Jag har haft en skogisblandning som var mer som en hund än katt. :)

Kanske för att han växte upp med två hundar. Han var också sådan som viftade på svansen av glädje och han var lydig också. Om vi var ute med sele o koppel så kunde det hända att han gick bakom en stolpe eller cykel. Det räckte att jag sa; - Näe, gå runt! så vände han och gick runt hindret. Helmysig!

Min lilla kattkille viftar på svansen hela tiden, oavsett sinnelag :) När han leker, äter, myser, surar ja jämt :) Pratar man med honom börjar han vifta på svansen om han inte gjorde det innan… Så jag vet inte riktigt vad han menar med det, det kanske han inte vet själv? :)

Vet du nåt om kattens förflutna? Det låter som om hon är uppvuxen med hundar!

Teddy viftade alltid med svanstippen nar han tyckte att livet var skönt. När man gosade med honom eller när han fick något gott att äta.

Min ena katt viftar på svansen när han är glad/exalterad

Vi tog två äldre kattdamer från mitt jobb på kattakuten, den yngre av dem svänger med svansen när man myser med henne. Och hon är hur glad som helst. Vet inte heller var det kan bero på :P

Vad gulligt :) våra katter springer bara runt med svansen rakt upp när man säger något till de❤️

Speciellt när man säger "heeej!" med sån där barnslig röst som man brukar kunna få ;)

#7 Precis det som du beskriver, att katten har svansen rakt upp eller till och med böjd fram över ryggen när de kommer emot dig, visar att de är glada och hälsar på dig :)

Min hankatt springer alltid med svansen rakt upp, speciellt när jag pratar med honom eller ropar. Han viftar med den när vi kelar och gosar. 

Honkatten har ingen svans så där kan man inte läsa av katten med hjälp av svansföring hehe bara när hon blir arg eller rädd, då åker "pompomen" upp med raggen 😉

#8 Ja och det känns bra att veta :)