Tycker inte du att det finns för många hemlösa katter??

#1 Det är ju det som TS försöker säga, och trots alla hemlösa katter som det tjatas om varje dag så väljer ändå raskattuppfödare att sätta fler liv till världen.

#1, självklart tycker jag det. därför undrar jag varför inte de som har alla möjligheter att ta hand om dem väljer att inte göra det därför att de väljer en speciell ras framför att rädda ett liv.

Fast jag brukar dra liknelsen* varför sätta barn till världen när det finns så många föräldralösa att adoptera*..

#4 Det är ju precis samma sak och jag undrar detsamma 🙂

#4, ja det är ju precis det jag vill få fram? :S

Av de katter som finns i Sverige är knappt 13 % raskatter. Av de 13% så är de flesta kastrerade sällskapskatter.

Raskattsköpare är oftast ute efter en specifik egenskap och skulle avstå från kattköp om den rasen inte fanns.

Alla katter är värda lika mycket men alla har inte samma avelsvärde.

Jag kan pga allergi inte erbjuda en hittekatt ett hem. Men jag hjälper hittekatter på mitt vis. Med min kunskap,med pengar och hjälp med att ta hand om den skänkta maten i vår mataffär och köra den de tre milen enkel väg till katthemmet.

#7, men tänk ändå om kattpopulationen kunde minska med 13-15%, vilket bara det skulle vara en stor förbättring. Hade raskattuppfödare verkligen velat minska kattantalet i Sverige så skulle de inte föda upp katter över huvud taget.

Ja du kanske är allergisk, och det har jag hört förr från raskattuppfödare, vilket jag känner är mest en undanflykt från att faktiskt ta hand om ett djur med lägre avelsvärde.
Alla raskattuppfödare kan inte vara allergiska, och om dom är det så är det ju konstigt om ALLA råkar vara allergiska mot just Huskatter…

Jag föder upp raskatter av en speciell anledning och kan inte ha huskatter.

Varför ska  de som låter sina katter gå lösa ute och para sig och få kull på kull utan att ta ansvar för det, låta andra ta hand om dem? ( I bästa fall ,för det mesta struntar man i sådana detaljer) Jag är trött på att näst intill bli anklagad för att det är fel att ha en ordnad avel på valda raskatter,när jag skulle kunna ta hand om andras slarv istället. Jag vill helt enkelt få ha mitt egna val,

Jag vill ha en allergivänligare pga min och sambons släkt. Jag trivs också väldigt bra med en ras som inte fäller mycket, och jag gillar deras temperament. Jag gillar alla katter, men vill inte ha en annan ras. Även om alla med raskatt skulle skaffa huskatt skulle det ge hem tillfälligt utan att problemet är löst, och det skulle alltså bara öka igen. 
Personligen tror jag raskatter behövs för att hjälpa att öka kattens status. Eftersom uppfödarna följer vissa regler som inte är enligt lag men som är för katternas bästa. 🙂 dom med raskatter började med 12 veckors leveransålder före det var lag t.ex. 

Min personliga åsikt varför man helst ska ta från katthem är för att inte stödja uppfödare som avlar oseriöst. Alternativt ställa krav på sina uppfödare för att öka statusen hos katter. För börjar köpare ställa krav så kanske vissa får upp ögonen för vaccin, idmärkning osv.

#8 Tänk efter lite. Det är inte vårt fel att det svämmar över av hemlösa katter och andra huskatter. Det är ju ingen idé att tjata på  och pika oss som sköter oss! Gå på rätt människor i stället. Dvs de som inte kastrerar sina utekatter.

#9,Och vad säger att vi som inte är raskattuppfödare vill ta hand om andras slarv, om inte du vill det? De katterna är väl inte heller vårat problem, egentligen.

Däremot tycker jag att de som föder upp katter, oavsett om det är hus-/raskatter, har ett visst ansvar över de katter som sätts till världen. Kontrollerat eller ej.

#11 Nu var det inte menat att bli en tråd om huruvida ni sköter er eller inte, utan jag undrade bara varför raskattuppfödare propsar på om att man ska köpa katt från katthem, när de själva inte kan göra det trots alla de goda förutsättningar de har för att kunna ge en 4-5 katter ett bra, kärleksfullt hem.

T.S du är ute på djupt vatten. Tala om för mig som har både raskatt och huskatt varför jag skulle avstå från att köpa en raskatt? Bara  för att folk i allmänhet inte orkar kastrera sina katter och ger bort huskattungar till höger och vänster så ska vi som vill ha raskatter behöva lida för detta?

Att köpa en raskatt innebär en form av garanti, du får en viss katt med känd bakgrund och till ett pris som inkluderar både att kattens förädrar är testade mot de sjukdomar som kan förekomma samt att de är uppfödda på ett seriös sätt. Så är de också dubbelvaccinerade och chipmärkta samt försäkrade.

Sen bor inte alla uppfödare som du tror tvärtom så finns det de som inte har så stor yta och heller inte tar så många kullar. Men det viktigaste av allt är att de faktiskt gör massvis för just huskatter. Inte bara att de går att ställa ut de ger också av sina resurser till katthem som de känner för, och de har som oftats också en alldeles egen lite huskatt. För det är folk som älskar katter.

Vad gör du själv för hemlösa katter?`Själv hjälper jag ett katthem med sakar och pengar och mat. Jag har precis gjort en beställning som kommer i mogron som jag ska köra dit med 8 mil härifrån enkel väg.

Du påstår att din katt har föräldrar som är MCO men fick ingen stamtavla. Den skillanden mellan dig och mig är att jag gynnar inte BYB.

Jag som har varit raskatts ägare fram till nyligen och som inom ett år troligen kommer skaffa ny katt skulle inte köpa en huskatt. Det finns flera anledningar men de främsta är:

1. När jag köper raskatt vet jag att allt som man kan göra för att föda fram friska och sunda individer görs. Det innebär att jag har störst chans att få en frisk och långlivad katt.
2. Jag vet att personen jag köper katten av är seriös och kunnig. Eller i alla fall är det lättare för mig att kontrollera att så är fallet. Jag vet också att personen inte föder upp katter som sedan överges eller släpps vind för våg. 
3. Jag vet att uppfödaren kommer att ta ansvar om något händer i form av dolda sjukdomar osv, det är en konsumenttrygghet, och att jag förhoppningsvis kan få hjälp och stöd därifrån under hela kattens liv.
4. Jag har större chans att få min drömkatt. Alla har vi egenskaper som vi drömmer om hos en katt. Jag vill ha en kelen soffpotatis som inte pratar öronen av mig. Därför dras jag mot britter, selkirk och liknande. De har det temperamentet jag letar efter. Jag tycker att devon är ursöta men skulle inte få för mig att köpa en för vi passar inte ihop. Köper jag huskatt så får man ju mer eller mindre hoppas på det bästa.    

Dessutom som grädde på moset så vet jag att 95% av alla raskatt uppfödare skulle sluta avla på sin ras om det fanns tusentals hemlösa av den rasen. Om marknaden var så mättad att det inte gick att hitta hem till alla. Hur vet jag det? Jag har själv deltagit i diskussioner där uppfödare medvetet drar ner på antal kullar när de känner att marknaden håller på att bli mättad. 

