Det tyder  mycket på åldersdiabetes. Och så förtvinar ju muskler med åren kraftigt på just såna kissar. Var beredd på, att lilla dockan kanske kommer att behöva lämna detta jordeliv rätt snart. Håll henne inomhus, vad ni gör och inte gör, för är hon ute och är döv dessutom, så kan hon ju  få en akut Blindhet just nu och aldrig hittar hem.

JAg hade nog tagit kisse till en vet för en lätt kontroll. De avlivar ju inte om inte kattens hälsa absolut kräver det. OCh så länge hon äter, kissar bajsar och mår väl för övrigt, så ska ho ju få chansen att få den tid hon har kvar.

Att däremot börja  hårdmedicinera en sån gammal liten dam exempelvis med insulinsprutor, det hade jag ansett vara djurplågeri.

Så blev den sista tiden för vår lilla gamla kissse också. Allt stämmer, men hon  var hörande ända fram till ett år innan sin död. Att vi fick avliva var för att hon blev akut blind över en natt uppepå det. Hon blev 16 år. Bilden här togs ca en månad innan hon dog.

MEn underbart att ni fått så många år med en fin kisse. Att släppa taget är svårt, men jag tror nog hon visar själv, när det är dags…Bara hon blir inne. För mår hon dåligt ute, så gömmer hon sig och ni komer aldrig att hitta den lilla.

Sannolikheten är stor att katten har njursvikt: Dricker mycker, kissar mycket, spyr som du beskriver, äter som vanligt men går ner i vikt är alla tecken på njursvikt. Nästa tecken är att det luktar ammoniak av andedräkten men då mår katten riktigt illa.

Jag vet ju inte hur ni bor men jag skulle se om veterinären kunde komma hem till er och kolla lite. Bedömer veterinären att katten ska sluta sina dagar behöver kattan iaf inte stressas av att åka till kliniken.

Det är mycket svåra beslut när ens djur börjar närma sig slutet.

Fick hjälp att skriva

1.

Ja annunakis råd är ju absolut inte fel. Ok nu kanske hon inte har något emot att åka bil, men ändå!

21 år är en väldigt hög ålder för en katt, så det troliga är nog att det är njurarna som börjar ge upp.

Jag var i samma situation med min 15-åriga birma (som visade samma symtom, men som mådde sämre än er katt verkar göra) och veterinären kunde genom att bara känna på njurarna konstatera att de i princip var helt slut (den ena var så förkrymt att den inte ens gick att känna längre). Jag brydde mig inte om att ta blodprov eller försöka hejda förloppet genom dietfoder, utan lät henne somna in där och då i min famn. Det var oerhört tungt, men jag ville inte utsätta henne för lidande och ett ovärdigt kattliv av egoistiska skäl.

Så länge er katt äter normalt och ändå visar livsgnista då och då behöver man absolut inte avliva, och ingen veterinär skulle propsa på avlivning så länge katten ändå mår relativt bra. Vill ni ta reda på vad det är kan man säkert göra det med ett enkelt blodprov.

I så pass hög ålder skulle jag dock inte börja på med några större utredningar och behandlingar för att eventuellt lyckas förlänga livet något, även om det såklart alltid är oerhört svårt att acceptera att ett kattliv tar slut.

Så rätt tänkt.,.OberonsMatte. Om man stålsätter sig redan från sitt djurs 10-årsdag, att Ok, varje dag jag får nu är bonustid, då kanske det är lättare. Jag tän ker så, lille Arne är ju på väg  mot 13 år med lite svaga njurar så jag är beredd.

Tack för era vänliga svar och råd!

Vi är ju medvetna om att allt är inte 100% med henne och har även bestämt att inte försöka förlänga hennes liv genom medicinering eller dietfoder. Samtidigt tänker vi att, istället för att ge henne en skräckfylld upplevelse hos veterinären det sista hon upplever i livet, hade det mest ultimata varit om hon kunde somna in hemma på ett av sina favoritställen. Detta förutsätter ju dock att hon inte lider, vilket man aldrig kan vara helt säker på.

Ska hålla ett extra öga på henne de närmsta dagarna och se hur vi ska göra… får försöka hålla våra känslor lite utanför.

# 6 Utan att vara veterinär men av egen erfrenhet tycker jag att det låter som njursvikt och visst är det bra om en katt får somna in utan att behöva åka till veterinär. Men i det här fallet tycker jag att du ska kontakta veterinär och rådgöra med vederbörande om hur du ska göra.

Be att veterinären kommer hem till er och gör en bedömning av katten. Distriktveterinärer har ju bilar som de är ute med hela dagarna och besöker bl a gårdar. Här där jag bor kostar det inte alls speciellt mycket mer med ett hembesök än att åka till kliniken. Ring och fråga om de kan komma hem till dig när de är i närheten någon av de närmaste dagarna.

Just vid njursvikt mår nog katten rätt illa så om katten vore min skulle jag inte vänta på att den skulle somna in av sig själv. Det är väl bl a för sådana här fall som djurskyddslagen innehåller en paragraf om att man som djurägare måste anlita veterinär vid sjukdom.

Men tänk att ha en katt som blivit 21 år. Det är sällan som katter blir så gamla så du har väl tagit väl hand om henne.

Ja, min kompis hade också en kisse, som blev 21 år, en Birma från vår uppfödning. Men de märkte aldrig några sjukdomstecken, en morgon hittade de bara honom helt insomnad på favoritplatsen, uppepå akvariet.

Min åsikt är, att så länge du ser att kisse har aptit, kan sköta sin hygien och inte drar sig undan, då hade jag nöjt mig med en kontroll, antingen via transport eller hembesök. Jag kanske är lite ute och cyklar, men det första tecknet på att ett djur inte mår bra, är ju att det slutar äta och att det slutar tvätta sig vilket man ser rätt fort på att pälsen blir dassig.

#8 Jag håller med. När en gammal katt slutar äta och tvätta sig, då är det dags. Så har det varit med mina gammelkatter.

Att katten bara somnar in i sömnen innan den blir dålig är ju det man alltid önskar, men man kan ju även göra den sista stunden mindre stressande genom att anlita en veterinär som gör hembesök.