Jag tror du kommer få svårt att hitta en hane till dina hona via detta forum, då majoriteten är emot att sätta fler kattungar till världen så länge det finns ett så pass stort överskott av huskatter som ingen vill ha.

Hade det varit min katt så hade jag kastrerat henne, för jag tror hon skulle må bättre av att slippa fertil-stressen, minskar risken för att hon rymmer vid löp, livmodersinflammation mm.

Vad har du för syfte med parningen? Har du plats, tid och råd? Är katten veterinärbesiktad så du vet att hon är frisk, och vilka krav har du på hanen? Har du plats för att behålla ungar du inte får sålda? Kommer ungarna bli chippade, vaccinerade och besiktade så att de konstaterat är friska till köpare? Det är mer än bara söta kattungar när man ska ta kull, och en huskatt/bondkatt med ungar som blir left overs behövs inte då det finns en uppsjö av dem redan som behöver hem. Tänk noggrant igenom allt innan du genomför det.

Du är modig som vågar söka efter en hane till huskattsavel på denna sidan. Var beredd på mycket mothugg!

Förutom vad som skrivits i ovanstående kommentarer vill jag lägga till en sak.

Om du trots allt bestämmer dig för att låta din katta få en kull ungar ska du innan hon blir dräktig se till att du har skriftiga överenskommelser med personer som vill ha en av kattungarna och som har förmåga att ta hand om en katt på ett bra sätt. Med förmåga menar jag

- att ha råd med bra mat

- att ha råd med dyra veterinärbesök, försäkringar har hög självrisk

- att ha den tid det tar att verkligen låta katten ta plats i ägarens liv

- att förstå att katter kan bli 20 år gamla och att det är i princip omöjligt att omplacera en katt ifall ägaren måste flytta till en bostad där man inte får ha katt

- att förstå att katter orsakar en del oönskade saker som att blomkrukor ramlar ner på golvet, vässar klor där man inte får, spyr på finaste mattan, sprider katthår överallt mm

Listan kan göras längre.

Tyvärr hamnar alltför många kattungar hos djursamlare, missbrukare, psyksjuka, hos någon som inte har råd att ha katt, hos någon där katten blir sittande i en liten lägenhet ensam hela dagarna, hos en familj där ett barn lyckats tjata sig till en katt men att de vuxna inte är beredda att ta ansvar för katten etc

#4 Bra skrivet!

"Tyvärr hamnar alltför många kattungar hos djursamlare, missbrukare, psyksjuka, hos någon som inte har råd att ha katt, hos någon där katten blir sittande i en liten lägenhet ensam hela dagarna, hos en familj där ett barn lyckats tjata sig till en katt men att de vuxna inte är beredda att ta ansvar för katten etc"

Det här är nog så viktigt i sammanhanget då detta problem i mångt och mycket hänger ihop med "huskattsituationen" som råder här i landet. Många kattägare som "vill ta en kull" får förmodligen för sig att det är hur lätt som helst att bli av med söta kattungar och att man kanske till och med kan tjäna en slant på det.

När det till slut finns någon eller några ungar kvar och man inte kan ta hand om dem kanske inte högsta prioritet är att kolla upp blivande ägare och katter hamnar, precis som du skriver, hos djursamlare eller mindre nogräknade personer.

Vi som varit intresserade av katter i många år har nog alla sett flera sådana exempel…

Nicens-Marsvin, utan att moralisera för mycket ber jag dig VERKLIGEN tänka över ditt beslut. Kan du ta hand om ungarna? Kan du garantera att SAMTLIGA ungar kommer till ett kärleksfullt och ansvarstagande hem?

Har du några krav på hanen utöver att han ska vara just en hane? Testad mot infektionssjukdomar? Testad mot någon ärftlig sjukdom? Vaccinerad? Din hona, är hon testad för något?

Sitter med popcorn skålen nu :)

Eftersom jag förr tagit hand om en del vanvådade katter där några har varit dräktiga, andra inte, har jag sett att lämnar man en kattunge eller vuxen katt måste man hålla koll så länge de katter man lämnat lever för det går nästan alltid åt fanders och man måste ta tillbaka dem trots att jag tagit referenser mm. Jag har gjort några misstag men jag har också tagit tillbaka flera katter. Av misstagen har jag iaf lärt  mig att hålla stenkoll.