När det däremot kommer till huskatts "uppfödare" så bryr de sig inte det minsta, De ser det mer som en rättighet att få ta hur många kullar de vill oavsett om det finns köpare eller inte. Det anser jag är oansvarigt.

#13 det är väl en åsikt utifrån vad man anser är en bra avel eller inte? 

Sen skaffar man väl den rasen man trivs bäst med? 🙂

#8, problemet är att huskattpopulationen inte skulle gå ner i vilket fall.

För även om vi skulle trolla bort varenda raskatt imorgon, och samtidigt trolla på ett sätt så att det inte längre fanns kattallergiker och att man verkligen kunde ersätta precis alla raskatter med hemlösingar i dessa hem så föds det fortfarande långt, långt fler huskattungar varje år än det finns hem till katter överhuvudtaget. Så det skulle ta fem år kanske innan vi är tillbaka på ruta ett. Ännu kortare tid om folk istället för att köpa hemlösingar köper från folk som antingen hade avlivat eller behållit om de inte blivit av med kattungarna.

Och vad har hänt då? Tja, vi har utrotat vår enda chans att behålla vår gamla svenska korthårskatt, den med anor från järnåldern, för europén går ju samma väg som de importerade raserna. Och vi har ersatt alla seriösa uppfödare som visar att katter är värda massor med omsorger och minsann får kosta pengar med oseriöst uppfödda katter där folk inte tänker på katterna för fem öre utan bara på sig själva. Utan att göra någon skillnad överhuvudtaget.

Och ska man se på det mer praktiskt så är det så att även om alla raskattuppfödare lägger ner nu och bara låter de kullar som faktiskt är på väg födas så tar det ändå 15-20 år innan raskatterna är borta. Och om de successivt ersätts av huskatter så kommer vi inte se någon förändring alls, inte ens kortsiktigt. Plus att alla raskattägare som det tidigare sagts inte kan ha huskatter, och även om de kan ha huskatter kan de inte ha skyggisar på grund av sin livssituation.

Så nej, att sluta avla raskatter är inte lösningen, lösningen är att få ner antalet huskatter som föds varje år.

Haha herre….. Gud förbude att man säger något negativt om raskattuppfödning.

Trodde kattälskare älskade ALLA katter oavsett ras? Då borde det väl vara rätt enkelt att sluta föda upp dem och istället ge hemlösa katter ett bra hem istället? Tänk om alla 15% av raskatter byttes ut mot hemlösa kissar istället, då är det plötsligt 15.000 FÄRRE katter ute på gatorna.

#18, läs min #17.

Allmänt knapplån.

Uppenbarligen är det väldigt vanligt med blandrasavel numera. Hur kan det komma sig? Säljer raskattuppfödare sin katter till fel personer?

Hur noga är ni som säljer raskatter till sällskap vart de hamnar? Hur många av er kastrerar ungarna innan de säljs för att var på den säkra sidan?

Eller är det registrerade uppfödare som är oseriösa och avlar utan att registrera sina avkommor? Någonstans har ju "problemet" uppstått.

#18 Varför gjorde inte du det? 🙂

Edit: Med det menade jag helt enkelt bara att vi har väl alla våra önskemål. Nästan alla i alla fall.

#13 Jag propsar inte på katthem. Jag tjatar dock om god uppväxt, allra minst vaccinerad och 12 veckor. Tyvärr är "söta ungar" viktigare än huruvida de fått en ok start i livet.

# 18 Inte nog med att du köper en raskatt fast utan stamtavla du kan inte räkna heller.

#12 Det är du som ställer frågan och har skapat tråden. Och jag och alla jag känner tar ansvar för vår avel. De som inte tar ansvar är ju de som sätter ut kattfamiljer i igentejpad låda för att dö, slänger ut mamma med 6-veckors ungar i skogen,låter mamman föda ute och klara kullen själv.. Det är inte raskattuppfödare som gör på detta viset.Men ändå ska vi skällas på.

Och nej,du behöver inte säga något negativt om raskattuppfödning/uppfödare! För alla vi tycker det är för hemskt hur huskattfolk i allmänhet uppför sig.Jag älskar katter,gråter när jag läser om hur folk gör mot oskyldiga katter. Men det löser inga problem  med att skälla på oss och tycka att vi ska ta hand om hittekatterna,i stället för att föda upp rasrena djur med stamtavla och alla tillbehör.. Du får gå på folk som gör fel.För det är banne mig inte vårt fel eller vårt ansvar.

TS, du verkar tycka typ "katt som katt". Är det bara med katter du har den inställningen, eller är det samma med hundar? Dvs att någon som gillar colliehundar skall tvingas köpa pitbull istället för att det finns ett överskott på dem? Känns lite trist att man inte skall få köpa den typ av katt man vill ha. Tänk om den som älskar colliehundar inte ens vill ha pitbull? På samma sätt som den som älskar cornish rex t ex inte vill ha huskatt. 

Det handlar ju om olika marknader. Det finns en marknad för huskatter, en marknad för cornish rex, en för norsk skogkatt, en för ragdoll osv. Huskattmarknaden är väldigt mättad, vilket man ser genom de överfyllda katthemmen. Cornish rex är en väldigt liten ras, och har därför ingen mättad marknad. Norsk skogkatt är en väldigt populär ras och där har jag hört att uppfödare ibland drar ner lite på aveln för att marknaden börjar bli lite mättad. En seriös uppfödare tar hänsyn till marknaden och minskar på aveln om tillgången överskrider efterfrågan. Därför är det inte seriöst att föda upp huskatter. 

Och just därför bör man inte heller köpa katt från dessa huskattsuppfödare. För att det är bättre att gynna seriösa uppfödare än oseriösa. 

Mina rekommendationer till folk som vill ha katt brukar alltid bli:
om personen är intresserad av raskatt: vända sig till en seriös uppfödare av registrerade katter
om personen är intresserad av huskatt: vända sig till ett katthem i första hand eller ta en omplaceringskatt. Huskattsuppfödare rekommenderar jag inte att vända sig till då de bryr sig mer om sig själva än om katten.

Är det inte omsorgen om katten som är viktigast egentligen? Varför skall man gynna någon som inte tycker att katten är värd någon omsorg?

#20 Jag tror egentligen inte att riktig blandrasavel är så vanligt. Jag tror det är desto vanligare med ren huskattsavel men där man säger att mamman eller pappan är av en viss ras.

Jag är volontär på katthem och har tre därifrån, tog dessutom två kattungar från en tjej i samma hus som oss som fick en kull av sin okastrerade hona, kan med gott samvete säga att fler borde göra som jag. :) 

Jag tycker att vi ska koncentrera oss på att hjälpa de som faktiskt är hemlösa innan vi tänker på att avla fram fler katter, då speciellt huskatter eftersom de avlas fram hur som helst, vart som helst och när som helst, ofta utan någon speciell tanke på hur katterna ska säljas, vart, till vem och för vilket pris. 

Raskatter föds oftast upp av seriösa avlare som förmodligen behåller sina kattungar tills de får ett seriöst hem. Folk som avlar huskatter hur som helst vet ofta inte ens att deras katt kommer hem dräktig eller dennes hane har gjort en hona dräktig.. "hoppsan, får jag fler katter nu?? måste bli av med dem fort - första bästa hem!!" kan det låta. 

