felpost

 Det är deras sätt att tala med varandra, de säjer bara idag passar det inte mej, jag är lite sur.

Dom har mycker glädje av varandra, fast det fräser och morras.

Ha lite roliga lekar med dem när de är på det humöret.

Ja försök bygga på det positiva i deras relation med varandra. Roliga lekar tillsammans blandat med nåt godis. Kela med dem när de är samlade. Gruppaktiviteter helt enkelt :)

Tack för era svar!

Att leka med dom tillsammans är ganska svårt rent praktiskt. De är utekatter och går ut direkt på morgonen efter att ha skällt på husse och matte för att de är sååå slöa med att öppna dörren. Sen är de ute precis hela dagen med något enstaka snabbt besök inne vid matskålen. På kvällen kommer de in, äter mat och sen slocknar de på varsin plats i huset för att vakna morgonen efter. Enda gången de är inne dagtid tillsammans är när regnet vräker ner.

Men jag förstår er poäng! Ska absolut tänka på att försöka leka lite med dom.

H. Thea

Ett litet PS; jag har sett det hända mååånga gånger att stamkunder (jobbar i zooaffär) kommit in och bett om råd för att katterna ändrat sitt beteende, och det enda som ändrats hemma var att matte blivit gravid eller att bebisen fötts!

Tror att katterna reagerar mer på de små förändringar som sker än vad vi tror. Kan vara bra att redan nu fundera igenom sådant.

Ska katterna få sova bredvid bebis? Om inte, börja redan nu fasa ut att de inte får vara i sängen. Ska toalådan flyttas för att krypande bebis inte ska komma åt den?

En kunds katt började kissa hejvilt, jama om nätterna och bete sig allmänt knasigt precis före bebisen föddes. Kattan hade svårt att acceptera att tidigare självklara sovplatser nu var förbjudna, att matte inte hade tid att gosa längre, att det var skrik och spring på nätterna osv.

När jag påpekade för kunden att det var en stor omställning för hennes vanestarka kisse, så tänkte de om och gjorde en del anpassningar för katten. (Klösmöbler i sovrum och vardagsrum, så kisse kunde se på och fick sin egen heliga borg, t.ex)

Tack Cindy för din kommentar!

Vi har funderat på hur vi ska lösa sovrummet och bebis säng, men vi har ingen dörr/vägg till sovrummet så att stänga ute kissarna är inte möjligt. Vi kommer inte heller att sätta upp en vägg då vi inte kommer att bo kvar i huset alltför länge till. Planen är att bebis ska sova i sin egen säng från dag 1 (OM bebis accepterar det….), men i direkt anslutning till vår säng.

Lådorna har jag funderat lite på, men inte kommit på något bra lösning…. Den i badrummet kan man lyfta upp på bänken, men den i hallen…. Men faller livet som vi önskar så kommer vi inte att bo kvar i det här huset när bebis börjat krypa.

H. Thea

Uppdatering:

Det har hänt lite grann sen jag skrev tråden. För att förenkla det hela kallar vi systrarna A och B.

När dom kom hem till oss var syster A den "drivande" och den som var framåt och låg främst i utvecklingen. Hon kunde innan syster B hoppa upp i knäet på oss nrä vi satt på barstolarna i köket. Det dröjde någon månad innan syster B lyckades ta sig upp på barstolarna. Det var syster A som var först med att fånga möss/sorkar.
Syster A jagade oftast syster B när dom busade, även om de självklart böts om ibland. Syster A har alltid varit först med det mesta i utvecklingen. Nu märker vi ingen skillnad på dom.

Syster A har dessutom "bossat runt" med syster B. Har vi sagt att de ska vara inne (vi vill ha dom inne på natten) för dagen och syster A blivit frustrerad så har hon tagit ut det på syster B och syster B har "bara tagit emot" som vi har upplevt det.

De senaste 2 veckorna har vi märkt att den enda som morrar och fräser är syster B åt syster A. Sitter syster B på golvet och syster A kommer gående morrar hon direkt och kommer syster A närmare så fräser hon, men gör inget mer. Syster A backar oftast, inte alltid, men vi har även sett att syster B morrat och samtidigt backat för/tagit en omväg runt syster A.
Igår kväll kunde inte syster A äta samtidigt som syster B trots att syster B fick en egen matskål. Syster B morrade när syster A visade sig i köket.