Förra året blev en vännina mycket upprörd när jag, efter att ha sett vanvård av två katter, som hon köpt av mig, tvingade henne att ge mig katterna. Mamman är en vanvårdad katta som var dräktig när hon hamnade hos mig för sex år sedan. Väninnan talar inte med mig längre men jag vägrar att hålla tyst när jag ser vanvårde djur. Katterna hade det bra i flera år men sedan lät hon katterna driva vind för våg efter en skilsmässa.

Även om man har kontakt med de nya ägarna kan man bli lurad. Det låter bra men skenet bedrar.

Du får samma svar av mig här som på Huskatter. Snälla tänk dig för och ta inte ungar efter din hona.

Gör som någon föreslog, kastrera henne! Vill du sedan ha en katt till, hör av dig till närmsta katthem eller kattorganisation.

Det går tusentals katter ute och far illa, hjälp oss att hjälp dem genom att inte sätta fler kattungar till världen.

Ser att du bor i Listerby. Hör av dig till Ronneby hittekatter så kan du få vara stödhem till en dräktig hona om du det är vad du vill.

Finns nog många som vill ägna sig åt byb.

#4

"Tyvärr hamnar alltför många kattungar hos djursamlare, missbrukare, psyksjuka, hos någon som inte har råd att ha katt, hos någon där katten blir sittande i en liten lägenhet ensam hela dagarna, hos en familj där ett barn lyckats tjata sig till en katt men att de vuxna inte är beredda att ta ansvar för katten etc"

Så du antyder att det är synd om alla katter som ägs av folk som har psykiska sjukdomar?

Usch detta ger mig lite ont i magen. Har bara en fråga, VARFÖR?

# 12 Nej, jag påstår inte att alla som har en psykisk sjukdom inte kan ta hand om en katt men tyvärr har det hänt mig alltför många gånger att det ringt bl a stödpersoner till psyksjuka där katthållningen gått över styr på grund av att den sjuka inte orkat ta ta hela det ansvar som det innebär att ha ett djur. När man ringt mig har läget varit akut. Det finns många olika psykiska diagnoser precis som det finns många olika somatiska diagnoser och är man sjuk ska man verkligen tänka sig för mer än en gång för även om ett djur förvisso är ett fint sällskap så kräver skötseln av djuret rätt mycket daglig omsorg.

Det händer att personer som känner sig ensamma, nedstämda etc skaffar katt för att få värme och sällskap av katten utan att först tänka över om man orkar att ta ansvar för att garantera katten den vård och omsorg som katten har rätt till och som lagen kräver.

#14 Då har de ju åtminstone en anledning (sjukdom). Tycker personligen det är värre med folk som helt enkelt struntar i sina djur. Sedan kan ju alltid oförutsedda saker inträffa, och det är ju sällan någon vet hur deras livssituation ser ut om tio eller för den sakens skull tjugo år. Även fysisk sjukdom kan förstås göra att orken inte finns längre. Man skulle kunna skriva "sjuka" istället för "psyksjuka"…

# 15 Ha anledning, förvisso men katten far ju lika illa för det.

Jag skrev utifrån egna erfarenheter och jag vet inte men kanske är det så att männikskor med psykiska problem/sjukdomar oftare än människor med somatiska sjukdomar hamnar i ensamhet och därför oftare skaffar en katt. Vad tror du?

Jag är fodervärd åt två cornish rex-honor (eller, är åt en av dem då den andra precis övergått i min ägo efter ett års fodervärdskap). Jag kan inte hjälpa att ta illa vid av denna diskussion, då jag har diverse psykiska problem, t.ex borderline, depression och social fobi. Jag är en instabil människa och jag förlorar och vinner nya människor titt som tätt, men ALDRIG skulle jag låta mitt psykiska mående gå ut över mina katter. De är anledningen till att jag lever idag, då jag nu har något att leva för och som behöver och älskar mig. Jag hoppas inte att folk tittar sig blint på psykiska problem hos potentiella köpare, utan dess övriga situation. Genom att sälja ett djur till en person med problem kan du mycket väl ge både djuret och människan ett värdigt liv. INTE ALLTID. Men jag vill stå upp för oss "psyksjuka"… ;)

Det kan ju också vara så att en somatiskt sjuk person inte har samma stödnätverk och därför får man inte reda på i lika stor grad om de inte kan ta hand om sin katt. Tycker inte heller man kan dra alla med psykiska sjukdomar över en kant, då djur faktiskt kan vara ett mycket positivt inslag i deras liv och bidra till att de mår bättre.

Det finns nog fler "friska" människor som behandlar sina djur illa (om man nu kan kalla dem friska) än personer med någon form av sjukdom.

