Detta gäller min 2-åriga katthona av rasen Brittiskt Korthår, kastrerad sedan 6 månaders ålder. 

Hon har sedan några veckor tillbaka fått påtagligt ökad aptit: till den grad att hon kommer och tigger, jamar efter mat, tror att hon ska få mat varenda gång man går in i köket, är helt desperat när man håller på att lägga upp maten och när hon får mat slänger hon i sig maten utan att knappt tugga. 

Ibland (några gånger i veckan) kräks hon upp osmält mat och slem en stund efter att hon har ätit. Jag tänker att det beror på just att hon hetsäter utan att tugga och därför kommer det upp igen. 

Vi provade att öka på matmängden för att se om hon skulle bli mer nöjd, men det blev hon inte. Hon var lika desperat hungrig bara någon timme efter att hon ätit ändå. Dessutom har hon lagt på sig mer vikt, vilket hon knappast behöver eftersom hon redan var lite rund. Så nu har vi istället, sedan två veckor tillbaka, dragit ned på portionsstorleken och ger henne mat oftare istället, 4-5 gånger per dag. Men hon är fortfarande vrålhungrig jämt. Hon kräks oftast på morgonen när hon har ätit första målet efter att ha varit utan mat hela natten. 

Hon får samma foder som hon alltid har fått: en MUSH-bulle på morgonen och sedan blötmat, oftast Bozita eller Mjau och ibland någon annan sort, resterande mål. Som belöning/godis någon gång ibland får hon Applaws torrfoder. 

Hon har alltid varit matglad, men inte på den här nivån. Och det känns inte bra att hon kräks så pass ofta… Men hon ser ut att må bra annars. Hon verkar inte ha ont någonstans när man klämmer på henne, hon går på lådan som hon ska och är bra i magen, hon är lekfull när man leker med henne, vill bli borstad som vanligt osv. Möjligen har hon varit lite mindre kelig än tidigare: hon kommer inte lika ofta för att gosa utan snarare för att fjäska/tigga mat. 

Hon är innekatt men jag provade ändå för säkerhetsskull att avmaska henne för ca en månad sedan men det har inte gjort någon skillnad. 

Vad har ni för tanker om vad detta kan vara? Och vad jag kan göra åt det? 

Kan tillägga att jag vet att hon har ganska speciell personlighet: är både dominant/bestämd och osäker/känslig på samma gång. Hon vill gärna ha allt på sitt sätt, väldigt rutinbunden, ogillar förändringar, känslig för stress. Möjligen påverkas hon negativt av att våra rutiner/livsförhållanden ändrats sedan Coronapandemin bröt ut och jag och min mamma som båda tillhör riskgrupp har suttit i karantän tillsammans sedan i mars och kommer att göra det på obestämd tid tills det känns säkert för oss att börja vara ute i samhället igen. Det har varit mycket stress/oro för oss i och med denna jobbiga situation, och även en del tjafs mellan oss som det lätt blir när man är instängd med varandra 24/7 och går varandra på nerverna. 

Kanske min katts problem beror på att hon mår dåligt av detta…? Min andra katt mår dock hur bra som helst. Men han är å andra sidan mer lättsam och okomplicerad av sig och tar allt som det kommer. 

Tacksam för era råd!