de jamar o har sig men de 2 äldsta ger sig efter ett tag men minstingen hatar transportburar o får fullkomlig panik o skriker o försöker gräva sig ut..

Den äldsta (15år) ligger ner i buren men skriker konstant utan stopp.
Den mellersta (7 månader) rör sig mycket, skriker, gnäller och gör allt för att försöka ta sig ur.
Den yngsta har bara åkt en gång (13 veckor), men hon låg ner helt lugn. Gnällt tyst någon enstaka gång men mest var hon tyst och lugn. På vägen hem somna hon sista 5 minuterna (tar 15min till vet).

Mina vill helst ligga i bakluckan eller stå i varsitt fönster i baksätet men annars älskar de att åka bil transportbur eller ej så länge de får titta ut.

Vi har åkt mycket med vår katt ända sen vi fick honom. I början åkte vi ett par gånger i veckan med honom för att han skulle vänja sig. Min man passade på att ta med honom i bilen när han skulle hämta mig på jobbet. En sträcka på ca. 3,5 km. enkel resa. Nu är han ett år och han är mycket nöjd när han åker bil. Ligger oftast och sover i sin bur eller ligger och kikar om det är någon som sitter bredvid. Så ett gott råd, vänj kissarna från början med korta bilturer men ganska ofta och kontinuerligt.

Finns bilbälte för katter som inte trivs i bur. :-)

Bilbältet kan skada katten rejält om den har otur, det är bättre att köpa en hundbur och sätta i bakluckan i sådanna fall. Det ska vi göra.

#3 Låter du katterna vara lösa i bilen??

Det har tyvärr hänt att de fått sitta lösa i bilen och självklart är de mer eller mindre lösa i bilen när bilen står stilla men det har ingenting med den här tråden att göra.

Mina är ofta lugna när vi åker. Men visst kan det hända att dom klagar lite grann.

#4 Precis så har jag gjort o har aldrig haft problem o han är idag 14år.

Det är ju liksom bara så man måste göra inget konstigt med det alls. Absolut inte bara åka till veterinären.

Bilbältet jag pratar om är en sele som man fäster i det vanliga bilbältet i bilen.

Man ska aldrig ha ett djur löst i bilen. Det är livsfarligt på så många sätt.

#10 Visst är det ett enkelt och bra sätt! Men det kan ju hända att det inte funkar på alla. Katten kan ju tex. vara åksjuk.

Vi hade en Rottweiler när jag var liten och en Amazon till bil, ej kombi. Det var trångt och eländigt + att han var åksjuk. Det var verkligen ingen höjdare. Nu blev det lite ot. Så åter till ämnet. Har ni möjlighet, vänj era kissar tidigt vid bilåkning och framförallt ha de fast i bilarna på ett säkert sätt.

#12 nej det har du rätt i  men har aldrig haft det problemet. Om ni hade

 trångt o eländigt som du skriver så var ju ej förutsättningarna det bästa för

hunden .Om de blir

 åksjuka så   kanske  man också ska träna

 korta svängar ,kanske ge tabletter(om det finns). De blir ju ej mindre

åksjuka om man åker en gång långt.

Det jag också menar är ju att man måste ändå träna/vänja sina djur så att

 de ej upplever allt man gör som obehagligt utan acceptera vad man vill för

 de har ett förtroende för vad matte/husse har tänkt sig.

Jag föder upp hästar o där blir man alltid så förvånad hur dålig koll folk har

 hur djur /människor fungerar.Varför försöka tvinga sitt djur helt plötsligt(stor

 häst väger ca 600kg) .Istället träna dem som små o börja försiktigt så man

 bygger upp självförtroendet o de vet att jag aldrig utsätter dem för något de

 ej klarar av.Därför tycker alla att vilka snälla hästar du har.Det handlar inte

 om det utan jag tränar dem o är en vanlig människa. Vet jag att mitt föl

 måste åka till djursjukhuset om 2 v så tränar jag mamma o barn att lastas o

 åker korta svängar så när jag MÅSTE åka har jag ej något problem.

Min kisse skriker fullkomligt när han åker bil.

Men de är rätt roliga ljud han får till ibland hehe, har åkt bil med han ca 5ggr och efter 5ggn så skrek han inte lika mkt tror han har vant sig lite :)

Mina har inga problem att åka bil de minsta är lite nyfikna i början, sedan sover de bara. Jag har rest långa sträckor till utställningar och parningar (ca 14 timmar i sträck) och de har aldrig klagat eller varit nervösa. En gång har en katt bajsat i buren och det var just efter utställning när vi hade satt oss i bilen och hon slappnade av lite. Då hade hon en låda i buren så det var ju inga problem :)

Bilåkning är pest, hälsar Arne, Esther, Pipis och Mee. Vi pinkar i det och spyr på det!!!!

