Jag vet inte vad som stämmer kan bara prata av egen erfarenhet.

Vi har två kastrerade hanar som är bästisar.

Moritz var 8 månader och kastrerad när vi skaffade Lorentz. Honom kastrerade vi vid 5 månaders ålder för att han inte skulle hinna bli könsmogen och ställa till med "oreda" i deras förhållande.

Det har fungerat alldeles utmärkt.

Tror mer det handlar om katternas personlighet än vilket kön det är, man kan säga katterna är lite som "könlösa" efter kastreringen. Själv har jag 3 damer men ofta akutkatter, som både är killar och tjejer. Ibland går tjejerna bättre med tjejer och i andra fall med kill-kissar.

Vet inte hur gammal din Knytte är men man brukar säga att det är lättare att introducera en lite yngre katt till den befintliga. Har man dock en 10-åring eller äldre ska man nog inte introducera en ensam kattunge, kan blir lite mycket för den befintliga och lite för lite bus för den lille.

Lycka till

Tack för svaren!

#1: Låter klokt att kastrera i tid, det ska jag tänka på.

#2: Kul att höra, då kan vi ju titta efter små killar också. Knytte är i treårsåldern (hittekatt, så inte helt hundra), men mycket lekfull. Det är därför vi funderar på en liten kompis, känns inte som att vi riktigt fixar att fylla lekbehovet ens de dagar vi är helt lediga.

Nej könet har jag aldrig upplevt ska vara något hinder för två katter att bli vänner, det har helt med personlighet att göra.

Dock är det ju just det att det finns risk för oönskade kattungar om man inte kastrerar i tid. Inte ens kullsyskon tar hänsyn till att de är syskon, utan är de könsmogna så parar det sig, och katter märker bra mycket fortare än vi människor när en annan katt blir könsmogen, så när vi märker av de första tecknen kan det vara för sent. Kastrering är oerhört viktigt alltså

När vi letade katt nr 3 (1 och 2 gick inte ihop personlighetsmässigt, två hanar för övrigt) så letade vi efter en tuff katt som låg på samma nivå som vår tuffa nr 2, och hem flyttade en hona! Sedan dess är det harmoni i flocken, och nr 2 och nr 3, en hane och en hona, är jättebra kompisar =)

Tror inte det har med könet att göra då vi har både honor och hanar som gå jättebra ihop, dom både leker och sover tillsammans=)

#4 Knytte är redan kastrerad, så några ungar blir det inte, men vi ska inte ha en okastrerad husis hemma oavsett.  Verkar vettigt att försöka matcha personlighet snarare än kön, men lite svårt att veta vilken typ av katt hon skulle gå ihop med. Antar att man inte kan tro att hon ska vara likadan mot en katt som hon är mot oss människor,

Katthemmen kan säkert ge råd, eller vad tror ni? De lär ju vara experter på att hitta rätt hem till rätt katt.

För mig har det aldrig spelat någon roll vad för kön den andra kissen har.
Nu har jag en av varje och haft två hanar och två honor innan.

Märker ingen skillnad 

Det där växlar nog, men i min sambos familj har man uppfattningen att honor är mer dominerande eftersom det alltid har blivit så där. Själva har vi två hanar, svärmor och svärfar har tre hanar och en hona och min svägerska har just nu bara två hanar, men hade för ett kort tag sedan även en hona, men de blev tvungna att avliva henne. :S

Jag tror att om man inte kastrerar katten så är det ju jobbigt med hankatter som kan markera sitt revir genom att kissa inomhus. Det kan dock även honor göra.

Rá Dull var okastrerad och 1 år gammal när vi köpte Snusk som var 2 år gammal och kastrerad. De fungerade ihop hur bra som helst utan slagsmål eller något men efter 2 år bestämde vi att kastrera även Rá Dull när han började markera.

Hur pass katter går ihop med varandra är olika från katt till katt.