Om det är så akut att en människa kan tänka sig att avliva sin katt om den inte får ett nytt hem så tror jag inte dessa människor är så brydda över huvudtaget var katten hamnar heller.

En mycket mycket självisk handling, såna människor borde inte få ha djur och man kan bara hoppas att människan katten hamnar hos nästa gång är en sann djurvän, som ger katten vad den behöver och förtjänar!

En mycket viktig aspekt om katter som ska omplaceras och det gäller även helt oplanerade kattungar som söker ett hem. Det som TS tar upp drabbar också lätt katter som kommer från vanvård där länsstyrelsen beslutat om djurförbud.

Jag har sett exempel på placeringar där att bli av med katten/katterna är det enda som inblandade tänker på. En del kanske blir bra men för resten kan det nog gå mycket illa.

Jag tänker främst inte på privatpersoner som lägger upp på tex blocket utan privatpersoner som kontaktat katthem för sista sista utväg, om katthemmen kollar upp? Såg ett exempel idag där en katt skall avlivas på måndag om inte hem hittas och en tjej hade skrivit: ge katten till mig! och katthemmet hade svarat, va bra, mejla oss. Men frågan är om dom kollar upp denna tjej som ville ha katten?

Det blir lätt så. De kollar sällan upp. Det blir mest "Äh, så du vill ta henne? Kan du berätta lite om dig själv?"

Svaret blir "Jadå, jag ääälskar katter. Har haft katt hela livet och jag jobbar deltid och pluggar. Dvs. att jag har extra tid över till en katt och bor i en rymlig lägenhet. Ska vi ses på torsdag så kommer jag och hämtar henne?".

Och så var det med den saken.

Själv tog jag över en amstaff jag inte visste mycket om från en avlägsen släkting. Hon skulle avliva honom samma dag, men gick med på att låta mig i lugn och ro omplacera honom istället. (anledningen till avlivning var tidsbrist och hunden var 8 månader gammal bara.. förstår inte hur hon dels kunde tänka sig avlivning, och dels inte hur hon bara gav mig kopplet och sa "lycka till". Jag hade gått full FBI på personen och bett om referenser osv.. Men vi är väl olika. Jag ser husdjur som familjemedlemmar och kollar tom. upp köpare till mina ödlor. Och ödlor är knappast några högt stående/intelligenta/känslosamma djur).

Jag tror inte att det är svårt att få en katt från ett katthem. De lär oftast vara så fullt så såna här ställen och nya kommer in jämt har jag hört. De brukar väl efterfråga lite allmänna uppgifter om en, boendesituation osv. Men mer än så tror jag faktiskt inte att det är.

Nu kanske det kan vara så att tjejen du såg skriva "jag tar den" har haft kontakt med katthemmet tidigare och att dom känner till henne, kan man hoppas åtminstone.

Jag blev nekad att köpa en katt från ett katthem på grund av att jag har en son på 1 år. Då har vi ändå letat katt i över ett år, bor i stort radhus och är hemma minst ett år till.. så joo det kan visst vara svår att få adoptera från katthem. Det tycker jag är bra.

Jag har anledning att tro att det på många håll inte är så noga. Detta antagande bygger jag på att det är rätt mycket katter som kommer tillbaka till katthemmen, inte bara en gång utan flera med bra någon månad mellan. Jag vet också exempel på att ett katthem som fick tillbaka en katt inte följde upp att ägare nr 2 ändrade ägaruppgifter vare sig hos SKK eller Sverak så nu vet ingen vart den katten tog vägen.

Ett katthem hade en svart filial där katter som inte fick plats på katthemmet hamnade. Det gällde cirka 30 katter när länsstyrelsen kom på denna verksamhet.

Skulle man vara noga skulle alltför många katter bli kvar på katthemmen.

Så finns ju de katträddare som bara finns på nätet. Där är det nog för det mesta noll koll.

5# tror inte dom vet de eftersom dom ville ha hennes uppgifter, men får hoppas hon är ett bra hem:)

# 5 Kolla in denna tråden

http://hittekatter.ifokus.se/discussions/52d050fd8e0e745c2a0000c1-svart-att-bli-godkand-for-att-ta-hand-om-hittekatt?discussions-1

Akuta nödrop om avlivningshotade katter är ett mycket riskabelt sätt att omplacera katter på. Så fort det finns avlivningshot med i bilden vädjas det i huvudsak till människors hjärtan och förnuftet kommer i andra hand (om än alls). Sånt kan vara ödesdigert för de katter som ska "räddas".

Tanken på att en katt kommer att avlivas kan vara så ångestframkallande hos en människa att hon känner en tvångsmässig skyldighet att ta sig an katten och "rädda" den, oavsett hur många "räddade" katter hon redan har i sitt hem eller hur hennes ekonomi och övriga förutsättningar ser ut.

När det gäller katthemsverksamhet är det väldigt olika hur det ser ut. Jag tycker inte att seriösa verksamheter ska använda sig av avlivningshot som försäljningsargument när de förmedlar katter. De, om några, borde veta vilket ansvar det innebär att vara kattägare och hur viktigt det är att katten hamnar i ett bra (och rätt) hem.

Lite ot men jag tog beslutet att omplacera min hund för att kunna satsa på mina studier. Hunden är väldigt aktiv och kräver otroligt mycket tid så jag tyckte det var orättvist mot honom att behålla honom bara för att jag inte ville skiljas från honom. kan säga att jag gick igenom otroligt många spekulanter innan jag hittade rätt ägare för honom och ett av kraven var att vi skulle hålla kontakt och att hunden först skulle skrivas över på nya husse efter ett år och att jag innan dess skulle ha rätt att åka och hämta hunden vid minsta tveksamhet över hundens välbefinnande. Det är 3 år sedan nu och jag saknar min hund jättemycket men är glad över de små uppdateringar jag får av nya husse var och varannan månad och jag hör själv av mig då och då för att höra hur det går. Skulle aldrig bryta kontakten med en familjemedlem jag tvingas omplacera vare sig det är en hund katt eller sköldpadda. Lika lite som jag om jag var mor skulle bryta kontakten med ett utflyttat barn. Loke var mitt ansvar. Jag brast som hundägare när jag valde karriären och viste att min hund riskerade att försummas. Jag kan aldrig reparera det, jag gav honom det bästa av hem och ett bättre liv, jag ser att han är lycklig där han är nu och jag känner att jag gjorde rätt val som sålde honom. Det bästa valet vore väll att vänta med studierna men när det valet var gjort var en omplacering bättre än 3,5 års försummelse av en glad och aktiv hund.

10# vet flertal katter som jag tyckt innan vara seriösa skriva avlivningshot på sin sida tex: stackars lilla simba som innan alltid varit en kärleksfull familjemedlem måste nu lämna sitt kärleksfulla hem och avlivas om inte hem hittar snarast tex så..

sen förstår jag att det skall ju beröra många människor som kanske då tänekr om och vill hjälpa katten, men det skall ju inte innebära att katten blir en vante och flyttar från hem till hem..