Nej - huskatt avel bör avta, vi har redan flera tusentals katter som behöver hem - huskatter för det mesta antar jag. Har inte sett en enda raskatt på katthemmet som har slängts ut och hittats ensam någonstans, bara massa huskatter. Därför tror jag att raskatter tas på större allvar av folk som köper de…

Så länge folk avlar på sina katter hur som helst kommer det fortsätta finnas hemlösa katter och trycket på alla katthem lär fortsätta vara enormt. Vi kan till exempel inte ens ta in fler katter nu för att vi har fullt, så ska det väl inte behöva bli bara för att folk avlar för mycket och struntar i att kastrera.

#18 Så om t.ex en pudelägare eller papillonägare inte vill köpa en amstaffskorsning eller blandras på ett hundstall, så älskar de inte hundar? Jag förstår inte logiken.

Ska också rashundsuppfödare lägga ned sin seriösa uppfödning för att oseriösa blandrasuppfödare föder fram blandrashundar som hamnar på hundstall och blir hemlösa?

Jag köpte ingen från katthem eftersom jag ville ha något annat, precis som ni som föder upp raskatter eller som gillar ett visst utseende. Vi har en katt från katthem redan och vi har varit jourhem åt flera.

Varför ska inte jag få ha lite önskningar om hur min katt ser ut, när andra får ha det?

Och som någon skrev tidigare: någonstans måste blandrasaveln ha börjat. Varför kastrerar inte ni de ungar som säljs, eftersom ni nu tycker att blandrasaveln är ett så stort problem? Ni kan antagligen inte ha hittat rätt hem åt dessa katter som fortsätts att avla på. Så bli inte sura på oss som köper bladraskatter när det är NI som gjort det möjligt genom att sälja okastrerade sällskapskatter.

#26 Nej, du kanske har rätt i att det inte är vanligt men det förekommer uppenbarligen.

Skulle någon av er påstå att det inte finns något rasinslag i huskatterna på denna bilden?

 *bild raderad*

jag kan tycka att det är lite samma samma att köpa raskatt och köpa katt från katthem. visst, en raskatt är en "nyproduktion", men uppfödarna gör ändå ett hästjobb med att höja katters status, är med och betalar i kattklubbar som gör vad de kan för att sprida info om katter, försöker sprida kunskap om vad som krävs vid uppfödning och avel och arbetar bevarande. bakom en ras ligger ett enormt avelsarbete som jag tycker är viktigt att bevara. katter från katthem är inte bara en god gärning utan det stödjer också verksamheten vilket jag tycker är kanonviktigt. man får en katt från en verksamhet som brinner för djuren. det är ju egentligen inte kattköparen som städar upp efter andra, det arbetet gör hemmet. köparen stödjer verksamheten och får hem en katt som behandlats på bästa sätt sedan den kommit in.

sedan kan jag tycka att viss huskattsuppfödning abslout ska få förekomma under den förutsättning att det sker på "rätt sätt", alltså att huskattungen inte ska behandlas sämre än raskattungen. att huskattungen har fått de vaccinationer den ska ha, att den blivit märkt och registrerad innan den säljs, att den faktiskt är minst 12 veckor gammal, och att föräldrarna är testade mot de sjukdomar som kan förekomma bland katter.

jag tror att en kontroll av katter i stort skulle hjälpa kattens status, inte förbud om att avla.

jag och min sambo stod och vägde mellan hittekatt eller raskatt, och valde raskatter. jag valde mellan två verksamheter som brinner för katter, och valde fördelarna med raskatt framför omplacering.

# 29 Om du nu ville ha en  MCO varför köpte du inte en reggad? Är du för snål? Förstår du inte att de pengarna  går direkt ned i BYB ficka utan någon tanke på omsorg om katterna. Det finns en familj som tjänar massvis md kosing på att sälja dessa katter jag hoppas att det inte  var av dem du köpt.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Raskattuppfödare kan sluta föda upp men det kommer inte lösa problemet eftersom det inte är primärt vi som skapar överflödet av huskatter. Det som behöver stoppas är tillflödet av huskatter. Hur påverkar ett avelsstopp på raskatter det?

Man köper ju precis den katten man vill ha. Det handlar aldrig om att man köpt en huskatt och att det är där felet sitter utan handlar mer om att åsikterna går isär angående vad man vill stödja och vad man tycker är fel att stödja. 🙂
Som t.ex med andra djur som säljs på djuraffär också. Djuren i sig har inget sämre värde, men ofta kommer de från grossister där djuren som det avlas på har det sämre, bor i en liten bur och är en avelsmaskin mer eller mindre. Köper man då från djuraffär bidrar man till den aveln.

Något liknande existerar ju tyvärr redan idag även hos katter när vissa insett att det finns pengar att tjäna på att avla fram blandraser. Och det finns ju tyvärr dom som inte bryr sig om mammans hälsa utan utsätter henne för flera parningar. Fanns ju nån som tog emot långhåriga katter t.ex och avlade eller sålde vidare som någon särskild ras och tog mer pengar för katten. Eventuellt håller dom sig kanske inom lagligt antal parningar, men alla har inte gjort det (och det kan man förstås anmäla).

Vi köpare får helt enkelt ställa lite krav och vara noga med vem vi köper från. 🙂Vill dom inte vaccinera, så köp inte. Väntar man tillräckligt länge hittar man nog det man söker ändå om man är ute efter en viss färg t.ex. 

Och det gäller ju inte bara huskatter heller, utan man bör alltid vara noga med valet av uppfödare. Nu när jag började söka efter min tredje katt så har jag frågat runt om det finns någon uppfödare man bör akta sig från eller om det finns bra saker att veta om någon särskild uppfödning. Och jo det fanns det. Så vet i alla fall en raskattuppfödning jag inte skulle vilja stödja.  

Förstår att det är ett känsligt ämne när det gäller djur för att man har ofta väldigt bestämda åsikter kring det. Men jag tror det kan vara en bra sak att diskutera, och dela tankarna vidare kring detta. 
Men att försöka hålla en vänlig ton mot varandra även om man inte håller med varann. 🙂
Vilket inte alltid är det lättaste när man ska försöka uttrycka sig i skrift. Men man får göra sitt bästa.

#30 Jag trodde det var birmor😊

Jag anser att det borde finnas raskatt någonstans bak i släkten hos varje huskatt. Hur har dessa huskatter annars uppkommit?

#35 Det är väl tvärtom att raskatterna har avlats fram från huskatter från början ?

#36 Haha okej😊

Men om man har en katt som man vet har en renrasig förälder.. blir folk "sur" om man skriver att man har en katt som är 50% skogkatt och resten huskatt, varför då ? det är ju hela sanningen.

#29 Och du bara fortsätter att skuldbelägga raskattuppfödare ! Varför anklagar du oss kollektivt? Vi är alla olika och gör olika. Jag kastrerar sällskapskatter,vilket flera av oss gör. Jag trodde att du älskar alla katter? Men jag har tydligen fel,för raskatter har du inte mycket till övers för.

Sen så är det ju många veterinärer som helst inte vill kastrera innan 6 månaders ålder.
Vilket är synd att man ens ska behöva göra för att inte riskera att det avlas vidare.

Finns ju tragiskt nog de som t.o.m köper en hemlös kattunge som sedan används i avel. Så inte ens då är det säkert att folk förstår problematiken kring hemlösa tydligen.

