Hon behöver en lugn, trygg kattkompis som är äldre än henne och som kan uppfostra henne. Aktivera henne mycket. Kastrera henne så fort som möjligt. Låt henne aldrig busa och bita i era händer och fötter utan alltid i vippor eller dylikt. Avbryt leken och ignorera om hon tar i för hårt. Fräs åt henne  och visa att leken tar slut om hon envisas med att ta i för hårt.

Om man nu tar hand om en moderlös kattunge så ska man ALLTID se till att den har en kattkompis som visar den hur man beter sig som katt. Er kattunge har aldrig fått lära sig hur pass hårt det ärok att bita i någon annan. Den har aldrig fått lära sig hur man avreagerar sig på ett bra sätt. Tvärtom så tycker de flesta att det är jättegulligt när en 6 veckors kattunge fräser åt en och låter den hållas när den nafsar och har sig. Inte lika gulligt när den blir större och starkare.

Har ni inga fler katter, hon behöver en äldre katt som kan lära henne uppfostran.

Sluta försök klappa henne om hon inte kommer fram till er som tex när ni är i soffan. Att bitas gör de inte alltid för att försvara sig untan kan vara en överslagshandling eller bara dålig uppfostran. Då ni leker undvik att leka med händer och fötter och övrig bar hud. Har haft en som bet i tårna eller kröp in under täcket och bet då var de bara se till att katten inte hade möjlighet till att bitas. hon lärde sig efter ett tag=)

Hoppas hon på ungar som hälsar på? springer de eller lever de om på något sätt då? ett tips är att stänga in katten i ett rum, med toa, mat och liggmöjligheter då kompisar till dina barn kommer på besök

Jag ska ta upp diskusionen här hemma ang en katt till. Jag har själv funderat i de banorna men sambon var emot att ens ta hand om lilla Signe.

Vi vet att man inte ska leka med händerna och hon har massor med leksaker som vi försöker aktivera henne med så mycket som möjligt.

Jag har också sagt till familjen att inte klappa henne om honn inte själv visar att det är ok men hon attackerar ju ändå.

I veckan så hoppade hon på en av barnens kompisars fot när vi satt och åt, jag tror att kompisen mest blev rädd men det är ju inte ok ändå. Till saken hör att vi bor väldigt litet så att stänga in henne i de pyttesmå rum vi har känns inte snällt. Men vi gör det ändå, vi stänger in henne i badrummet om hon inte slutar bitas, då lugnar hon sig direkt.

Att stänga in henne ensam i badrummet är ingen bra metod. Hon bygger bara upp en större frustration. Även om hon tillfälligt verkar lugna sig.

Nej, att låsa in henne är fel. Tänk om det vore ett barn som inte växte upp med sitt mamma och syskon och aldrig lärde sig "hur man gör".

Som du fick svar på Hittekatter borde ni skaffa en trygg kattkompis som lär er kattunge att sätta gränser. Det som ser ut som bråk mellan katter för oss är oftast bara ett sätt att uppfostra och reglera rangordningen. En katt som inte vet hur man gör kan det inte. En kattmamma tar en unge som inte slutar i nacken, delar ut en örfil eller fräser mot ungen. Allt det har er kattunge inte upplevt.

Nu är det viktigt att lära er katt var gränsen går. Helst med en annan katt som hjälp, tvångsgosning och konsekvent uppfostran.

#4 är inte sovrummet större och lämpligare då förr eller senare måste dina barns kompisar gå på toa.

#5 ibland är det faktiskt bättre att kattungen har en plats där hon är trygg och slipper onödigt stress. Samma metod används ju till skygga katter med bra resultat där är det också viktigt med en trygg punkt.

Sätt en fjäder på ett spö och klappa henne superlugnt med på avstånd, när hon tycker det är ok så kan ni stoppa en använd vante och sätta på spöet.

Det är en vildkatt ni har och den måste läras att den kan lita på människor.

#8 Vildkatt? Skulle inte tro det. Möjligtvis unge till en förvildad honkatt.

Hon behöver en äldre katt som visar henne hur man uppför sig. Man ska aldrig (!) ha en så liten kattunge utan kattkompisar.

Vildkatt=Europeisk vildkatt eller Lo-katt.

Förvildad katt=Tamkatt som har levt ute hela eller en del av sitt liv och därmed är förvildad och ovan vid människor.

Jag tror nog att det bästa ni kan göra är att skaffa en äldre kattkompis till henne så fort som möjligt. Hon behöver någon som kan uppfostra henne mer än något annat. (Då menar jag av hennes egen sort)

Men om hon hoppar på er igen så får ni fräsa åt henne och lyfta bort henne. En kattunge vet ju inte vad nej betyder

Kom att tänka på (kanske helt fel och så men) finns det ingen som har en katt och har erfarenhet av "problem katter" som ni känner där den kan få bo ett tag och lära sig allt den behöver? Just med tanke på att din sambo inte ville ha en katt till.