Hej!

Jag och min sambo köpte för lite mer än 2 veckor sen en liten ragdollkille. Världens härligaste temperament, han är med överallt och ingenstans och är inte ett dugg rädd av sig.

Vi har sagt ifrån början att vi ska skaffa en kattkompis till honom, så att de har sällskap av varandra. Har själv aldrig bara haft en katt när jag bott hemma, så tycker det hade varit synd att ha det nu då de (tror jag) mår bättre av att ha en kompis hemma. Det kändes även som en bra idé att köpa en när de båda är små, då jag vet hur svårt det är att introducera en kattunge till en vuxen katt.

Sagt och gjort, i söndags hämtade vi hem en birma/ragdollhona på 12 veckor (hon är alltså en månad yngre än vår kille som nu är 16 veckor fyllda) och katastrofen var ett faktum. Vår kille reagerade inte alls, som väntat, han var mer nyfiken på honan, men honan reagerade hysteriskt.

Hon satt i vårt väldigt höga klösträd hela natten och skrek som förbytt även om vår hane var i närheten eller inte. Vi kunde inte klappa henne, inte lyfta bort henne ifrån klösbrädan, inte locka med mat, ingenting hjälpte.

Det slutade med att vi körde hem vår äldsta till min mamma och efter ca en dag gick fastklamrandet vid klösträdet och skrikandet över. Hon börjar ty sig lite till oss härhemma och verkar ha bott in sig ganska bra härhemma nu efter fyra dagar, även om hon fortfarande piper ganska mycket emellanåt och är lite nervös av sig.

Vad tror ni, vågar vi hämta hem hanen igen redan? Vad ska vi göra om honan reagerar på samma vis? Är feliway något att ha? Vi har funderat på att lämna tillbaka honan då hon uppenbarligen inte alls mådde bra sin första dag här, men vi vill verkligen försöka och få det här att funka, det känns dumt att ge upp såhär tidigt..

All hjälp är väldigt uppskattad. Någon som varit med om något liknande? Att kattungar inte accepterar varandra menar jag?