# 17 Jag anade att du kände dig förorättad av mig men jag vill absolut inte göra dig ledsen så förlåt. Social fobi och katt går säkerligen bra ihop och du är du.

Det finns dom med psykiska sjukdomar som tar jättebra hand om sina djur, jag har också social fobi och lider av depression men har inga problem med att ta hand om mina djur utan dom får kärlek, mat och den omvårdnaden som dom behöver varje dag! Men sen finns det också dom som låter sitt dåliga mående gå ut över djuren. Så jag förstår inte varför dom som tar hand om sina djur tar illa upp för texten menade ju endast på dom som låter sitt mående gå ut över djuren så att djuren far illa!

#16 Jag har svårt att tro att det är så enkelt som du vill få det till. Ensamma människor finns det lite varstans, med eller utan sjukdom, med eller utan djur. Människor behöver inte heller vara ensamma för att inta hand om sin djur. Att tro att de fall du stött på ger en rättvisande bild av verkligheten är nog att övergeneralisera lite. #20 Det jag vänder mig mot är att man buntar ihop alla med psykisk sjukdom och mer eller mindre säger att de inte kan ta hand om djur, utan att ha några fakta på detta. Tror det är ungefär 20% av Sveriges befolkning som har/har haft en depression, det är rätt många det…. Jag kan också tänka mig att många med någon form av psykisk sjukdom jobbar deltid eller är sjukskrivna, vilket skulle betyda att de har mer tid för sina djur, än en stressad heltidsarbetande människa.

Fast tror inte hon menade att bunta ihop alla. :) det tycker jag inte heller om när man drar alla över en kam. Det är bara massa fördomar och okunskap bakom det. Jag t.ex går hemma så jag spenderar ju väldigt mycket tid med mina djur. Nästan mer än vad jag umgås med sambon som också går hemma. ;) men sen umgås jag ju inte med någon mer än min sambo så jag har all tid i världen att bara lägga på mina pälsklingar. :) Jag tror att många som mår dåligt psykiskt ofta mår mycket bättre när dom har djur runt omkring sig, det gör jag iallafall. :)

Nu börjar väl tråden gå lite OT, eller? 🙂

Håller med alla föregående, kastrera henne istället. Det finns redan ett stor överskott på huskatter :(

Instämmer här oxå!

TS du verkar inte vara rädd om din katt, du har inga krav på att hankatten ska vara testad mot t,ex Fiv, FeLV. Det står ingenting om att din katt är testad så varför skulle en hankattsägare låna ut katten för att sen få tillbaks en katt som blir sjuk? Jag är ingen uppfödare men jag har för mig att jag har läst att kattungarna till stor del ärver pappans psyke En del unga katter är faktiskt inte intresserade av ungar, är du beredd att mata dem varannan timme dygnet runt? Är katten försäkrad,har du råd att åka in till veterinären för ett akut kejsarsnitt?

# 26 och TS Jag förstår att du som jag och många fler tycker att det är oansvarigt att ta en kull kattungar då det finns så oerhört många kattungar som ingen vill ha men det är ändå bra att inte ta till överord.

Det är helt befängt att tro att kattungar ärver temperament mer från sin far än från sin mor.

De allra flesta kattmammor är helt underbara mammor som tar mycket väl hand om sina småttningar men visst händer det någon katta inte skulle göra det men sannolikheten är så liten så det är inget argument mot att låta ens katta få en kull med kattungar. Men man ska förstås alltid när det gäller att få barn, oavsett djurart, vara medveten om att något kan gå fel och dǻ vara beredd på att klara en svår situation. De gånger som jag sett att en kattmamma inte brytt sig om sina ungar har det varit något fel på ungarna och den situationen är tuff. Veterinärräkningarna skjuter i sådana fall gärna i höjden.

Kattungar kan bli sjuka när de är mycket små och då gäller det att ha tid och tålamod för att rädda dem och dyrt kan det bli.

Vidare händer det men inte ofta att det behövs ett akut kejsarsnitt och det kan vara svårt att som ägare förstå att något inte är normalt. Det händer då lätt att alla kattungarna dör under förlossningen. Kejsarsnitt är inte billigt och det blir några veckors konvalecens för kattan.

Testningar av sjukdomar bryr sig nog få utanför kretsen av raskatter sig om. Hur vanliga dessa sjukdomar är har jag ingen aning om.

Men om allt går bra ska man vara medveten om att om TS:s katta får fyra ungar, två av varje sort, blir denna katta lätt på fyra, fem år,  upphov till ett par hundra katter till, om alla katthonor efter TS:s katta tillåts få ungar en gång, dvs ägaren resonerar som TS gör. Det är alltså helt vansinnigt att låta ens katta få en enda kattunge.

