![[Olärd]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Mamma vill inte avvisa 14v ungar.
Min hona fick 4 kattungar, 2 pojkar överlevde, den ena har snuttat på mamma jämt och den enda har först blivit flaskmatad tills mamman accepterade honom och han också fick dia hos henne. Det gör ont i hjärtat på både mig och min sambo att det är dags att flytta. Jag har inte annonserat om katterna utan folk jag känner har frågat av den enkla anledningen att jag hellre behåller dem än att de får flytta till en främling. Sambons syster och hennes karl vill gärna ha dem verkar det som, det är karln som är mest på, mitt krav är sista vaccinationen, att jag känner ägarna och att båda får komma till samma familj. Har nu slagits att min katt hona inte avvisat ungarna ännu, de får mysa, snutta, leka, följa och hon vaktar och ropar på dem. Vill ju inte göra henne förtvivlad när hon inte släppt dem. Någon som vart med om liknande?
Hur gamla är kattungarna? Dom kanske behöver stanna ett par veckor till om dom är sena i utvecklingen? :)
Oj, såg nu att det stod i rubriken. Iaf så får jag fått för mig att det är rätt många uppfödare som har kvar kattungarna lite längre.
En del grejer har dem vart sena med, en del saker som välling och låd träning hoppadevi över direkt då de gick på lådan klockrent så fort jag ställde fram den och debvägrade välling och började äta bebis blöt foder som om de alltid gjort det när jag testade.. De ser ut som små katter och inte som kattungar längre, de klarar sig bra med varandra, känns mer som mamman är beroende av närheten då hon inte sagt ifrån.
Alla kattmammor avvisar inte sina ungar.
Jag har en hona som givit di till sin kvarvarande hona i två år.
Kattutan men stolt Plåtis ägare
#4 herregud..
Det är antagligen som du säger att mamman trivs med ungarna, inte att ungarna längre är i behov av sin mamma. Känns det som att de kommer klara sig själva, och faktiskt är 14 v. så skulle jag lämna bort dem trots att mamman fäst sig vid dem.
Vi har en katt som ogärna avvisar sina ungar, när de kommer upp emot 13-14 veckor börjar hon sluta dia dem men hon vaktar ändå på dem, myser ihop med dem och helt enkelt tar hand om dem. Vi har sparat en unge ur en tidigare kull åt henne, och det märks fortfarande, efter 2 år att Zelda är mamma. Trots detta har "ungens" syskon klarat sig suveränt när vi lämnat bort dem.
#6 skönt att höra, hon har dock inte slutat att sporadiskt ge di fast de absolut inte behöver det och bebisarna tycker väl det är mysigt
Starta ny diskussion