Den första ungen kan ha dött av syrebrist om moderkakan hadde släppt innan.   Missbildade foster händer, du fick en unge med öppenbuk inte så ovanligt men att den va hårlös tyder på att ytteligare en missbildning va inblandad.

Kolla kissen noga att det inte finns flera bebisar kvar, för då blir hon fort dålig

Du borde nog kanske ta henne till en veterinär så de kan undersöka henne, för vanligtvis brukar det ju vara fler än 2 ungar och om ngn är kvar där inne kan hon blli livshotande sjuk

Sedan borde du kastrera honan, uppenbarligen är hon ingen bra avelshona.

#3 Nja, bara för att en kull går fel betyder det inte att katten inte är en bra avelshona. Det kan vara kombinationen eller bara att det gick fel denna gången.

Jag har bara erfarenheter från kaniner, så jag har ingen aning om det är liknade med katter, men då brukar ofta "först föderskor" få dödfödda ungar. Men andra kullarna brukar gå bättre. Har det någon likhet, eller är det alldeles fel?

Tror inte att det har med det att göra att de ska vara förstföderskor eller ej.. Min katt fick en kull (sin första och enda) och de va alla friska och allt gick bra. Likadant när jag hade kanin som oxå fick ungar en gång, de va alla friska och allt gick bra vad jag minns, så det SKA inte vara så

Jo, många av mina kaniner har också klarat sina kullar utan problem, men det är vanligt att förstföderskor "gör fel" och får dödfödda, alltså när det gäller kaniner. Och när du säger att det inte SKA vara så, menar du att ifrågasätter mina kunskaper om kaninavel? eller menar du med katter?

haha take a chill pill, har inte ifrågasättit ngt, om du är ute efter konflikt har du kommit helt fel.. Jag menade att bara för att de är vanligt´, om de nu är så, betyder det inte att det SKA bli dödfödda ungar, det är lixom inget man ska förvänta sig..

Mitt råd är, i alla fall också, att är det en huskatt, särskilt om den är utegående så bör du kastrera den. För du vet aldrig vad som ligger bakom. Nästa gång det går fel, så kanske hon inte hinner hem. Är det planerad raskattskull, så hade i alla fall jag kastrerat henne även då. Om inte, så hade jag forskat bakåt i både pappans om mammans historier och sett om något sådant förekommer. Nästa gång kanske det går riktigt illa….

jag håller med #9 att om man har en utekatt så bör man kastrera. Annars vet man aldrig  vilken katt ens egen parar sig med, och i och med det så kan de finnas massor med fel i den kattens bakgrund. Tycker man borde tänka på sånt innan man släpper ut katten okastrerad. Sen så är det större chans att en okastrerad katt inte hittar hem igen, då de kan gå väldigt långt för att hitta en partner. Så att släppa ut en okastrerad katt tycker, jag, är väldigt onödigt.

#8, konflikt, absolut inte! det är det alldeles för mycket av. Jag uppfattade helt enkel fel. inte för att jag ser vart jag värkade arg, eller hur du uppfattade att jag var, någonstans. Men man uppfattar ju de mesta olika. :p

Vilken fruktansvärd sak att behöva uppleva både för dig och för mamma katt! Jag hade inte parat honan igen utan kastrerat henne, men jag vet ju inte vad det är för en katt. Hon kan vara felskapt inuti eller så berodde detta på otur eller dålig kombination, det får vi kanske aldrig veta.

Jag beklagar i alla fall händelsen!

ja, vi var med om nästan samma sak, när vi födde upp Helig Birma. En underbar hona, som hade fått  en kull med  för birmor, många ungar, 5 som var jättefina. När vi parade henne med vår hane, så födde hon, men började äta upp ungarna. Det var fruktansvärt att se. De ungarna var också döda. Vi gjorde en chansning till, med samma resultat. Sen blev det inga fler bebisar på den honan. Detta var så länge sedan, så då var det inte så vanligt att kastrera. ppiller ansågs vara bra då och hon fick  gå på det.