Det är ju inte bra om kattmamman inte får gå där kattungarna får. Dem är jätte beskyddande mot sina ungar och vill ha koll på dem alltid. Och då funkar det inte att mamman inte får va med sina ungar. Ungarna behöver sin mamma också. Det kan va så att mamman inte kommer överens med dem andra katterna just för att hon har ungarna. Och är som sagt väldigt beskyddande mot ungarna. Men skilja mamman och ungarna åt är absolut inte bra.

Och mamman skulle nog må väldigt dåligt om hon kan se sina ungar men inte gå till dem. Men jag tror hon bråkar med dem andra två katterna just för att hon skyddar sina kattungar. Men hur gamla är kattungarna?

Ja men precis, så är det nog. Att hon är så här pga att hon har ungar. Absolut. Synd att hon är så, för ungarna och min ungkatter tycker mycket om varandra, leker och tvättar varandra.

Ungarna är 9 veckor gamla.
Vad ska jag göra då? Har du nåt tips?

Då är det tre veckor kvar tills dem ska flytta till nya hem. Eller ska ni behålla dem? Bråkar hon med ungkatterna när dem alla är i kattrummet på natten?

Nej hela familjen ska iväg när de är 12 veckor. Två (eller var det tre?) ungar och mamman blir kvar i 1-2 veckor extra för att det passade köparna bättre.
Ungkatterna är inte i kattrummet på natten, endast familjen.

Okej så då är det fem veckor innan dem kommer till nya hem. Bråkar hon jätte mycket med ungkatterna , eller bara ibland?

Om hon är ute med ungkatterna i 4 timmar så kan hon gnälla 6 gånger och hoppa på de 1-2 gånger.

Det luriga är att hon vet att hon kan hoppa på de när jag inte ser. När hon gnäller (pip-liknande irriterat ljud) och jag ser och säger till henne att sluta, då slutar hon. Men när hon piper och jag inte är i samma rum så vet jag att hon är på väg att hoppa på nån av de så jag springer dit, men hinner oftast inte, för då är de oftast igång redan.
Jag hoppas du förstår hur jag menar?
Med andra ord; hon vet att hon inte får, men gör det ändå när tillfälle ges.

Okej. Det är jätte svårt att göra något åt det om det är för att hon skyddar sina ungar. För det är ju en instinkt hon har.

Jag förstår att det är svårt men nåt måste göras!
Jag vill inte att de ska behöva vara instängda hela dagarna i ett rum.

Någon som vet nåt jag kan försöka med?

Mamma katt och ungarna kan vara i ett rum, hon ska uppfostra dem nu och det kan bli lite hårda bett speciellt över nacken. Undvik att mamma katt blir stressad av de andra katterna.

 Ha klätterställningar tunnlar, andra syselsättningar för dem inne i kattrummet och en ställe där mamma katt kan vara ifred på. ex. en hylla där inte ungarna kommer åt henne. Hon vill även ligga ifred och iakta sina ungar.   Det kan vara bra att ha en nätgrind mellan kattfamiljen och de övriga katterna.

tuska: Är detta okej trots att jag haft de ute i ca 2 veckor? Blir inte hela familjen väldigt ledsna då? Framförallt ungarna som blir mer och mer självständiga, och älskar att leka med ungkatterna?

 Det beror mycket på mamma katt som tydligen inte gillar ungkatterna och vill skarpt säja ifrån att det inte lämpar sej med lek med ungkatterna.

Jag har själv en mycket bestämd hona som inte tolererar andra katter när hon själv har ungar, hon vaktar sina ungar att det iband känns olustigt, när ungarna flyttat är det frid och fröjd i kattgruppen. jag låter den kattmamman vara ifred med sina ungar, det blir annars för tuff uppfostran. 

Man får avgöra hur mamma katt uppför sej, är det inte allt för hårda tag så kan ju hela gruppen vara tillsammans.  Ha dom särade när du inte har uppsikt över dem.

tuska: Men du tycker inte heller att ha ett galler för kattrummet där ungarna kommer ut och in, men inte mamman? Det är alltså ingen bra idé?

Sedan ska man inte underskatta att också de ungkatterna kanske behöver uppfostras.

Jag hade förra sommaren 8 kattungar med 2 skygga mammor. Det var jätteintressant att se hur de andra uppförde sig. 2 andra honor (en som har haft ungar och en som aldrig hade kattungar) tog över rollen som mammor fast de gillar inte varandra. De egna mammor var inte så intresserade. Mina ungkatter fick plötsligt ganska hårda tag från de nya mammorna och fick inte komma för nära. Hela gruppen ändrades och de gamla hanar hade inte heller mycket att säga emot.

Jag lät de göra-hade inget annat val:) och efter ett tag lugnade hela gruppen ner sig fast nu på ett annat sätt.

Alexej: Jag har läst ditt inlägg 3 gånger, men jag fattar nada. Haha, vet inte om det är för att jag är trött, men du får nog förklara lite bättre vad som hände när du hade 2 mammor och 8 ungar tillsammans med andra kissar, tack ;)

En ändring i gruppen och hela rangordningen. Två honor tog över mammarollen och började samtidigt läxa upp ungkatterna (2-3 år). Tex fick ungkatterna inte komma nära maten mer innan de 2 självutnämnda honorna var mätta. Men det var nog bara nyttigt för ungkatterna att få lite uppfostran. De betedde sig lite som tonårskillar.

Så jag tycker inte det skadar att ungkatterna får också lite uppfostran av kattmamman. Och det ser-låter ofta värre än vad det är.

Man får läsa av sina honkatter hur dom fungerar när dom har ungar, de är så olika från gång till gång.

Som jag har det nu så ska bara mamma katt  ha stryk av en ungkatt som med stor sannolikhet snart kommer i löp därför är hon så irriterad på kattmamman med de tre 12 veckorsungarna som snart flyttar. Det har gått bra i 12 veckor men nu passar det inte ungkatten längre, hon har tidigare varit delaktig i vården av ungarna, jag har fått dela på dem nu så mamma katt får sköta om de små sista veckan innan flytt de är i ett eget rum nu.   

 Allt kommer att bli bra mellan dem bara ungarna flyttat, det är spänningar nu och det är säkert hormonellt betingat.

Tack för att ni delar era erfarenheter med mig!

Igår när min sambo kom hem från jobbet så var jag ute och slängde sopor. Då öppnade han till katterna. Så när jag kom in så sa jag att de inte får gå ut till Fusilli och Penny. Att mamman hoppar på de, och att de får vara inne hädanefter. Då sa sambon "Ja hon hoppade på Penny på en gång hon kom utanför dörren."
Så de åkte in igen. Det är så tråkigt att jag måste kollektivbestraffa ungarna.

Sen tycker jag det är så himla konstigt. Mamman sitter och jamar och jamar (nej hon löper inte) vid dörren och vill ut, men det första hon gör är och bråkar :(

#16 Att läxas upp utav en katthona de inte känner, i deras hem, utan att ha gjort något tycker jag låter som ett konstigt behov. Det känns som att det inte gör någon som helst nytta.