B-blod hos huskatter är ovanligt men med ökat inslag av raskatter i huskattpopulationen ökar även frekvensen av anlag för b-blod. Med tanke på vilka ödesdigra konsekvenser en blodgruppskrock medför och vad lite det faktiskt kostar (och det är ju inte något stort ingrepp att svabba upp lite saliv i munnen) ser jag ingen ursäkt till att inte blodgruppera.

FIV- och FeLV är självklart att testa för oavsett om det är innekatt eller utekatt, raskatt eller huskatt. Relativt billigt test och det räddar liv.

HCM, absolut och sedan skulle jag vilja lägga till DNA-test för PKD1 då perser antagligen är den raskatt som parats in i huskattpopulationen mest frekvent under en väldigt lång tid.

Sedan ska katterna självklart vara fullgott vaccinerade mot kattpest och kattsnuva.

Just HCM är dubbelt så vanligt bland huskatter som bland raskatter.

#2 Är det? Har för mig att jag läst att det är ungefär samma bland alla.

# 3 Nej senast jag läste något om detta  så var 5 % bland raskatter och 10 % bland husktter. Jag tror säger tror att det var någontans på Agria som jag läste detta. Det beror på att man tagit bort de som visat sig ha HCM bland raskatter. Sen är det då enbart försäkrade katter som det är frågan om.

#4 Skulle vara intressant att läsa om du råkar snubbla över det igen.

Norsk skogkatt är inte en alltför ovanlig ras att se i blandningar nuförtiden heller, och även om det oftast är av varianten "långhåriga katter måste ha norsk skogkatt i sig" eller "är katten korthårig heter det bondkatt och är den långhårig heter det skogskatt" så är det en populär ras att BYB:a på.

Så testa mot GSD IV med. Borde inte bli så dyrt om man ändå gentestar mot annat.

Sen om man misstänker aby, somali, siames med syskonraser eller ocicat bakom är PRA rätt vettigt att testa mot också.

Om alla inte har läst den finns det en väldigt bra tråd om HCM ute på perser iFokus. Länkar. http://perser.ifokus.se/discussions/4e85fe24d4ebea14470143df-hcm-trad?discussions-2

Ja det blir ju mer tester beroende vad för andra raser som blandas in.

Sen borde det också vara bra med lite kunskap hos dem som avlar och att man kan testa på olika anlag som katten kan bära på och jag menar då inte sjukdomsanlag utan utsendemsässigt som ex maskning. Att en maskad katt har det är självklart men att en omaskad katt kan också bära på det.

#9 Ja det skadar ju inte att ha sån kunskap.

Lite självklart kanske men om det just är raskatter som blandas kanske det kan vara bra att läsa på ordentligt om raserna först också. Beteendemässigt menar jag då, så att man inte avlar fram en hyper aktiv katt tex när man kanske ville ha en lugn soffpotatis. Bara för att man tex tycker om utseendet på katterna man parar eller något sånt så kanske de inte passar ihop beteendemässigt menar jag.

Sen att dubbelanlag i vissa fall kan vara farligt, tex att kort svans och kort svans kan orsaka ryggrads defekter, att kort svans och lång svans kan leda till knyck och att vikta eller krullade öron på båda föräldrarna kan orsaka bråsk och skelettdefekt på kraniet osv.

Man får helt enkelt kolla upp saker som vilken seriös uppfödare som helst antar jag. :)

#11 Jo precis beteende är det nog inte alla som kanske tänker på.

Faktiskt fick jag häromdagen höra talas om en stackars kattägare vars huskatt, några år gammal, var till synes helt frisk. Plötsligt förlamades den i bakkroppen av en blodpropp och efter avlivning konstaterades HCM. 😕
Är man inte beredd att minimera risken för sånt lidande för både katt och ägare ska man låta bli att föda upp kattungar, oavsett om de är raskatter eller huskatter.