Mitt råd är att du i så fall anmäler dig som volontär på ett katthem där du bor. Då kan du umgås med kissar där och hjälpa. OCh ha "kattkläder" som du inte behöver ta in till dig där du bor.

Du kommer att komma igenom sorgen så småningom. Jag säger det trots att du nog tycker att jag är dum och oförstående men jag försäkrar dig att tiden gör underverk. Samtidigt förstår jag att du verkligen är hur ledsen som helst. Tyvärr är det också så att det tycks finns en rankinglista när det gäller sorg. Viss sorg är finare/bättre/värre än annan och har man då sorg som ligger lågt i rankinglistan blir ens egen sorg än tyngre.

När du känner dig redo är det en bra idé med det som # 1 säger.

En viktig sak är, att du är rädd om dig. Ät ordentligt och sov så gott du kan. Försök att ta en promenad varje dag även om det inte blir så långt.

Tyckte #1: s råd var bra.

Ett annat tips är att du kan fundera på det där med allergi i familjen. Det har vi också haft. Den var mycket svår en period, så svår att vi måste göra något åt den. En blodanalys visade på fel i kroppens mineralbalans. Efter ett år med olika mineraltilsskott är allergin borta och det fungerade att skaffa både katt och häst.

Det ska också finnas "allergivänliga" kattraser (se bl a tråden Ensamkatter # 55). Jag har för mig att katter har något i saliven som fastnar på håren när de tvättar sig och sen flyger håren runt i rummet. I så fall skulle kanske "nakna" kattraser vara mindre allergiframkallande.

Ett tredje förslag kan vara att hitta någon plats i naturen dit du kan gå och bara sitta ner och prata högt med din katt. Berätta det som trycker dig, berätta hur mycket du saknar henne. Prata om allt fint som ni haft tillsamman. Fråga henne vad hon tycker du ska göra med det som just då är svårt för dig att hantera

Du skulle kunna skaffa en cornish rex :) det finns massa uppfödare som gärna hjälper dig att nosa och sniffa hemma hos dem. jag har själv gått den vägen. Uppfödare är oftast väldigt snälla och hjälpsamma :)