Har du provat med att bara släppa ihop dem? Klart de fräser på varandra om de bara får se på varandra genom en ruta.

Möjlighet att fixa någon nätdörr så vore det kanon… så kan de lukta på varandra också :)

Har släppt ihopa den äldsta hanen (simba) och en av dom små. Han fräste och började morra något fruktansvärt, mer än bara "jag tycker inte om dig"-morr utan snarare "jag vill döda dig"-morr. Problemet här är att denna hanen är den snälla som älskar allt och alla. De har fått lukta på varandra, de små fick sitta inne och de stora fick sitta ute på balkongen. Vi valde att försöka släppa ihop dom idag eftersom att simba gått runt och snokat och varit väldigt intresserade av de små. Så har ni något förslag på vad vi ska göra nu när vi tagit detta inte så lyckade steget. Vi vill inte behöva lämna tillbaka dom små och vi vill inte heller avskaffa hanarna då vi haft simba sen han föddes(1994) och även den andra sedan han föddes (2002). Mvh

Det är helt normalt att katterna fräser och morrar åt varandra i början. Det låter värre än vad det är.

Jag tror att om du ger dem lite tid och inte oroar dig för mycket (de känner av det) så kan det nog faktiskt gå rätt bra tillslut. De behöver få visa vilka som var där först för att sedan kunna ge de nya en plats. Revir och sånt är naturligt. De kommer troligen tjafsa och bråka och som sagt, det låter mer än vad det är. Och om de behöver lite hjälp på traven så märker du det med.. Låt dem känna av situationen, ge dem tid och plats. Ha vad du än har, inte bråttom det kan leda till rejäl osämja.

Håller med de andra, det låter värre än vad det är. När vår "yngsta" kom till oss för ett år sedan nu, så var våran "gammelkatt" (9 år) inte så pigg på de. Han fräste och morrade varje gång han såg den lilla, eller den lilla bara skulle gå förbi honom. Riktigt le var han i början. men nu går det fint :)

Det tog två veckor tror jag innan det blev lugn här hemma. :)

Lycka till, ha lite is i magen nu :)

släpp ihop dom , det är mitt råd. Resten sköter dom själva.

Säger som de andra, stäng in dem i ett rum. Och kom tillbaka 5 minuter efter, sterilisera inte honkatterna på ett bra tag. Då de brukar bli surtanter, och de blir ännu värre. Eller är hannarna redan kastrerade?

släpp ihop dem med ha koll dvs så ingen blir inträngd i ett hörn. Se även till att katterna är kloklippta.

#8 nyfiken vad du menar att ts inte ska sterilisera honkatterna på ett bra tag för att då kan de bli surtanter? Om Ts funderar på att kastrera honorna är de bättre att kastrera senast vid 6 månader då de är könsmogna för för att undvika ev rangstrider… fertila djur har automatiskt högre rang än tex kastrater.

hanarna är redan kastrerade sen lång tid tillbaka.

Det enda vi är rädda för med att släppa ihop dom är att den ena hanen (9år) är väldigt rädd och tillbakadragen när det gäller allt. Vi tror det finns en risk att han fräser, blir rädd och gömmer sig, och att de små då följer efter och han känner sig hotad och attackerar.

#9 jo visst, bara det att honkatterna som steriliseras brukar ju ibland bli riktigt sura och inte lika sociala. Så hände det i mitt fall. Kissen min var jätte social med en annan han katt enda tills hon steriliserades då hon blev en riktigt surkärring;), och nu går det inte att ha dem tillsammans. Men om hannarna redan är kastrerade så kanske inte tjejerna behövs steriliseras?

#11 Ditt fall aske var speciellt men i de flesta fall blir de sociaa och gosiga som kastrerade då de slipper hormonpåverkan. Sen kan de ju i ditt fall bero på något annat varför honan ej tål hanen. Han kanske försökte para henne och hon inte var sugen..

Det är stor risk för rangbråk om honorna fortsätter att vara okastrerade även ökad risk för livmoderinflammation.

Japp, hon var ju inte lika social på det sättet med hanen;)

Jag ångrar dock inte att jag steriliserade henne, för katten vi hade innan fick p-piller hela livet och fick tillslut cancer:( men hon blev 24 år:)

#14 Det heter kastrera

Sterilisera man inte honkatter och kastrerar hankatter? ;)

Nej man kastrerar även honkatter…dvs opererar bort livmodern och äggstockar för att honan ska slippa löpa. När honorna löper magrar dom ofta av eftersom dom äter mindre, blir rastlösa och kan även tappa päls.

Steriliserar man så nyper man bara av äggledarna och på det viset kan inte katten bli dräktig men däremot så finns könsdriften kvar dvs hon löper fortfarande.

Ska man inte avla på katten så mår den bäst av att kastreras :)

Jaha då ber jag om ursäkt:) Nu slog tanken mig, jag har aldrig sett en katt löpa?:)

#18 Att katten löper betyder att hon gör sig redo för parning. Hormonerna i kattens kropp ökar och äggblåsorna där äggen finns växer. Ofta får hon ett lite annorlunda beteende när hon löper, hon stryker sig mer mot allt och jamar mer högljutt.

Jo det har jag märkt, men det är inte så som med hundar. Att det verkligen löper (blöder)? ;)

Nej katter blöder inte…ägglossningen blir först efter parningen och paras dom inte så tillbakabildas äggblåsorna igen och dom får inte ägglossning och då blöder det inte :)

Okej:)

Jag var som du väldigt nervös med att släppa ihop katter men efter man gjort det en gång så ser man att det inte var så farligt som det lät.

fick hem en kattunge för 2v sedan och har sen tidigare en 4årig hona som är väldigt dominant. Det lät som om hon skulle ha ihjäl kattungen och kom den för nära fick den några rejäla smällar med tassen, det höll nog på så här i ca 5 dagar om jag minns rätt. sen har det stegvis byggt en relation och kan inte vara utan varandra så på 2v gick dom från du ska dö fräsande till kurr och gos med varandra. Sällan katterna är i olika rum numera ;)