#35 Korsning birma/ragdoll stod det i Blocketannonsen och något av dom eller båda lär det ju vara med tanke på utseendet. Det är iallafall inte random huskatt som har sprungit på byn och parat sig. 😉

#39 Det är synd tycker jag att inte fler veterinärer är öppna för att kastrera tidigare för det skulle ju kunna minska ner blandrasaveln betydligt. Huskattaveln i övrigt är förmodligen lite svårare att komma åt iallafall på kort sikt.

#40 Jo det blir ju en säkerhet för uppfödare och katthem. En säkerhet jag inte tycker ska behövas egentligen. Men det går ju tyvärr inte skriva giltiga kontrakt gällande djur. 
Mm där behövs det nog lite regler tror jag för att det ska bli en större skillnad.

#40 Men det lät ju ganska trovärdigt, tycker jag. :) ser ju ut som såna katter så..

Om alla raskattsuppfödare slutade att avla på sina djur, så skulle det som sagt inte spela någon roll.
Det är faktiskt inte raskatts uppfödarna som bidrar till alla hemlösa katter, dom kan inte heller göra något åt det själva.
De man måste nå och få ut information till, är alla som har huskatter.
Man måste få dessa människor att förstå att man kan/bör inte ta ungar på Missan, för det finns redan så många huskatter som behöver de hem som Missans ungar skulle placeras ut i. 
Så även om raskatter skulle försvinna, så skulle problemet med hemlösa finnas kvar. För såvida inte fakta och information kommer ut till fler människor, så kommer folk att låta sina honkatter gå på p-piller utomhus, eller bara ta kullar för att deras katt säkert skulle  ge fina och goa avkommor.
Allt handlar om efterfrågan. Så länge som det finns människor som vill ha raskatter av någon anledning, så kommer de att födas upp. Om ingen ville ha siameser så skulle det ju inte finnas någon poäng för uppfödarna att fortsätta.

Sedan gäller det som med allt, att välja rätt försäljare. Jag tycker man ska undvika att köpa från de som vill ha ett par tusen för en katt som inte ens är vaccinerad, och som har blivit ''förfinad'' i och med att den minsann har 25% norsk skogkatt, 80% Maine coon och 5% ragdoll. Spelar ingen roll, katten är inget annat än en blandras, eller med korrekt ord, en huskatt. Och har den inte ens blivit vaccinerad så är den inte värd 3500:-, för de pengarna skulle gå rakt ned i uppfödarens plånbok och h*n skulle ta en ny kull inom kort och tjäna storkovan…
Samma gäller de som har vanliga hederliga bonnkatter. Föds de med lång päls så blir de ju automatiskt renrasiga skogkatter tydligen🤐
Och är det inget speciellt alls med ungarna och de är vanliga röda eller svartvita, ja, då kan man ju ge bort dom för sådana katter är ju mer vanliga än treklöver på en gräsmatta.
Så ja, det är ju verkligen raskattsuppfödarna som måste ta itu med det här. Skäms på er som föder upp raskatter altså… för jag är ju så säker på att alla huskattsuppfödare skulle försvinna de med bara ni försvann… så bort bort med er… *rejäl dos av sarkasm*

#25 och några fler har en mycket bra poäng. Raskattsmarknaden och huskattsmarknaden är två helt skilda saker. Att seriösa raskattsuppfödare slutar med sin ansvarsfulla avel (med hälsotester och allt vad det innebär) kommer inte göra att alla random personer som anser att deras jättesnälla katthona bara måste få en kull (för att det är så gulligt med kattungar) istället bestämmer sig för att kastrera sina katter för att inte spä på marknaden ännu mer. 

Raskattsuppfödarna är inte problemet här, det är alla dessa personer som inte ser till kattens bästa, de som bara är ute efter att tjäna pengar på oseriös avel och självklart alla de oansvariga personer som låter sina katter springa ute fertila hur som helst.

#29 Du ville ha något annat, och därför gav du inte stöd till katthem och köpte en hemlösing (det du beskyller oss för att vi inte gör) eller köpte en seriöst uppfödd katt (raskatt), utan gav stöd till oseriös uppfödning och BYB? Det som är det sämsta valet man kan göra om man nu bryr sig om kattens status och alla hemlösingar där ute, och sen så hoppar du på raskattsägare. Det däremot förstår inte jag.

#44 T.om raskattsmarknaderna är olika. Jag skulle inte tänka mig ha en perser, t.ex. Så mina två katter tar inte någon perserkatts hem. Eller brittiskt korthår, eller norsk skogkatt eller ragdoll, osv.

Måste bara hoppa in lite här.

Är själv stolt ägare/matfixare/värmedyna åt två underbara bonnkattskillar på 13 v och kan inte förstå att det kan bli sådant tjafs om raskatter vs huskatter. Alla katter är underbara och det spelar väl ingen roll vad för sort man väljer och varför. Man går ju efter det man känner passar för just en själv.

Självklart ska mina killar kastreras och jag tycker även att dom flesta andra också ska steriliseras/kastreras just för att slippa ännu fler hemlösa katter eller ve å fasa låta dom råka ut för folk som tycker det är ok att "nacka" kattungar.

#46 Det har nog aldrig varit något "tjafs" om huskatt/raskatt, det det hela handlar om är att många här - inklusive mig själv - inte tycker att man skall gynna oseriösa huskattsuppsuppfödare. Det viktiga är ju att katten får den omsorg den är värd.

Precis så jag tycker.. spelar ingen roll var katterna kommer ifrån. Alla förtjänar att älskas 🙂

Jag har varit jourhem åt 3 kattungar hittills och för tillfället har jag 4 friska glada huskatter som jag älskar över allt annat och skulle inte byta dom om jag så fick miljoner! Våra katter är som våra bebisar.. :)

Den dag som det finns 150.000 hemlösa burmor kommer jag att sluta föda upp

Fram tills dess anser jag att de som skapar och underhåller problemet med hemlösa katter är de som ska stå till svars och tänka över sitt handlande. 

Vill man ha en huskatt tycjer jag att man kan börja med att titta hos katthemmen och hjälpa de katter som redan finns och behöver hem, snarare än att främja "uppfödare" som spär på kattpopulationen ytterligare. Om ingen köper så finns det ingen marknad att föda upp fler huskatter

Det är inte raskattuppfödarna som skapat situationen med hemlösa katter men vi är väldigt engagerade i att skapa högre status för katten i samhället, informera om vikten av kastrering och id-märkning
Vi försöker i möjligaste mån avstyra folk från att ta en kull på sin söta huskatt för KATTERNAS SKULL

# 50 Exakt! En eloge.🌺

jag tror mer på att folket ska få kravet på sig att se till att kastrera sina katter innan det händer "olyckor"…

sen är jag väl en av dom få som tog en kull kattungar på mina (antar ja) huskatts honor och dom jag inte blev av med avlivade jag …

DET är nått jag tycker att folk ska göra med "olyckor" eller planerad huskatts avel då skulle nog kattbeståndet minska

och innan alla knyter knut på svansen … så viste jag inte bättre utan hade fått höra att det skulle vara bra för honan att få en kull innan sterelisering …

Bara några spontana funderingar här. De här huskattsuppfödarna. Skulle många av de låta bli att ta en kull på sina söta, snälla hona även om de slutade gynnas? Honan är fortfarande så snäll och söt. Kattungar är fortfarande jättegulliga. De flesta huskattskullar är ogenomtänkta eller oplanerade i vilket fall, att jag tror få funderar över hur marknaden ser ut. Visserligen skulle kanske några av uppfödarna falla bort, men jag tycker det låter som en lång väg att gå. Många verkar "bara vilja ta en kull" på sin fina hona och de överblickar nog sällan. Det finns möjligt bekanta som gärna vill ha en unge, men hur hårt håller ett sånt löfte? Och om det blir fler kattungar än vänner och bekanta? Därför håller jag med #52; att det ska vara krav på kastration och att medvetenheten om de fördelarna ökar. Den vägen låter i mina öron enklare.

