Jag lärde min katt olika tecken för "matdags" och "läggdags" genom att först göra tecknet, och sen lyfta henne dit hon skulle. Men det måste vara ett väldigt tydligt tecken, och det får inte gå många sekunder från att man har gett det tills hon är där hon ska.

Jag försökte föressten även lära henne ett tecken för "nej". Men det gick inte så bra, hon lärde sig rätt så snabbt att inte titta på mig när hon gjorde nått dumt.

Först och främst, skaffa en kattkompis till henne och hon inte redan har en. Så kan hon lära sig av den.

#1 "Jag försökte föressten även lära henne ett tecken för "nej". Men det gick inte så bra, hon lärde sig rätt så snabbt att inte titta på mig när hon gjorde nått dumt."

Underbart!

Läs på om kattspråk och hur katter markerar ett nej för varandra. Jag har haft två döva katter korta perioder men har fyra andra normalhörande som kommer då den döva irrat bort sig och sitter nånstans och skriker. Inte släppa ut och inte avla på. Annars har jag pratat som vanligt när katten är i knä. Jag tror att den känner vibrationer och sinnesstämning så därför lugnar det förhoppningsvis katten. En hörande kompis är nog vettigt. Den hörande kommer vara till hjälp på många vis och underlätta på nätterna exempelvis när den döva inte vet var du är.

Jag har fött upp en döv kattunge och jag försökte vara noga med att etablera ögonkontakt med den, använda kroppsspråk samt att använda mig av vibrationer för att kommunicera. En stamp i golvet för mat som exempel. Det är svårt att veta om kattungen lärde sig vad vibrationerna i golvet betydde eller om den bara kollade av läget med sina syskon och följde den, men den utvecklades till en mycket trygg och trevlig katt.

Kattkompis bums och som någon skrev, absolut inte släppa ut katten och inte avla på den.

Jag har haft en vit döv kisse, och helt ärligt är han den mest personliga kissen jag har haft, han var även min bästa vän, saknar honom varje dag. Iaf, att hon går runt och jamar är antagligen för att kalla på er, eftersom att hon inte hör sig själv jama vet hon inte hur högt hon jamar heller. Min kisse jamade så högt att man hörde honom när man gick ut med hunden. Vi bor i en lägenhet, men som tur var fick vi inga klagomål haha.. Men vår katt var iaf sån att han ville inte vara ensam, utan var han själv i ett rum, kunde han ju inte höra vart vi var, därför jamade han för att kalla oss till sig. Han var även väldigt pratglad, och trots att han var stendöv fär jag 100 på att han förstådde mig bättre än vad något annat djur någonsin gjort förr. Han visste precis hur jag mådde, hur jag kände, och vad han skulle göra för att få mig glad. Man bildar en sådan stark relation till en katt som är döv, visst gör man det med djur som inte är döva också, men just detdär att man måste lära sig förstå sig på varandra. Man lär sig liksom av varandra, du lär dig utav din katt, lär dig att förstå henne på alla möjliga sätt, och snart kommer du att förstå dig på henne bättre än vad du kanske trodde var möjligt, och hon kommer lära sig att förstå sig på dig. En sak du måste tänka på med en döv katt är dock att dem kan klassas som "klumpiga", river ner saker osv, men eftersom att dem inte hör när något ramlar i golvet, kan du inte bli arg på kissen. Släpp aldrig heller ut katten, och avla inte på henne. Men bortsätt från det, kommer du att få en helt underbar vän är jag helt övertygad om!:)

Undrar du något är det bara att fråga!:D

Finns en artikel om döva katter i tidningen kattliv som är i affär nu fram tills 10:e när nästa nummer kommer :)