Jag har aldrig sammanfört två kattungar förut så vet inte hur det är, men jag tycker att det var ett väldigt konstigt råd veterinären gav. Skrev h*n varför det skulle bli konflikter och avlivning?

Vissa katter/kattungar passar som ensamkatter och vissa gör det inte. Det beror på varje individs sätt att vara!

Jag är helt inne på din linje, iallafall när det gäller innekatter. En utekatt lever (under goda förhållanden) ett väldigt stimulerande och innehållsrikt liv där den får möjlighet att leva ut sina naturliga behov av fysisk och psykisk aktivitet dagligen. För en innekatt är förutsättningarna helt annorlunda p.g.a. att tillgången till naturlig stimulans och aktivitet är så begränsade och då kan en (eller flera) kattkompisar absolut ge katten ett både roligare och mer händelserikt liv.

Att veterinären kommit i kontakt med kattägare som p.g.a. problem i sina kattgrupper ser avlivning som enda lösning tvivlar jag tyvärr inte på. Kunskapen om katters behov och beteenden är ofta beklämmande liten både hos vanliga kattägare och många veterinärer. Har man katter i grupp kan det krävas en del åtgärder för att alla ska trivas, men med rätt individer och anpassad miljö är en harmonisk kattflock inte alls något ovanligt.

Tycker att veterinären har fel. Men allar är ju salig sin tro, och vill dem inte ta till sig annan kunskap kan man inte göra så mycket. Däremot kan jag inte tycka att en veterinärs ord ska väga så tung när det gäller en katts beteende i stort. Då dem oftast inte har koll på sådant då det är mer medicinskt.

# 3 Helt sant!

1# Hon skrev att eftersom katten är ett solitärt djur vill det leva själv (men KAN acceptera andra katter om den tvingas till det). Det är vi människor som tvingar ihop katterna och därför finns risken att det blir konflikter katterna i mellan. Denna risk är inte värd att ta i hennes mening.

(Jag är väl medveten om att risken finns, men jag tycker att det är en risk värd att ta..)

Vilket forum är det?

2# Absolut! Det finns såklart undantag. men en kattunge är ju väldigt formbar.. Det är annat med en vuxen katt som tydligt visar att den vill vara själv. Då ska man självklart inte tvinga ihop den med en annan katt. DET är direkt skadligt.

3# Håller med dig!

Veterinären påstod att om man inte kan aktivera sin innekatt tillräckligt så ska man inte ha katt. (Vilket jag ju kan hålla med om.. men tyvärr - så ser inte verkligeheten ut om man även måste lägga ner tid på studier/jobb för att kunna försörja både sig själv och katten).

4# jo tyvärr är det ju så.. och jag "idiotförklarade" tydligen henne eftersom hon ju är veterinär och har läst på högskola…

#7 Känner att jag inte riktigt vill skriva det här.

Kan skicka meddelande till dig istället om du vill

Gör så om du vill 

#2 En kattunge passar aldrig som ensamkatt. De överlever visserligen, men mår mycket bättre med en kompis.

#8 Du gjorde rätt i att idiotförklara henne. Helt klart en veterinär som inte har mycket erfarenhet av katter utanför sitt arbete.

Det har hänt  att ensamma kattungar har lämnats in för avlivning då de har varit för jobbiga dvs har inte fått tillräckligt med stimulering.

#13 Ja, ingen människa kan (eller bör ens försöka) brottas med sin katt så som en kattkompis kan göra!

Vad ledsen man blir av att läsa sånt här när man dagligen ser sina egna katter leka med varandra.

Vill också gärna veta vilket forum det var på. Självklart är 2 kattungar bättre. Att lämna mamma och syskon kan vara väldigt stressande om då en av syskonen eller en annan unge följer med så är dom mycket tryggare och har en lekkompis.

Jättekonstigt tycker jag. Funderar nästan på att inte sälja till de som bara vill ha en kattunge då jag ser vilken enorm glädje de har av varandra. Jag kan omöjligt aktivera på samma vis o man måste ju jobba/handla/göra övriga ärenden mm så den blir ju själv alldeles för mycket o då man kommer hem vill den ha sällskap/leka  mm o då är man trött. Tror nog det avlivas pga folk tycker de är jobbiga också(vilket de också är om de är själva) så mycket märkligt.

Jag kan förstå om det är en äldre katt som ej är van vid sällskap o ej tycker om det.

Här är mina små :-) Olivia 6 år och lilla Signe 5 månader..Tob knappt 14 dagar så lekte dom ihop….Men ibland kan "den gamla" bli lite stressad,då har jag inrett städskrubben åt henne,med mysfilt,matskål,miniklätterträd :-) När hon jamar på ett speciellt sätt,då vet jag hon vill in i skrubben,så får hon komma in dit….När hon har hämtat nya krafter och vilat..så kommer hon själv ut..Och den lilla kan inte komma in dit och störa

Nu har jag visserligen inte läst hela tråden men förstår inte hur veterinären tänker. Vi har haft två kattungar hemma flera gånger just för att dem vill ha sällskap. För det mesta då två syskon men även en gång två från olika kullar och familjer. Det har aldrig varit några problem. Dem har trivts jättebra ihop och har även en väldigt speciell och nära relation som vuxna.

Konstig vette. Själv har jag 5 katter varav den yngsta är 5 månader och den äldsta är 12 år. När jag skaffade den äldsta så hade hon en kullsyster också och så hade jag en 10-årig katt.

Nu får den yngsta inte vara utomhus på egen tass men det får de andra. Under förutsättning att jag är hemma och vaken. Det är ingen som är ute på kvällar och nätter.