Det är fortfarande ingen som förklarat för mig varför raskattuppfödare inte kastrerar de katter som säljs till sällskap, innan de släpps iväg till nya hem? Eftersom ni inte alls är glada över att folk avlar vidare på dessa katter, så tycker jag att ni borde gjort mer för att förhindra fortsatt avel på dessa djur.

För som sagt, det är inte huskattuppfödarnas fel att blandrasaveln finns, någonstans måste ju de fått chansen att börja…. ;)

Eller är kastration bara en onödig utgift för er, anser ni? Eller har ni inte tid och råd att behålla kissarna tills de är gamla nog att genomgå en kastration? I såna fall, hur oansvarigt är inte det?

#54

Jag kastrerar de katter som av hälsoskäl inte ska gå i avel.De andra säljs okastrerade .Det har varken med tid eller ekonomi att göra.Utan är en backup i min uppfödning.Om det går på tok med den katten jag tänkt använda i min avel kan jag ev låna tillbaka en parning på någon av de andra katterna.

De flesta veterinärer vill inte kastrera katter innan 6 månader?? Att spara kattungar i 6 månader är svårt speciellt om det inte finns utrymme att skilja hanar och honor åt så det inte bli parning mellan syskonen eller föräldrarna. De som avlar går back flera tusen om året och lägger ner enorma summor på sina katter det är väl klart som fan att de har råd att kastrera? Dumt påstående!

#54

Allt fler uppfödare väljer att kastrera sällskapskattungar innan de säljs. Det största problemet är att de flesta veterinärer inte ställer upp på detta. Det spelar ingen roll hur mycket du vill kastrera kattungarna innan försäljning, om ingen veterinär i närområdet ställer upp är det kört.

Själv har jag bott i storstadsregioner i princip hela tiden jag har fött upp så jag har inga problem att hitta veterinärer som kastrerar tidigt och således gör jag just detta. Främst för kattungarnas skull.

#54 Även jag kastrerar de kattungar som inte ska gå till avel. Hanar kan jag få kastrerade här i Malmö men med honorna måste jag köra runt 15 mil (tur och retur) för att kastrera. Det hela är alltså genomförbart för mig. Har detta nu kvalificerat mig att få tycka att avel på huskatter är riktigt onödig?

#54 Det är ett konstigt resonemang du har där som påstår att det är raskatts uppfödarnas fel att det finns så mycket s.k. blandrasavel. Köper man en sällskapskatt borde man inte börja med avla på den hejvilt i syfte att tjäna ihop det som man betalade för katten från första början. Det brister helt enkelt hos dessa oärliga människor som parar sin sällskapskatter utan vare sig hänsyn till överpopulationen av katter i Sverige eller respekt för uppfödaren. Och som många redan har nämnt är det inte så lätt att få tag på veterinärer som kastrerar innan 6mån om man bor långt från någon storstad.

Det verkar som att varje gång du inte har några vettiga motargument så börjar du skylla på andra. Synd tycker jag. Om du bara kunde förstå att de flesta människor här endast menar väl och sluta att beskylla dessa för andras misstag så skulle inte det bli ett sånt tjafs.

#59 då kan ju ni sluta beskylla andra då för att vara dåliga människor för att man hellre väljer att skaffa sig en huskatt framför en raskatt.

#60 Vem har gjort det?

I stort sett alla på det här forumet är emot folk som köper huskatter. Så fort man nämner det så får man otrevliga kommentarer.

#62; Nej, alla här på forumet är emot oseriös avel och människor som bidrar till kattens dåliga status. 
Att köpa huskatt från katthem tycker samtliga är helt underbart, och de flesta uppfödare har själva en egen liten huskatt. 

Att föda upp eller stötta BYB, det är det alla är emot. Stor skillnad. 

Jag har just nu en raskatt, och ännu en på ingång. Men om något år eller två kommer vi köpa en 3e katt och för mig är det självklart att denna ska komma från katthem.

#60: Men det är det väl heller ingen som gör. Man uppmanar bara människor att inte stödja oseriös avel, för katternas skull.

Det är väl snarare dem som lägger ut långhåriga kattungar för flera tusen och påstår att dem har diverse raser i sig som spär på klyftan mellan huskatter och raskatter.

Är ju dem "uppfödarna" som gör såna stora skillnader i priser bara för att dem slänger med 25% birma i annonsen så dem ska kunna ta ut flera tusen för kattungarna som är långhåriga men dem korthåriga säljs för 100 lappen. Och folk som försvarar blandrasavel och säger att rasägare inte tycker deras katter duger. Men hallå, dubbel moral, man skjuter gärna till några tusen lappar för att få en blandras men en vanlig bondkatt ska ju helst vara gratis. Är ju alla dessa som genom att uppmuntra dessa säljare med att betala dessa summor för att man själv nu anser att det är lite finare med en katt vars föräldrar som är den ena eller andra rasen så ens egen katt ser ju exaaaaakt ut som en chinchilla perser fast utan stamtavla och alla sjukdomar. jo men visst. Om man nu anser att huskatter är lika mycket värda (som alla de som klagar på rasägare hävdar att dem tycker) varför köper man inte bara en långhårig huskatt för 1000 kr på ett kattstall? som dessutom är vaccinerad, chip märkt och om könsmogen redan kastrerad, men den kanske inte var värd det priset då om det inte ingick 12% burma i?

#62 Nej verkligen inte. Och väldigt många har huskatter själv dessutom 🙂

Och för att svara på frågan om varför vi inte kastrerar våra kattungar innan vi säljer.

för det första tror vi gott om folk och tror att ett kontrakt där bägge parter skriver under skall vara nog för att köparen skall respektera vår överenskommelse.

för det andra tror många köpare att det är fel på katten om man skriver ut att den är kastrerad, dem tror att den är sjuk el defekt och svarar ej på annons.

för det tredje är det få veterinärer som utför tidig kastrering då veterinärförbundet föreskriver att katten skall vara minimum 6 månader vid kastration (detta ganska nyligen, innan dess låg det på 1 år) För att en veterinär klinik skall gå med på att kastrera innan 6 månader innebär det att dem har speciell utrustning för det, därför att det är inte samma som att kastrera äldre katt, veterinären själv måste också lärt sig ingreppet.

Du har också biten med om det går fel, kliniken har inte veterinärförbundet bakom sig som backar upp då du gått emot deras rekommendationer.

för övrigt finns det många som anser att det inte är bra för en katt att bli kastrerad tidigare än 6 månader så många väljer bort det pga att dem är rädda att kattungen skall fara illa.

att sitta med en kull kattungar tills dem är 6 månader och sedan kastrera och sälja är inte heller ett alternativ då smitt trycket i hemmet blir högt med så många katter och att få katterna sålda till ett rimligt pris är inte lätt när dem börjat bli så pass stora.

