Köpte ett exemplar av boken ”ATT VÄLJA KATT” av David Alderton.

Boken inleds med en sektion som heter ”Att välja katt”. Har inte så mycket att anmärka på där egentligen. Förutom att jag höll på att sätta teet i halsen när jag läste sektionen om blandraser:  ”..De är varken lika högljudda och påträngande som siamesen eller lika lugna som russiankatten.” Vaddå grov generalisering?

Jag köpte boken för att den innehöll en hel del beskrivningar av raser som jag aldrig hört talas om. Jag tyckte mig vara ganska insatt i de olika
hybridraserna, men Ashera, Cheetoh och Serengeti var helt nya bekantskaper för mig. Förvånand blev jag även att läsa om den uppsjö av kortbenta kattraser som nu finns att tillgå (egentligen bara korsningar av munchkin och andra raser med karaktäristiska drag). För vad sägs om: Bambino dwarf, Kinkalow, MiniPer, Elf cat(!), napoleon, lambkin  och Skookum?

Eller hade ni hört om Sokoke rasen som enligt uppgift uppfostrar ungarna som par? Om American ringtail som bär svansen som en spetshund? Jag hade då själv aldrig hört om varken Australian mist, vild abessinier,  kurilean bobtail, ojos azules eller  mandalay.

Men trots att min vetgirighet fick kaka i och med den här boken så finns det en hel del som sätter sig på tvären. Jag kan förstå meningen bakom att bunta ihop raser efter egenskaper i den här typen av bok där man vill hjälpa till i rasvalet. Men jag kanske hade önskat att man tagit upp mer väsentliga
egenskaper än: Färgstarka katter,  Mönstrade katter, Keliga katter, Pigga katter, Stora katter (här finns ”perserkorsning” som nr 10), Små katter,
Magnifika katter, Arbetskatter, Vildkatter, Begåvade katter, Krävande katter
och slutligen Unika katter.
Under ”unika katter” räknas b.la följande raser upp:
1. sibirisk korsning
2. Brittiskt korthår och perser
3: Korsning brittiskt korthår
4. Röd och vit blandras
5. Svart och vit blandras
6. Blå och vit burmakorsning
7. Siameskorsning
8. Siameskorsning (!)
9. Siames och chartreux
10.Angora och Europé

Jag vill också tillägga att rasen American curl, långhårig finns med både bland ”arbetskatter” och ”krävande katter”. Något motsägelsefullt kan tyckas.

Förutom raspresentationerna så kan man läsa om Kattens skötsel. En läsning som lämnar en hel del att önska.
Näst sist av artiklarna är ett frågediagram med rubriken ”Vilken människotyp är du?” som ska hjälpa en velig kattspekulant att hitta den bästa rasen för sig. Här får man tillåtas att höja på ögonbrynen åt exemplen som lyfts fram. Till exempel så räknas siamesen upp som en av de lämpligaste ensamkatterna.

Den sista artikeln har titeln ”Vilken är din kattyp”.  Där kattrasernas egenskaper t.ex pälsskötsel och aktivitetsbehov rangordnas med ett stjärnsystem från ett till tre. Av allt det jag läst i boken är kanske detta det som känns överhuvudtaget hjälpsamt.