Måste berätta om vår katt Jansson.

Hösten -98 flyttade vi utomlands en tid, vi hade då en kastrerad hankatt som var 2 år. Katten Jansson som han heter flyttade då till min mamma. Där var han hennes allt. Hennes tröst och sällskap när min pappa gick bort.Min mamma älskade sin kära Jansson.

Nu ligger min mamma själv svårt sjuk sen en längre tid på sjukhus. Jansson har skötts av grannar i väntan på att mamma ska bli frisk igen. Men nu har vi insett att mamma inte kommer hem nå mer till sin kära Jansson. Så jag och min familj beslutade att Jansson får flytta hem till oss igen efter 10 år. Vi var mest rädda för att han skulle springa bort (han har gått fritt utomhus så vi tänkte att vi kan inte börja att ha honom som innekatt) och så funderade vi hur han skulle komma överens med våra hundar. De två år han bodde hos oss så växte han upp med vår golden,men sen har han inte träffat på nå hundar.

När Jansson såg vår golden som nu också är 12år så strök han sej mot henne och sa mjau!! Han kände igen henne!  :) Vårt yrväder Birk (labradorvalp) har han också accepterat,men Jansson tycker att Birk inte är någon att gosa med men bara han hålls lite på avstånd så är han ok.

Första veckan rastade vi Jansson i sele,och det gick också bra. Men efter en vecka så släppte vi ut honom på egen hand och han gör sina behov och sen kommer han till dörren och vill in. Han verkar känna igen sej och helt acceptera att han ska bo här med oss igen. :)

Katter är så mysiga och kloka djur! Vi hoppas nu att Jansson ska få leva många år till här med oss.