#63 Mycket bra skrivet

Jag kastrerar mina hankattungar innan leverans, har precis nyligen hittat en veterinär inom 10mil som gör det, innan åkt mycket längre

Ännu har jag inte hittat någon som kastrerar honor men det är ett mindre bekymmer eftersom de oftare ingår i avelsprogram hos uppfödare eller blir kvar hos mig

#67
DÄR HAR VI DET! Ni kastrerar dom alltså inte därför att ni inte får katterna sålda vid 6 mån för samma summa som om de varit kattungar. ;) Har man inte plats eller möjlighet att ta hand om en kull kattungar tills dom är gamla nog att kastreras (för att förhindra blandrasavel) så kanske man helt enkelt inte borde föda upp katter??

Och minsann, ni som säger att huskattägare inte gör rätt val vid köpare av kattungar… Ni kan visst också felbedöma en köpare, men då heter det MISSTAG tydligen, när en som säljer huskattungar väljer fel hem då är det plötsligt OANSVARIGT.

Nu har jag kollat igenom hela tråden, och vill påminna om att tänka på tonen så kan tråden hållas öppen. 🙂

#69 Förstår inte varför den frågan ställs här?

#70 
Rekommendationerna är 6 månaders ålder vid kastrering, mamman börjar ofta stöta ifrån sig ungarna för att göra dom självständiga och det händer trots allt att det inte går att ha kvar någon unge tillsammans med mamman. Det blir ett högre smitttryck i hemmet och det är ingen fördel för någon katt. 
Och ansvaret på kastrering borde inte behöva tas av uppfödare eller katthem. Tyvärr lär det mer och mer behöva ändras och kanske kommer rekommendationerna ändras för katter som det är idag. 

Det är väl alltid ett misstag när man valt en köpare som inte tar hand om katten. Eller vilket djur som helst egentligen.

Efter som de är ok att jämföra människor o djur här.

Svältande barn o hemlösa katter.

Att adoptera ett barn är mycket mer komliserat än att adoptera en hemlös katt.

För argumentet  varför man inte adopterar barn när de svälter jämförs med att adoptera en hemlöskatt är aningen långsökt jag tycker inte de går att jämföra.

#73 Och vad exakt jämförde du med, att välja vem som ska göra sin dotter gravid och vem som ska göra katten dräktig eller missuppfattade jag? 

Det som är mest likt vore väl snarare att som gravid kollar man ofta upp en massa saker efter man blivit gravid, går till barnmorska för att se så allt ser bra ut osv. För så fungerar det hos människor och är en fördel för mamman och bebisens hälsa. Sen hoppas jag att man som människa kan avgöra själv när man bör gå till barnmorska eller läkare för att göra vissa tester.
En katt fungerar på ett annat sätt och där man bör kolla vissa saker innan parning.

Vi fungerar ju väldigt olika. Som du säger själv så går det ju inte jämföra hur som helst med människor.

Ja så var de. Lika orimligt.

O jag har en vag känsla att katter har en känsla för att välja rätt partner annars skulle ju djuren utrota sig själva?

#75 I det vilda och i den grymma naturen funkar det kanske så att den som är mest lämplig för att hjälpa arten att överleva kommer få föröka sig. 
Men med våra husdjur så överlever ju även dom som aldrig skulle ha överlevt i det vilda.

#75 

"O jag har en vag känsla att katter har en känsla för att välja rätt partner annars skulle ju djuren utrota sig själva?"

Tyvärr, tamkatter har inte alls den känslan.. De parar sig med första bästa brunstiga hona. Även om hon skulle vara nära släkt eller olämplig av andra orsaker.

#70

OK, du hade svårt att lägga ihop ett och ett och fokuserade på en av orsakerna jag skrev, kanske du missade att läsa hela inläggen, men jag skall förklara i detalj för dig (även om du säkert kommer på någon ny kommentar iom du tycks famla efter grässtrån i dina påståenden och inte heller besvara motargument med någon förståelse)

Så här är det gällande att sitta med kattungar över 6 månader:

Om jag väntar med att kastrera mina kattungar och säljer dem vid 6 månader är folk inte villiga att betala ett skäligt pris för katten skrev jag. Med ett skäligt pris avses inte pengar som går ned i min ficka utan pengar som katten är värd. Jag tänker inte dumpa priset på en katt till ett pris som är under kattens värde bara för att folk inte kan hålla kontrakt som dem själva skrivit på, som resulterar i då enligt dig att jag skall hålla kattungarna till 6 månader, vilket i sin tur gör att jag måste sänka priset för katten till ett pris som är under dess reella värde. Detta i sin tur leder till (då jag vägrar att "skänka" bort mina kattungar, att jag sitter med kanske 5 extra vuxna katter, hur tror du att smittspridningen blir då i hemmet?

Nu lär du kontra med en fin kommentar om att man inte skall ha uppfödning om man inte kan ha kvar 5 kattungar i oändlighet, och visst är det så, att man skall ta ansvar för dem kattungar man sätter till världen, och det gör 99 % av alla uppfödare om det gäller att hitta det absolut rätta hemmet för sina katter, men att göra det på basis för att förhindra att oärliga människor skall medvetet lura en på ett sådant fult sätt, och utnyttja både katten och ditt förtroende, det är det få som är villiga att göra.

Nu skall jag tillägga att jag själv förespråkar tidig kastrering, men alla uppfödare är olika och agerar efter vad dem anser det bästa för sina katter är. Vissa dumpar priserna, andra sitter kvar med katterna etc etc.

#70 Att ta hänsyn till marknaden är en av aspekterna av att driva en ansvarsfull uppfödning. Och det finns ingen marknad för att sälja 6månaders kattungar, och majoriteten av alla sålda rasrena kattungar går bra hem, endast ett fåtal till personer som bedriver BYB
Fortfarande kan jag inte se hur man kan klandra uppfödaren för det, det är ju helt utom dennes kontroll och vi gör alla vårt yttersta för att hitta så bra hem som möjligt till våra kattungar

(jag kastrerar mina kattungar innan leverans vid 14-16v ålder)

#75 Nej, dom skulle inte utrota varandra, inte ens om varenda liten förvildad huskatt vore sjuk eller besläktad. Såvida det inte rör sig om så grava genetiska fel så att kattungarna dör innan dom hunnit bli könsmogna.
Så länge dom har tid att hinna bli könsmogna och genomgå en dräktighet, så kommer det alltid att fortsätta att födas ungar.
Och så länge en hane är starkare än en annan som är på väg till samma hona, så kommer den starkare att jaga bort den svagare, fastän den starkare hanen kanske har fel blodgrupp, eller något annat genetiskt.