Lucifer ÄLSKAR att åka bil. När han var liten fick han sitta i min famn och det är ju absolut bäst. Ska skaffa sådant där bilbälte åt honom för han skulle älska det. Pixie…jaa… erm.. hon är svår att ens gå till bilen…. Hon hatar det.

Mina katter är så vana vid att åka bil så dom säger inte ett knyst. Dom är jätteduktiga!

Mina katter sjunger en liten stund.det är ju så synd om dem att få sitta i bur men efter ett tag slutar de och sover istället.

Min kisse brukar vara tyst i början men efter en stund börjar hon jama lite försiktigt. Än så länge har vi aldrig åkt längre turer än 10 min eftersom veterinär och mammas lägenhet ligger så pass nära.

Våran katt ligger lungt och vilar medans hon åker bil i transportbur. Senaste gången när hon åkte i koppel i knäet (fick jag veta efter) så satt hon tydligen och tittade ut genom fönstret och tyckte det var väldigt spännande :P

Då jag inte har tillgång till bils ås är jag tvungen att åka buss, men det går likabra  det, Elliot jamar konstant, men hon lugnar ner sig om jag sitter och pratar med henne under hela resan.

Lillebror har alltid varit kolugn i  buren och ligger oftast ner och blickar ut på folket som sitter i bussen :)

Jag tog med mig min katt när jag skulle till min syster för att mamma tycker att jag "åker iväg för mycket och lämnar allt ansvar för katten till henne".

Så jag tog med mig honom, min syster fick komma och hämta oss med hennes bil. Han såg lite chockad ut bara och satt i sin bur och nosade lite försiktigt runtomkring sig.

Vår Applehead siames tog själv initiativet till bilåkandet. Hon är väldigt sällskaplig och brukar själv hoppa in i bilen när jag och/eller matte sätter oss i bilen. För kortare resor har hon ingen bur, men på långresor tar vi med en bur som hon kan lägga sig i ifall hon känner sig otrygg. Vid senaste Gotlandsresan fanns många skällande hundar på färjan och då låg hon i sin bur under hela överfarten.

Att åka bil är nästan lika bra som att mysa i sängen.

#24 Har du inte henne i bur hela tiden under långresorna? Även på korta sträckor kan det hända hemska olyckor..

Det är lika stor risk att råka ut för en olycka på en kort tur som vid en lång.

Ha inte katter lösa i bilen!

En katt på 5 kg blir ca 200 kg tung vid en krock i 50 km i timmen och ca 700 kg tung vid en kock i 90 km i timmen.

Om katten är lös i bilen blir den vid en krock en levande projektil som flyger runt och i värsta fall ut ur bilen. Den kan då skada både passagerarna i bilen och andra trafikanter.En katt som finns lös i baksätet kan vid en kollision fara fram och slå emot förarsätet så hårt att personen avlider.

Annat som kan hända, och som är värt att tänka på, är att katten som överlever en olycka troligtvis är chockad och stressad. Det kan gå så illa att den springer ut på vägen och blir påkörd eller att den stör räddningstjänstens arbete vid olyckplatsen.

Min äldsta katt är åksjuk så henne åker jag super sällan med i bilen (stackars blir bara åksjuk genom att sitta i buren :s). Ända gå ngen det blir transportsburen är om vi ska till veterinären.

Lillen som jag har hon tycker om att åka i buren men föredrar hellre att ligga i famnen. Är så mycket trevligare så hon kan se på alla bilar som åker förbi :)

ja, Norrbysas ord är väl värda att tänka på. Tänk om jag fick in det i huvet på mina närmaste, som har sina hundar lösa i bilen. huvva…..inte nog med att de skräpar ner i bilen, just faran med vad som kan hända även i låga farter.. Borde vara lag på, att djur inte fick vara lösa i bil, precis som barn. Har du lös unge i bilen, så kostar det dig 3000 kr. Men har du lös hund eller katt, så är det ingen som säger något. Trots att ungen kanppast kan få för sig att tex krypa ner vid pedalerna på bilen….

Jag har for mig att man inte far ha hundar och katter losa i bilen?

Två av mina jamar för de hatar att sitta i transportburen. De vill vara med o se vad som händer. Så har de möjlighet o det finns plats sitter de hellre med bälte i baksätet. Den andra trivs bra i transportburen o ligger mest o sover.

Mest gillar de att åka tåg för då kan de sitta i knäet o kika ut eller på folk runtomkring.

#29 Så här står det på Jordbruksverkets hemsida: "Katten i bil Om du transporterar enstaka katter i personutrymmet i din bil ska du se till att de transporteras på ett säkert sätt. Du kan också transportera katten i kombiutrymmet på din bil om du har god uppsikt över den under hela transporten. Du måste se till att katten är säkrad vid inbromsning, till exempel genom att använda transportbur. Katten ska inte riskera att bli skadad eller lida i samband med transporten." Här kan läsa alltihop: http://tinyurl.com/6f5le9p

Tack för länken. MEn är polisen medveten om detta?För de kan de bötfälla en djurägare för att de inte följer detta? JAg tror dessvärre, att de högaktningsfullt  struntar i detta.