Försöker syster B ta över eller gillar hon helt enkelt inte sin syster??? Det känns som att syster B vill att syster A ska ta sitt pick och pack och sticka! Vi hoppas att detta är en övergående fas dock har vi upplevt att det blivit lite värre de senaste veckorna. Var ska detta sluta? Med att dom slåss? Det var ju detta vi ville slippa när vi letade kattungar av samma kull!

Syster B har alltid varit lite "konstig". I vintras när det var sjukt mycket snö morrade hon åt snön! Det måste ha varit åt snön för vi hade skottat uppfarten och snökanten var ca 2 dm hög där det var oskottat. Syster B gick fram till snökanten, morrade, vände och gick tillbaka och satte sig på trappen igen.
På samma sätt morrade hon när det kom en häst och vagn körandes ute på vägen (ca 50-75 m från huset). Syster B satt på altanen och hörde att det kom en häst. Hon visade att det var läskigt och sen morrade hon samtidigt som hon smet in under altanen.
Vi får inte ta syster B på svansen, för då jamar hon surt och blänger på oss. Du får klappa henne över ryggen och fortsätta upp på svansen, men om hon ligger i soffan och du råkar nudda svansen blir hon sur. Så har hon varit från början och givetvis accepterar vi det!

På kvällarna när kissarna kommer in för natten vill ofta syster B busa, men INTE med syster A. Hon busar en stund för sig själv eller om vi busar lite med henne och sen lägger hon sig i gästrummet eller i husses knä i soffan för att sova. Syster A äter och går upp på övervåningen och lägger sig för att sova. Hon har inte buset kvar som sin syster verkar ha.

Nu svamlade jag iväg lite, men jag ville också ge lite bakgrund så  kanske någon har någon idé om varför det blivit så här. Det kan ju vara så att syster B är påverkad av min graviditet och därför beter sig annorlunda mot sin syster, men det verkar långsökt. Å andra sidan har katter påverkats av konstigare saker än så…

H. Thea

Måste bara få berätta om en…hmm…lite märklig händelse igår kväll. I ett par dagar nu har det gått åt rätt håll. De har kunnat äta i varsin skål (med vattenskål mellan) bredvid varann utan problem. De har också kunnat vara i samma rum utan problem. Känns något hoppfullt ända tills igår kväll när syster A ville busa med syster B (syster A var mer än lovligt busig). Då blev B arg (?) och fräste till ordentligt. *suck* VARFÖR kan inte syster A låta B vara om hon nu vill vara ifred? Aja, inte mycket att göra något åt!

Igår kväll fick jag för mig att bära upp syster B till vår säng för att kanske lyckas visa henne att vi vill ha henne där och att hon får vara där. Direkt när hon såg sängen slutade hon spinna (och då är detta en kisse som spinner hos veterinären när hon får sin vaccinationsspruta!), morrade och spände sig lite (A var inte i närheten!). Jag satte mig på sängen med B fortfarande i famnen och gosade med henne. Knorrhöll henne inte på något sätt utan hon låg kvar hos mig helt frivilligt (vi har burit på dom väldigt mycket ända sen de var små, men vi har alltid utan undantag släppt ner dom direkt om de visat att de vill ur famnen). Hade hon visat att hon ville ur min famn hade jag givetvis släppt henne direkt. Hon började spinna igen. Jag la ner henne på sängen efter en stund för jag skulle gå och borsta tänderna, och B sprang genast ur sängen och in under sängen. Hon stannade en stund på övervåningen innan hon valde att tillbringa natten, som vanligt, på bottenvåningen i gästsängen…

Det kanske var dumt av mig att bära upp kisse till sängen eftersom hon tydligen inte vill (eller får för A?) vara där! Men hon är ju så otroligt gosig av sig och så fort vi sätter oss i soffan så kommer hon och vill gosa i knäet på både mig och husse, gärna samtidigt. Därför hoppades jag kunna visa henne att vi vill ha henne i sängen hos oss. Men man kanske inte ska lägga sig i deras göromål på det sättet….

H. Thea