Jag skulle göra som du, vänta tills man känner att det inte finns någon annan utväg. Du har gjort vad du kan, varit till veterinär med katterna men du känner att det inte är dags. Kisse kan ha ett bra liv fast inte allt är helt ok vid hög ålder!

Kram! 🐱

Om en katt får en allvarlig diagnos som är obotlig eller om man på förhand väljer bort behandling, är det viktiga att man är beredd att fatta beslut om avlivning den dag kattens livskvalitet märkbart försämras.

När det gäller äldre katter är det förståeligt och inte ovanligt att man besparar katten tuffa behandlingar och istället låter katten hänga med så länge diagnosen inte påverkar kattens allmänna mående.

När det gäller Forl är det förstås ett smärtsamt tillstånd, men det är ändå något som inte behöver märkas särskilt mycket på katten. Var det Metacam ni behandlade honom med innebar det även att han fick smärtlindring.

Dessa veterinärer! För några år sedan ansåg en veterinär att en av mina katter hade forl och erbjöd sig att ta bort de enligt henne angripna tänderna mer eller mindre på stående fot då jag tackade nej skrev hon remiss till ett djursjukhus för ytterligare röntgen. Hon sade också att katten hade inflammerat tandkött.

Jag kontaktade då en annan vetereinär som några dagar senare sade att det inte fanns någon forl i den kattens mun men lite karies som dock inte satt där vet # 1 sagt sig se forl. Han såg inget inflammerat tandkött heller. Vet #2 drogade katten lätt så att det gick att hantera henne lätt men hon kände om något gjorde ont men ingen reaktion när han petade på tandköttet.

Allt detta är för precis fyra år sedan. Vad har hänt? Ingenting! Kattan äter duktigt, tuggar gärna i sig råa kycklingvingar så att det knastrar. Forl var det alltså inte för då skulle kattan vid det här laget ha haft mycket ont av forl och haft svårt att äta.

Mitt råd är att alltid när det är något som kräver stora åtgärder ska man se till att kolla med minst två veterinärer för ibland måste man kolla tills man hittar två som säger samma sak.

Kattan som det påstods att hon hade forl var redan då 16 år gammal och började bli för gammal för narkos så i värsta fall hade hon avlivats. Just nu ligger hon på soffan bredvid mig och kurrar trots att hon har en urinvägsinfektion men den håller på att gå över.

Min förra katt fick Forl. Enligt veterinärerna är det smärtsamt. Min katt visade inte på något sätt att han hade ont. Jag märkte bara att han luktade illa i munnen och blev trött. När jag bad veterinären kolla och ev ta bort tandsten upptäcktes det att han hade Forl.

Efter att vi hade opererat bort flera tänder blev han pigg och glad igen. Han uppträdde som om han hade blivit flera år yngre! Efter det fortsatte vi att kontrollera tänderna för Forl med ett års mellanrum, och fick varje år plocka bort en eller ett par tänder.

Han hade inga problem att äta trots att han inte hade alla tänder kvar. Vi fick anpassa torrfodret till en sort med platta bitar som inte trillade ur munnen på honom. Blötfodret kunde han äta som vanligt. Han t o m dödade möss och åt upp, hur han nu bar sig åt.

Om jag minns rätt var han ca 12 år när vi upptäckte Forlen. Vi gjorde 3 tandoperationer med ca ett års mellanrum. Han gick bort i höstas när han var 15½ år av andra orsaker.

Nu skriver du att din katt har en annan sjukdom också. Då tycker jag att du ska be om råd av din veterinär och kanske också inhämta råd från ytterligare veterinärer per telefon eller om det finns någon mer i närheten. Som du säger är det ju viktigast att veta vad som är bäst för katten, så att vi inte utsätter dem för mer lidande än nödvändigt. Hoppas det går bra för er! Mvh Cattisa

Jag måste skriva lite med angående Forl känner jag.

Forl diagnostiseras genom tandröntgen. Jag har haft en katt med väldigt kraftig och allvarlig Forl som inte ens djursjukhusets tandspecialist upptäckte förrän tänderna röntgades p.g.a. envis tandköttsinflammation. I första omgången drogs 7(!) angripna tänder ut (eftersom det var det högsta antal man vågade ta som första åtgärd). Fler tänder planerades att dras, men man kom aldrig så långt p.g.a. tragiska komplikationer och omständigheter som hade med kattens övriga hälsa att göra vilket gjorde att katten aldrig återhämtade sig efter den första operationen.

Jag känner dock flera Forl-katter som med jämna mellanrum dragit ut tänder utan problem och som lever fullgoda kattliv så gott som tandlösa. Inte ens storra torrfoderbitar är några problem att få i sig, eftersom även de är små nog att svälja hela. Katter tuggar/maler inte mat som vi gör med våra tuggtänder. De klipper maten i sväljbara delar.

Min 13-årig huskatt går på kontroll 1 gång per år och röntgar sina tänder. Hon har forl sen flera år tillbaka och få dra ut en eller ett par tänder per år. Hon har fortfarande kvar sina huggtänder.

Jag går till en vette som är specialiserad på tänder med det är ingen stor klinik men bra utrustad. Senast kostade det kring 2.500 kr allt som allt.