kan inte mycket om för unga kattungar, men låter ju lite som det, eftersom den inte har en mamma som lär den saker nu?

det enda jag bara tänkte på är att ta bort handen med en gång och inte låta den leka med dina händer utan ha alltid en leksak ist. den måste ju lära sej att inte bitas och rivas.

även om du bara vill klappa och hon bits ändå, ta bort handen tills hon lugnat sej eller distrahera med en leksak.

finns nog dom med bättre tips såklart :P

Min ena herre gjorde också så när han var mindre och han var mellan 13-14 veckor när jag hämtade honom. Han kan fortfarande nafsa och bitas när vi gosar och även utan förvarning attackera och busbitas hårt. Så det behöver inte vara för att hon var för liten vid separationen men det kan också vara pga det.

Jag skulle själv vilja ha tips på hur man får dem att sluta 😃 Har försökt med ett skarpt nej, låtsats "boxa" med fingret som katter gör med tassen när de säger ifrån, hotat med vattenflaskan (han flyr!), ignorerat det och slutat gosa… Men han verkar bara tycka om bestraffning sån liten uppmärksamhetsnjutare…… Jag tog t.o.m tag i nacken på honom en gång (utan att lyfta) men han började bara blunda och spinna…. 🤔

Det din kattunge gör är inget "dåligt beteende" utan ett naturligt beteende. Dåligt är det bara om du håller kvar handen så att hon kan bita, sparka och riva på dig, men då är det ditt beteende som är dåligt. Likaså om du fyar henne när hon gör så.

En kattunge har mycket energi och har ett stort lekbehov. Att leka är ett sätt för kattungen att öva sig i de färdigheter som den förväntas klara av som vuxen och för en katt är det att fånga och döda byten samt att försvara sig mot och slåss med rivaler eller inkräktare.

Hade din kattunge inte separerats från sina syskon hade de lekt ihop hela dagarna på det sättet och därigenom lärt sig att använda klor, tänder och kroppsspråk på katters vis och även att reglera och anpassa styrkan i bitandet och rivandet för att inte skada varandra under träningen/leken.

Det du måste förstå och anpassa dig efter är att man sällan kan klappa en kattunge särskilt länge innan den här instinkten och leklusten triggas igång. Klappa korta stunder och sluta genast när katten börjar bita (utan att fya).

För att kattungen inte ska bli frustrerad behöver den få utlopp för sin energi och sitt lekbehov, allra helst med en lika leksugen katt. I annat fall är det främst leka du ska göra med din kattunge och för att kattungen ska få utlopp för sitt brottningsbehov kan du låta henne brottas med ett gosedjur eller t.ex. en Kickeroo.

Kattungen ska aldrig tillåtas att brottas med dina händer/fötter eller bita i dig, men då gäller det som sagt bara att lugnt och sansat förhindra att det sker och sedan ignorera katten. Avleda med en leksak kan man också göra, men då måste man vara uppmärksam så att man inte lär katten att bitande leder till lek och alltså är ett bra sätt att få mattes uppmärksamhet.

#2 Som sagt ska man aldrig försöka bestraffa, fya eller skrämma katten i försök att uppfostra den. Inget boxande, knäppande på nosen (som är en gammaldags och helt vansinnig metod) eller tag i nackskinnet, sprutande med vattenflaskor, fräsande, morrande eller andra konstiga beteenden.

#4 I brist på att inget annat har fungerat så har jag testat. Och fyat har faktiskt haft bäst effekt. Spelar ingen roll hur mycket jag än har försökt distrahera, ignorera eller försökt leka av honom buset. Ingenting har hjälpt…

Det var inget boxande på nosen för den delen heller. Utan jag använde fingret och "boxade" till honom på örat för att distrahera honom och det hjälpte för han släppte min hand som tänderna satt fast i…

#5 Ja, att katten slutar "för stunden" är möjligt, även om jag i så fall rekommenderar att man bara säger nej med bestämdhet i rösen, (som en markering) och sedan ignorerar katten. 

Frustration är något som kattungen endast kan lära sig hantera i samspelet med sin mamma i samband med avvänjningen och i den självständighetsträning som följer därefter.

En för tidigt tagen kattunge har inte fått den erfarenheten på ett gradvis och naturligt sätt, och en människa kan aldrig ersätta kattmammans funktion på det sättet.

En katt som inte lärt sig hantera frustration under kattungeperioden och som bestraffas av sin matte när det "gör fel" kan i vuxen ålder utveckla beteenden mot sin matte som är betydligt allvarligare än kattungeinstinkten att leka.

Man ska aldrig utmana/hota eller gå in i psykologisk maktkamp med en katt, särskilt inte om den har handikappet av att ha blivit separerad för tidigt från sin mamma.

#5 Jag trodde inte att du knäppte din katt på nosen, men "knäppa katten på nosen" eller "doppa nosen i kisset när katten har kissat fel" är metoder som fortfarande sprids till unga kattägare från äldre generationer och därför passade jag bara på att nämna det i sammanhanget.

jag tycker du fått många tips sen kanske du kan köpa en till katt så kattungen har någon att leka med och kanske lära sig av:)

Tusen tack !! Jag har en äldre katt men hon är inte så sugen på att leka utan tycker mest den lilla är jobbig. Sonens smällkaramell var en underbar leksak och vi har även köpt en laserpekare som hon har börjat jaga här hemma nu sista dagarna.