Superfaks, om du läser svaren ordentligt så kommer du se att det inte är huskatter folk är emot, utan oseriös huskatts- och blandrassavel. Och jag förstår verkligen inte hur det kan vara raskattsuppfödarnas fel att huskattsuppfödare vill föda upp huskatter. Jag får det inte att gå ihop alls. Raskattsuppfödaren har ansvar för sin avel, och huskattsuppfödaren för sin. Varför skall raskattsuppfödaren ta ansvar för huskattsuppfödarnas avel helt plötsligt?

indra-bus, Jag känner mig lite löjlig att behöva förklara grundläggande skillnader mellan katt och människa, men eftersom det visst inte är klart för alla här, så okej. Så här ligger det till:

En människa kan planera sin graviditet utifrån när det passar en och kan ta ansvar för sin egen graviditet, gå till barnmorska och kolla ultraljud och såna saker och ev. välja en abort om det visar sig att barnet kan bli missbildat. Och en människa kan också ta hand om sina egna barn. 

En katt kan inte planera så, den styrs enbart av sina drifter. Driften säger åt den att para sig, oavsett med vilken. Och katten kan inte själv ta reda på om hankatten är frisk eller sjuk eller om de är släkt med varandra. Katter har inte förmågan att kommunicera så. Lika lite har katten förmåga att ta hand om sina kattungar helt själv. Eller ens sig själva. Katten kan liksom inte själv gå in i skafferiet och hämta mat. Eller själv åka in till veterinär när något i dräktigheten går snett.

Därför är det inte så lyckat att låta katten välja partner själv.

#81, så sant så.

Min egen katt är resultatet av genomsnittlig huskattavel, och han har rejält med problem på grund av sin uppväxt. Inget fysiskt, men han är så fruktansvärt fixerad vid mat…

Och som jag har sagt förut: jag är ändå helt för raskattavel och hur den bidrar till att kattens status höjs i allmänhet, och i dagsläget emot huskattavel, tills den senare blir balanserad. Och inte f*n känner jag mig utpekad här på Katter iFokus, utan de flesta har samma syn som mig, oavsett vilken sorts katt de äger.

Men visst ni som är för huskattavel, fortsätt kalla mig huskatthatare, jag som aldrig ägt annat än huskatter. Jag som städar upp det ni ställer till med. Som vanligt.

Kanske litet OT, men det finns en eventuellt negativ aspekt av tidig kastrering som inte så många tänker på. Den unga katten utsätts för ett antal stressfaktorer i samband med försäljning/utplacering i nytt hem: vaccination, avmaskning och självklart omställningen till en helt ny miljö med kanske en eller flera nya kattkompisar. Att utöver detta genomföra ett kirurgiskt ingrepp med sövning är en extra stress, speciellt på ett ungt djur med relativt omoget immunförsvar. Risken som kan finnas med det här är att katten, om den är infekterad med coronavirus (vilket väldigt många katter är) kan utveckla FIP i det nya hemmet.

Utan att kunna presentera några siffror kan jag säga att jag känner till ett antal fall i USA, där kattungar som omplacerats från katthem utvecklat FIP i det nya hemmet. De har allesammans varit tidigt kastrerade. Naturligtvis är det inte möjligt att säga 100% att det var just kastreringen som orsakade det, men det är en fullt möjlig bidragande stressfaktor.

#84

Fast man har ju undersökt både mortalitet och morbiditet hos tidigt kastrerade relativt konventionellt kastrerade katter och den är i både fallen lägre hos kastrerade katter.

Om vi talar FIP så är ju det vanligast hos unga katter öht. Oavsett om de kastreras före eller efter leverans så är det absolut vanligaste scenariot att det är en ung katt under 1 år som utvecklar FIP efter att den har flyttat från sin uppfödare/ett katthem. I fallet med FIP är det nog tyvärr så att kattungar som har med sig den genetiska benägenheten att utveckla FIP och är smittade med FCoV kommer utveckla FIP efter en flytt oavsett hur man gör med kastrering och vaccinationer (som man ju också kan ifrågasättas om det är fysiologisk stress man vill undvika så långt som möjligt). Största insatsen man kan göra för att försöka förebygga FIP skulle jag säga är att reducera miljöstressorer som flerkattshushåll och understimulans. Varför skulle det vara mindre stressande att flytta först och sedan kastreras 2-3 månader efter att katten har flyttat till sitt nya hem? Man kan ju lika gärna tänka sig att det är mer stressande för (en fortfarande väldigt ung) katt att sövas ensam, opereras och vakna ensam än att sövas tillsammans med sina syskon, opereras och sedan vakna med sina syskon. Eller varför skulle det vara mindre stressande för kroppen att först genomgå könsmognad (testosteron tex. vet vi dessutom är immunsuppressivt), med alla de förändringar det innebär för att sedan kastreras och genomgå "klimakteriet"?

#87 Mycket bra skrivet

#87 "Varför skulle det vara mindre stressande att flytta först och kastreras 2-3 månader efter att katten har flyttat till sitt nya hem?" -

Därför att kattens immunsystem då är mera moget, plus att man inte utsätter katten för ett flertal stressfaktorer under mycket kort tidsperiod. Tänk på att kattungen ska ha två vaccinationer innan den flyttar, med (oftast) levande försvagade viruskomponenter. Enbart vaccinationen i sig innebär en rejäl stress på organismen och immunförsvaret.

#89 Iom att studier inte visar en ökad risk för kattungar som kastreras tidigt så ser jag inte detta som något problem

#89

Fast i USA där nästan all forskning om tidig kastrering kommer ifrån brukar man  vaccinera och kastrera vid samma tillfälle. Visst kan det utsätta kroppen för en större påfrestning, men forskningen visar fortfarande på lägre morbiditet och mortalitet hos tidigt kastrerade individer så teori och praktik verkar inte gå hand i hand här.

En katt som kastreras vid 6 månaders ålder har precis bott in sig i sitt nya hem, den har genomgått en ganska lång period av stress (att lära känna en ny miljö, nya individer och utsättas för en ny bakterieflora är stressande för kroppen). Varför är det bättre att katten utsätts för detta före kastreringen än efter? Är immunförsvaret på topp efter denna acklimatisering? 

Man ska inte glömma att flytten i sig är en väldigt stor stressor och det kan ta lång tid för en katt att helt och hållet anpassa sig till den nya miljön. I synnerhet om det finns andra katter där (och just i de fallen brukar man rekommenderas att kastrera katten så fort som möjligt för att få katterna att komma överens snabbare).

Det går att spekulera hur mycket som helst, men vad vi har att gå efter är den forskning som finns och i det här fallet så är den faktiskt rätt så omfattande så det går inte riktigt att skylla på brist på forskning.

#90 De studier jag tror att du avser har inte tittat på den här frågeställningen vad jag vet.

#91 Ja, det är bättre att utsätta kroppen för stress vid 6 mån ålder jämfört med 3-4 mån. Efter 4 mån ålder är immunsystemet mera moget och katten klarar av stress bättre. Det har visats i flera undersökningar.

Mig veterligen finns ingen studie som specifikt har tittat på kopplingen tidig kastrering - utveckling av FIP. Det behövs helt klart mer forskning inom fältet.

#93 Men som #87 skrev så har man tittat på mortalitet och morbiditet hos tidigt kastrerade katter. Och skulle det vara så att FIP i större utsträckning drabbar dem så skulle det ju visas tydligt

#93

Men det finns sådan forskning tex. Long-term risks and benefits of early-age gonadectomy in cats av Spain, Scarlett och Houpt.