De flesta poliser ar inte medvetna om detta. Jag vet att flera bekanta i Sverige har blivit stoppade med en stor hund framsatet for att de akt for fort utan att konstapeln sagt nagonting om en los hund i framsatet

Borde uppmärksammas…. Skäller på min sambo, som låter älghunden sitta lös i passagerarsätet fram. Tycker det dels är grisigt och farligt.

Aven om ingen olycka intraffas pa det viset som en krock eller tvarnit ar det ju farligt hur som helst att ha en los stor hund i passagerarsatet.

Japp. men tala med väggen, i det fallet. Man får bättre svar där. HAr försökt i många år……

Behöver väl inte poängtera, att jag har hundförbud i MIN bil….

Bröderna Bus ligger tyst och försynt tillsammans i sin transportbur. Som längst har vi varit på resande fot i ca sex timmar, och inte ett endaste pip i protest under den tiden.

Gammelkatta lät som en mistlur så fort hon kom in i bilen, så det var en medveten strategi redan från början att vänja dem vid transportbur och bilresor, började med små korta turer till husses jobb, till djuraffären etc etc, så att de inte bara skulle koppla ihop bur+bil=veterinär, och så har vi transportburarna framme hela tiden där de får ta sig en sovstund utan att bli störda, det vill säga att de förknippar buren med lugn och trygghet.

När vi var på långresan så kopplade vi ihop deras två stora burar så att de kunde ha lite större utrymme att hållas på, och så fick det plats med en liten toalåda också, den användes dock inte (dom hade varit på toa straxt innan vi åkte).

Summa summarum ; det är en fröjd att ha missarna med sej!

36/37. Den var rolig men jag forstar vad du menar, jag har samma problem fast da med en familjemedlem som blir dov nar man pratar allvar med honom 

Jag har tre katter och har gjort som många andra skriver - vant dem vid korta turer till en början. Att åka till veterinären är det värsta gammelgubben vet och så fort jag svänger åt det hållet sätter han igång och ylar. Annars har ingen av missarna några problem med att åka långt. Vi har lantställe 55 mil hemifrån och då sover de gott i sina burar. Behöver de gå på lådan säger de till med ett "mjaaauuu", så då stannar vi och släpper ut den som sagt till i bilen. Lådan brukar jag ställa på golvet i baksätet. När vi stannar för att äta och fika (brukar bli 2-3 stopp efter vägen) så släpper vi ut katterna i bilen så de kan äta och gå på lådan. Oftast har de lagt sig i buren igen när vi kommer tillbaka. Vatten har de alltid tillgång till i buren. Har en skål som sitter fast på insidan på varje kattbur.

Gammal tråd men vad tusan :P

Min älsta kisse är snart 2 och hon åker utan problem lägger sej ner i buren och är tyst hela resan

lillan som är strax över 6 månader har bara åkt en gång och då pratade hon lite bara :)

Mammas katt blir åksjuk/ spyr och skriker som jag vet inte vad, sen kom pappa på att lägga en handuk över buren och inga problem som hällst han har varit till findland och tibax utan minsta pip :)

Vi har en godkänd flygbur katten har i bilen. Den har bra utrynme och är inte lika kompakt som en vanlig resebur men inte heller för stor. I den kan han vända sig, stå, sitta, ligga raklång osv. Han älskar att åka bil, jamar lite i början men sen blir han tyst. När vi reser rastas han och väl tillbaka i bilen går han in i buren själv.

Vår fyraåring är exemplarisk oavsett om det är bilfärd, bussfärd eller promenad mellan färdmedel :) Säger aldrig ett knyst och sover eller tittar sig omkring beronde på om det finns något spännande i omgivningen eller inte.

Har aldrig medvetet tränat honom, men han började åka buss tidigt som kattunge, säkerligen har det gjort sitt. Dock var han lika duktig sin allra första resa. Det enda han inte tycker är lika kul är att komma in i buren, men när det väl är över resignerar han omdeldebart och finner sig i sitt ödé ;)

När jag tog över min förra katt så fick jag veta att hon skrikt fårn Borås till Umeå, men när hon då åkte 1.5 mil med mig så var hon tyst hela tiden. Sedan när jag körde ca 30 mil så började hon skrika halvvägs men när jag började sjunga så blev hon lugn igen.

Katten jag har nu åkte från Östersund till Umeå utan större problem, vet inte om det berode på sällskapet det var 2 katter till i bilen.
Men när jag skulle till vetrinären med han så kröp han under filten i buren och gömde sig, vet inte om han tyckte jag hade kall bil
Får se hur det går nu till jul när vi ska åka en långtur. Eftersom han är en stor katt av norskskogskattsmodell så bär jag bara han i transportburen för att sedan flytta över han till en hundbur, och han går så snällt mellan burarna när jag ber om det.