Visst känner nog många som skrivit här att det skulle vara helt fantastiskt roligt att få ungar efter den egna kattan för alla tycker förhoppningsvis att den egna kattan är bäst i världen men när man är vet  hur fort katter fortplantar sig och dessutom är smärtsamt medveten om hur många katter och kattungar som far illa på olika sätt och som är i desperat behov av att få ett hem avhåller man sig från att låta ens egen fantastiska katta få en endaste ungkull.

#27 Jag har haft en katta som inte tog hand om ungarna, inga fel på dem, men kanske på kattan?

TS har även fått en hel del svar inne på http://huskatter.ifokus.se/discussions/52f200fa8e0e746c0a001711-soker-hankatt-till-parning-av-lilla-nova?readstate=false

Jag känner till flera unga katter som inte har tagit till sig ungarna och sen har jag också läst en del nödrop där amma sökes. I en del fall har katten tagit hand om ungarna efter ett par dagar i andra fall inte alls. Här diskuteras det om temperament ärvs från pappan http://norskskogkatt.ifokus.se/discussions/4d717025b9cb46222707dbf7-arvs-temperament-av-pappan Det kanske inte stämmer det en föreläsare sa att forskning har visat att kattungar ärver pappans temperament till 85-90% men 50 % kan jag tänka mig. Det kanhända att en del kattungar ärver mer mammans temperament och andra mer av pappans temperament, men man ska inte tro att kattungar bara ärver mammans egenskaper, genetik är mer kompicerat än så. Det finns ett skäl till att uppfödare inte bara har koll på katthonan och hanen utan också flera generationer bakåt.

# 29 Naturligtvis ärver inga barn mer från den ena föräldern än från den andra såvida det inte är dominanta anlag med det finns som väl är inte så många dominanta anlag.

Det går aldrig att förutse vilket temperament som en kattunge kommer att få mer än att jag förmodar att raskatter är avlade på vissa egenskaper men nu var det ju fråga om det olämpliga i att medvetet sätta kattungar till världen hur bra dräktighet, förlossning, amning och vård mamman än ger sina små.

#30 En del inser inte att just deras kattungar kan bidra till problemet med hemlösa katter,många säger " de har ju redan hem åt alla kattungar".

Jag tycker att det är bra att belysa även den andra sidan att det inte är säkert att kattungarna blir långhåriga med bra temperament och att det faktiskt uppstår problem med t.ex förlossning och amning emellanåt.

Det har funnits ett par trådar här där man har tyckt att det har varit så kul med deras katt som ska få ungar och de har skrivit om det.Sen har de skrivit att katten har fått värkar..efter ett tag har de frågat hur lång tid det ska ta och sedan tystnad och medlemskapet här har avslutats.Vad som hände med katterna vet jag inte.

Det har även funnits andra trådar där katten har tagits akut till veterinären för kejsarsnitt.

Om du tänkt avla så kan du kolla upp vilka sjukdomar som man bör testa för och ställ även de kraven på hanen så gör du allt för att få fram friska ungar. 🙂

Och sen såklart vaccinera, idmärka, avmaska och besikta ungarna innan leverans. 

Men tänk en extra gång då marknaden är väldigt mättad. 
Och tråkigt nog kan det innebära att ungarna blir svårt att sälja för priset man kommer upp i när man hälsotestar och så vidare även fast det är det bästa för ungarna.

Jag förstår dig TS. Jag skulle vilja ha kattungar med mina fina hanar. Jag ville ha kattungar med min hona jag hade för några år sedan. Men jag gjorde det inte. Jag kastrerade mina hankatter. Varför? Enkelt jag vill inte att det skall existera oönskade kattungar. :( Varje liten kattunge förtjänar ett hem som älskar dem och är redo att sköta om dem tills dom lämnar jordlivet av en eller annan orsak. Tänk på alla de oönskade kissar som finns. Det sticker i mitt hjärta att veta att jag själv inte kan göra något åt saken. Eller visst gör jag något, jag har kastrerat dem, jag har adopterat 2 katter från ett katthem och donerat mat åt katthemmet. Vill du verkligen sköta dessa små ljuvliga varelser råder jag dig ta kontakt med ett katthem och fråga om du kan hjälpa dem sköta katter/kattungar. Kanske du kan sköta en redan dräktig hona? Ta och ring, gör en skillnad i kattens tillvaro.

Eftersom TS inte längre verkar delta i diskussionen låser jag tråden.