Underlaget är 1660 katter som man följt i 1-11 år (medel 3,9 år). Där konsteras tex:

   No association was found between age at gonadectomy and occurrence of the condition for the 38 other outcomes studied, including overall mortality rate, relinquishment rate, obesity, FLUTD, and urethral obstruction of male cats. Twelve of these conditions were very rare in our stury (<10 cats with the condition), including arthritis, balanoposthitis, chronic gastroenteritis, chronic renal failure, diabetes mellitus, FeLV infection, FIP, FIV infection, long-bone fractures, pneumonia, and vaginitis.

Vore tidigt kastrerade katter känsligare för FIP borde det ha visat sig kan man tycka.

Och bara för sakens skull kan jag hänvisa vidare till Long-term outcome of gonadectomy performed at an early age or traditional in cats av Howe et al. Visserligen en mindre studie (263 katthemskatter) som följdes över en 3-årsperiod.

   Infectious diseases affected 21 (8%) cats… Miscellaneous infectious diseases also were reported in 3% of cats and included feline leukemia (n=3), feline immunodeficiency virus infection (1), viral enteritis (3), feline infectious peritonitis (1), and diarrhea caused by spirochetes (1). Differences between age groups were not detected for incidence of infectious diseases, infections of the upper portions of the respiratory tract, or miscellaneous infectious disease.'

I A review of feline infectious peritonitis virus infection: 1963-2008 av Pedersen anges kastrering som sådan som en stressor som kan utlösa en FIP-infektion. Ju närmare en stressfaktor och initial FCoV-smitta ligger varandra, ju högre risk för FIP. Det står ingenting om att just tidig kastrering ökar risken. Dock säger detta att om en katt smittas av FCoV hos sin nya ägare (större risk i flerkattshushåll såklart) och den kastreras efter att den har flyttat till sin nya ägare är risken större att den insjuknar i FIP än om katten varit kastrerad innan flytten. Likaså är risken större att insjuka i FIP om kattungen smittas med FCoV hos uppfödaren och kastreras nära inpå infektionstillfället. Det är alltså snarare tiden mellan FCoV-smitta och kastrering som har betydelse än ålder vid kastreringen.

(I övrigt anges flera andra viktiga stressfaktorer.)

#94, #95, #96

1) Att en brett upplagd epidemiologisk studie inte visar något direkt samband mellan kastrering och FIP säger inte så mycket. Man behöver titta speciellt just på detta, och undersöka hur det ser ut i olika subpopulationer (raskatter från katterier, hemlösa katter i upptagningshem etc).

2) Du (Silvestris) skriver själv: "Ju närmare en stressfaktor och initial FCoV-smitta ligger varandra, ju högre risk för FIP." samt "Likaså är risken större att insjukna i FIP om kattungen smittas med FCoV hos uppfödaren och kastreras nära inpå infektionstillfället". Det är ju just den situationen jag försöker belysa! Vi vet att FCoV är väldigt utbrett, speciellt i katterier (runt 80% eller mer). Om man inte föder upp sina katter i strikt isolering finns det stor risk för att kattungarna infekteras så snart de börjar bli mobila och träffa övriga katter i huset, och dela lådor. Det här är ingenting som behöver märkas, utan kattungarna kan vara helt symtomfria. De kan också få en lindrig diarré.

Tidig kastrering sker vid 3-4 mån ålder. Ungefär samtidigt sker de dubbla vaccinationerna, och flytten till nya hemmet. Exponeringen för FCoV ligger förmodligen endast några veckor i tid före vaccinationerna, och kastreringen. Det är den här situationen som kan vara riskfylld, inte kastreringen i sig utan den sammantagna stressbördan och närheten i tid till FCoV-smittan.

Nu har dock tråden gått väldigt OT, så jag sätter nog punkt här för min del.

#97

1) Och de studier jag har läst där man undersöker riskfaktorer för FIP specifikt har inte funnit något samband mellan tidig kastrering och FIP (dock mellan ålder, kön och ras).

2) Därför måste man titta specifik på varje fall och bedöma om det är lämpligt att kastrera eller inte. Inte bara utifrån om man är uppfödare eller inte utan utifrån hur många katter man har, hur katthållningen i stort ser ut, om den specifika individen utvecklas normalt osv. Jag har under min tid som uppfödare aldrig haft fler än 3 vuxna katter (av varav alltid minst en kastrat). Jag ställer i dagsläget inte ut (och har aldrig varit en frekvent utställare). Kattströ kastas var tredje dag och lådorna skrubbas i samband med detta. Mina förutsättningar är helt andra än den som har 10 st fertila katter tillsammans. Risken att jag har FCoV endemiskt i mitt hushåll är inte nämnvärt mycket högre än att den sällskapskattköpare som köper katt av mig har det (det handlar i regel om köpare som har 1-2 katter redan).

Dessutom ska nämnas att uppfödare eller katthem som har "problem med FIP" (då menar jag inte enstaka fall) nästan alltid har problem med även andra infektionssjukdomar. Det handlar då om att katthållningen som sådan inte är god. I det läget ska du nog inte kastrera katter alls, eller göra några slags fysiologiska ingrepp innan du har tagit tag i grundproblemet nämligen katthållningen. 

Som sagt, man kan spekulera så mycket man vill men kunskapsläget bedömer iaf jag är gott och det finns inga belägg för att tidig kastrering är skadlig.

#98 Så bra att du kan bedöma att kunskapsläget är så gott att ingen mer forskning behövs på det här området. Då är ju saken klar då.

#99

Jag har inte påstått att mer forskning inte behövs. Jag är en ivrig anhängare till forskning. Kunskap är inte tungt att bära. Att kunskapsläget är gott betyder inte att vidare forskning är onödig. Dock är det ju lämpligt att bedöma tex. ett ingrepps lämplighet efter just det rådande kunskapsläget och det finns idag ingen forskning som visar att det är mer fördelaktigt för katter att kastreras vid 6 månaders ålder (eller senare än så) än tidigare. Det är inte på saklig och objektiv grund kastrering vid 6 månaders ålder rekommenderas. Veterinärförbundet rekommenderar inte kastrering från 6 månaders ålder av hälsoskäl utan av anledningen att de tror att en praxis av tidig kastrering kommer leda till att vi raskattuppfödare kommer kastrera bort allt avelsmaterial (något som de saknar belägg för). Det är ett moraliskt ställningstagande snarare än ett medicinskt.

#100 Jag är som du nog vet veterinär själv och jag har inget att invända mot tidig kastrering i sig, vilket du också vet från tidigare diskussioner. Vad förbundet säger i den här frågan får stå för dem; jag kan tycka att det vore bra med en mera utförlig motivation än den som nu finns. Men det är en helt annan diskussion.

Det jag tar upp här är en specifik fråga, en eventuell allvarlig risk som kanske inte tidigare uppmärksammats ordentligt, och vad händer? Jo, du går på defensiven direkt, berättar om din egen katthållning och utmärkta lådhygien, citerar publikationer för att slå mig i huvudet med och förkunnar att kunskapsläget är fullgott vad gäller frågan om en koppling mellan tidig kastration och FIP.

Om du verkligen vore en "ivrig anhängare av forskning" borde du välkomna nya infallsvinklar istället för att avfärda dem som spekulationer utan grund. Det som kännetecknar människor som på allvar är intresserade av att lära sig mer om saker och ting är att de bibehåller ett öppet sinne och en smula ödmjukhet.