Det var bland det märkligaste jag hört, jag tror inte ett dugg på att det ligger någon som helst sanning bakom det märkliga påståendet. Jag har haft ensamkatt, flera katter, syskonpar, äldre katt som flyttat in ny i befintlig kattgrupp samt ensam kattunge som flyttat in i flocken och kan utan tvekan säga att relationen till katterna beror helt och hållet på ägaren själv samt till viss del kattens personlighet. Jag har 6 katter idag, varav en kattmamma och ett syskonpar (kattmammans barn); de är alla de största mammagrisarna (eller rättare sagt mattegrisar 😃) man kan hitta!

Visst kan cornishar vara envisa. Alla katter vi haft har varit lika envisa men för tillfället "vinner" våran maine coon i envishet. en katt är en katt och kan till viss del uppfostras, sen om den gör som du sagt när du inte ser är en annan sak =P. Säger som andra , besök en uppfödare. Då ser du hur katten beter sig och kan fråga en massa.

#26 och #25 Jag bara delade med mig av det rådet jag fick och berättar att det funkade väldigt bra för mig. Men jag vet också att det blir lättare för katterna vid flytt om de känner varandra. Märker exempelvis att mina är betydligt lugnare när de får vara tillsammans vid resor och liknande. Och vet man att man är hemifrån mycket i början är det nog bra att ta två katter dom känner varann sedan innan. Speciellt om man inte har nås katt sedan tidigare. Som sagt , det var det rådet Jag fick av uppfödaren. Ville dela med mig av det bara. JAG råder inte till varken det ena eller det andra. Bara för vidare infon jag själv fick. Min åsikt i ALLA frågor, vare dig det gäller katter eller annat, är att ta reda på så mycket som möjligt och höra så många åsikter som möjligt, tänka och fundera fram och tillbaka och sedan ta vara på det man själv tycker är bra och som man själv tror är bäst. Ville bara bidra med något att fundera lite till på ;)

#25 Haha skulle gärna veta vad katterna höll på med när deras mattar/hussar inte ser! :'D Eller kanske inte, det man inte vet, lider man inte av! ;)

Har två saker som jag hade uppskattat om katten kunde lära sig att jag inte gillade. Först och främst vill jag inte ha de på bordet medans jag äter, annars går det bra. Vet att många katter gillar det här med olika sittplan över markyta. :) och det är spännande att inreda.

Sen så hade jag i största allmänhet velat sova lite ifred. Gör inget om katten vill ligga brevid i sängen. Men den ska lära sig att jag inte uppskattar lek och bita-stortån kl 4 på "morgonen". ;) Min kompis katter gjorde det när dom var små, och genom att nonchalera dom så fick hon dom att efter ett tag ge upp den taktiken! :)

#24 har aldrig hört talas om det, och vet inte om det stämmer. Min kompis katter som nämns ovan är syskon, och de är som dag och natt. Den ena är världens socialaste katt. Den ska hälsa på en när man kommer innanför dörren, vara med överallt och är helt galen i att leka med sugrör ;) Den andra är en typisk "iaktta" katt, som helst ligger i en filt på armstödet och tittar vad resten av oss håller på med! 

Tror nästan det kan stämma till viss del, köper man kullsyskon är de såklart mer fästa vid varandra och tyr sig till varandra både på gott och ont. Gott för att de känner att de har en trygghet, och "ont" för att matte kanske får jobba lite hårdare för att komma dom närmare.     Men har som sagt ingen erfarenhet alls av det du säger, någon annan som fått höra samma sak eller kanske motsatsen? :)

Ja att åka ut och prata med uppfödare är nog det absolut bästa. :) Då kan man ju 1 kolla om pappa reagerar mindre på rasen, och två har man bättre chans att få en kattunge som passar ens personlighetsdrag, hon/han borde ju veta lite vilken unge som har vilket osv. :)

Ang kullsyskon eller "2 olika katter" får vi väl se vad uppfödaren säger, men det lutar definitivt åt att köpa två syskon då dom kommer få vara ensamma en del. Vill att dom ska ha den tryggheten och sysselsättningen iom att jag väljer en lite aktivare kattras. :)

#29 Jag kan varmt rekommendera ett syskonpar och anser att det är det "smidigaste" alternativet för en ny kattägare. Ett syskonpar anpassar sig ofta snabbare i nya hemmet och det är en klar fördel att deras relation redan är etablerad. Jag kan nästan garantera att de kommer få ett starkare band till dig (matte) än till varandra, förutsatt att du behandlar dem väl.

Egentligen kan man inte riktigt jämföra banden mellan andra katter i flocken och människorna, då människorna fyller helt andra behov hos katterna än deras kompisar. Som matte/husse har man alltid en "edge" eftersom man är deras stora trygghet i livet. Relationen människa-katt är således mer lik mamma-barn än den mer syskonliknande relation katter har till varandra.

De är en burma du ska ha såklart! ;)

Kommer alltid finns en burma hemma hos mig sedan jag upptäckte rasen för snart 2 år sedan.

#29 Jag tror inte det blir några större problem. Tycker inte det är svårt att hålla borta våra katter från bordet medans vi äter, men man får ju hålla lite koll. Och då får ju mina normalt vara på bordet även vid måltider. 

Sen i början får man nog räkna med att bli väckt då kattungar är busiga, men ignorerar man så tjänar dom inte på att försöka väckas. 

Och ju äldre katten blir så brukar dom ju kunna sova på nätterna ganska så bra. 🙂